Kaos och förtvivlan rådde när fotograf Åsa Sjöström och jag anlände till Khao Lak i Thailand någon dag efter flodvågen. Svenskar som åkt till Thailand för att vila och fira jul sökte nu desperat efter anhöriga som dragits med i vågen. För DN beskrev de den lugna morgonen då vattnet plötsligt drog sig tillbaka från stranden, fiskar låg och sprattlade på land och sedan hur vågen, som såg ut som en vägg av vatten, dundrade in mot land. De som inte hann springa undan beskrev det som att befinna sig i en torktumlare där de kastades fram och tillbaka.
Utanför stadshuset i Phuket träffade vi människor som förtvivlat gick runt och läste på listor över intagna på sjukhus, över saknade och rapporterade döda. Föräldrar som skilts från sina barn, barn som inte kunde finna sina föräldrar. Julen 2004 blev en av de största katastroferna för svenskar i modern tid, 543 svenskar dog.
20 år efter katastrofen är Khao Lak sedan länge åter ett populärt semestermål. Thailändarna, som själva blev hårt drabbade med 8 500 döda, började snabbt bygga nya hotell och svenskarnas kärlekssaga med landet är oavbruten.
Många anhöriga till omkomna i flodvågen återkommer till Thailand år efter år. De berättar att de känner sig närmare sina kära avlidna när de är de är på plats, där det hände. Thailändare och svenskar som gick igenom tsunamin tillsammans knöt livslånga band. En turistguide DN träffade tio år efter katastrofen berättade att han tog tag i en svensk bebis när vågen vällde in och lyckades rädda hennes liv. Sedan dess har han följt hennes uppväxt och blivit som en extrapappa.
Krishanteringen från svenska myndigheter var saktfärdig och otillräcklig. Men thailändarna ställde upp. De hjälpte folk till sjukhus och bjöd på mat, trots att många själva drabbats av dödsfall i familjen och fått sina hem raserade.
Tsunamin fick katastrofala effekter i hela Indiska oceanen
Omkring 20 minuter efter skalvet nådde vattenväggen Aceh-provinsen i Indonesien och Andaman- och Nicobaröarna. Drygt en timme senare kom vågen till Thailand. Det tog tsunamin sju timmar att nå Somalia i Afrika.
När tsunamin drog in 2004 reagerade elefanter och djur snabbt. Men för människor kom vågen som en chock. För 20 år sedan fanns det inget varningssystem för flodvågor i Indiska oceanen. Sedan dess har ett sofistikerat nätverk av stationer som granskar rörelser i vattnet utvecklats. Djuphavsbojar som känner av plötsliga rörelser har tillkommit, varningstorn och skyltar som pekar ut evakueringsvägar är på plats. Skyddet är inte hundraprocentigt, men det ökar sannolikheten för att människor ska hinna fly om en flodvåg är på väg.
Efter tsunamin för 20 år sedan var sjukhusen överfulla och kvalmiga. Luftkonditionering saknades och många fick ligga utanför sjukhusbyggnaden i brist på plats. Vid tempelplatser låg döda på rad, en del inlindade, andra i badkläder. För de som inte var där är det svårt att i dag förstå den förödelse som vågen förde med sig. Människor lapar sol och leker på de breda stränderna i Khao Lak. Där hotellanläggningen Blue Village, som var populärt bland svenska barnfamiljer, låg står i dag ett nytt hotell. Precis som Blue Village har de program med yoga för vuxna och lek för barn. Templen är åter de lugna oaser som de ska vara, utan hundratals döda uppradade.
På årsdagen av en av de dödligaste katastroferna i modern historia kommer minnesstunder och religiösa ceremonier hållas i Indonesien, Sri Lanka, Indien och Thailand.
Läs mer: Victor Israelsson förlorade hela sin familj i tsunamin – så fick han bli del av en ny
Fakta.Började med ett jordskalv
2004 års enorma tsunami började med ett jordskalv klockan 07.59 lokal tid strax norr om ön Simeulue utanför Sumatras västkust. Cirka 20 minuter därefter nådde en vattenvägg Acehprovinsen i Indonesien, där över 167 000 människor dog.
Totalt omkom minst 230 000 personer. Efter Indonesien var Sri Lanka med 35 000 döda värst drabbat. 16 000 dog i Indien och över 8 000 i Thailand.
Drygt 2 000 av de avlidna eller saknade var turister.
Bland dem kom 552 från Tyskland, 543 från Sverige, 178 från Finland, 150 från Storbritannien och 111 från Schweiz.
Försöken att identifiera kroppar avslutades i maj 2006. Då begravdes drygt 600 personer som inte hade kunnat identifieras.
