Som tioåring fick Frederik Wandahl sin första smak för Tour de France. Han var i Paris med familjen och följde sista etappen av det klassiska cykelloppet, som körts sedan 1903 och som i år avgörs den 5–27 juli.
– När jag började cykla var huvudmålet Tour de France och det kommer det alltid att vara, för det är den största grejen inom sporten, säger Frederik Wandahl, 24.
Skillnaden nu är att han verkligen inte vill vara där och bara uppleva ett av idrottsvärldens allra största evenemang – i så fall ska han vara en av de tävlande.
Så långt framme är Frederik Wandahl i karriären och i tankarna om framtiden.
– Jag hoppas på att det blir väldigt snart. Nu börjar jag känna mig redo, så jag hoppas inom två, tre år i alla fall.
Det var inte självklart att börja med cykel som liten grabb i Höllviken. Men med två danska föräldrar, en pappa som tävlade på hög nivå i unga år, så fanns kulturen lite grand i generna. Och på andra sidan Öresundsbron finns ett land där cykelsporten är hur stor som helst.
När kompisar tränade fotboll och ishockey, så pendlade Frederik Wandahl mellan Höllviken och Köpenhamn för att testa om cykling kunde bli hans sport och det blev den.
Med tiden blev det självklart att börja tävla för Danmark och som 19-åring skrev han på sitt första proffskontrakt. Nu är han en av närmare trettio cyklister i det tyska stallet Red Bull Bora-Hansgrohe som tillhör topp fem i världen.
När vi strålar samman en dag i början av maj är Frederik Wandahl precis hemkommen efter att ha kört några tävlingar nere i Europa. Han är särskilt nöjd med femteplatsen i endagsloppet Eschborn-Frankfurt över nästan 20 mil. Tävlingen ingår i UCI WorldTour, som är den högsta kategorin av tävlingar.
– Jag gillar verkligen den typen av lopp. Det är allt eller inget, det får bära eller brista, allting ska funka på en dag. Under sex timmar är det bara tunnelseende som gäller. Du är så fokuserad att du inte ens ser hur mycket publik det är längs vägen, säger Frederik Wandahl.
23:a på VM i Schweiz förra året, och näst bäste dansk, är en milstolpe i karriären så här långt.
– Framför allt hur jag genomförde loppet och så är det en cool upplevelse att vara med i ett världsmästerskap med alla de bästa.
Nästa stora steg är att grotta ner sig i ett etapplopp över tre veckor. De största är Giro d’Italia, Vuelta a España (Spanien runt) och Tour de France.
Frederik Wandahl skulle ha kört Girot i år.
– Det har varit väldigt mycket träningsläger inför det, sedan valde stallet av taktiska skäl att göra om lite i planerna och då fick jag ingen plats i laget. De ville ha fler hjälpryttare som är bra på platt mark.
Vad är dina styrkor som cyklist?
– Som jag ser mig själv just nu, så är jag i grund och botten en klättrare. Sedan har jag också rätt bra taktiska egenskaper. Det är en sak att få all information via radio av sportdirektören, men ibland måste du själv fatta snabba beslut under tävlingens gång och där är jag rätt duktig på att ta de rätta besluten.
Egentligen skulle det bli debut i Giro d’Italia redan 2023, men Frederik Wandahl kraschade och skadade sig illa i samband med ett höjdträningsläger i den spanska bergskedjan Sierra Nevada.
– Vi hade lite för hög fart i en utförskörning. När det hände tänkte jag att inget var brutet, men för säkerhets skull åkte vi för att kolla upp det på ett sportcenter som finns där uppe i bergen. Sedan när adrenalinet lagt sig kunde jag inte komma ur bilen, så vi fick åka till sjukhuset i stället.
Röntgenplåtarna visade en fraktur på lårbenet.
– Det var ändå tur i oturen att det inte var höften, för då hade jag nog varit borta ett år. Nu tog det fyra månader innan jag kunde tävla igen. De opererade mig på ett sätt som gjorde att jag kunde börja träna tidigare.
– Folk kollade konstigt på mig när jag gick ut på kryckor och gav dem till min flickvän innan jag hoppade på cykeln och drog iväg.
Krascherna är det värsta, särskilt som cyklisterna är så oskyddade förutom hjälmen.
För Frederiks lillebror Nicolai Wandahl blev en svår krasch början till slutet på hans karriär som lovande junior.
– Han körde omkull på velodromen i Köpenhamn och blev spetsad tvärs igenom baken av en bit trä som slets loss från golvet. Han satt fast i flera timmar innan de kunde få loss honom från golvet och skjutsa honom till sjukhuset. Det var fruktansvärt.
Frederik Wandahl har blessyrer här och var och får fortfarande ont av lårbensbrottet om han behöver gå längre sträckor. Men accepterar elitidrottens villkor och risker.
– Det är fler dagar som är roliga än som inte är roliga. För mig är det ett av de bästa jobben i världen. Jag skulle inte kunna tänka mig att hålla på med något annat.
– Tävlingarna motiverar mig mest. Sedan gillar jag när jag känner att jag blir bättre och ser hur olika träningsmetoder påverkar mig. Det är inte många sporter där du kan pusha dig så mycket. Du tror att du är tom, men det finns nästan alltid lite till.
Det syns att Frederik Wandahl sliter. Han är närmare 180 centimeter lång, men väger bara 60 kilo. Det är bra att vara lätt och det är lätt att göra av med allting han stoppar i sig.
– Du kan trycka i dig ett och ett halvt kilo kolhydrater under en dag när du tävlar. Det är stora mängder som krävs och det är en balans du måste hitta.
Det eviga cyklandet har också ett annat pris. För Frederik Wandahl har cykeln blivit ett arbetsredskap som han behöver för att kunna utöva sitt yrke.
– Jag har en vanlig cykel också, men använder den nästan aldrig. Jag hatar att cykla på fritiden, det finns nästan ingenting jag tycker är värre. Hellre 150 kilometer landsväg med tävlingscykel än att cykla en kilometer till affären. Då går jag hellre.
