När Svenska kraftnät i vintras skickade sin investeringsplan till regeringen höll inte generaldirektören Lotta Medelius-Bredhe tillbaka.
”Utbyggnadstakten är historiskt hög”, skrev hon och underströk att ”det är av största vikt” att kraftledningarna byggs fortare – från dagens tio till 30 mil per år.
Men på vilket sätt? Ledningar i luften på stolpar, där regeringen nyss fått nya möjligheter att peka med hela handen – eller nedgrävda i mark, som många hus- och markägare och kommuner önskar?
På tio år ska 250 mil högspänning ”totalförnyas”. 2,5 av dessa mil rör de dubbla 400-kilovoltsledningar som ska gå mellan stamnätsstationerna Kilanda i Ale kommun och Stenkullen i Lerum.
Kraftledningarna runt Gråbo
I dag går två 400-kilovoltskraftledningar från Kilanda rakt över Gråbo där de går samman mot Stenkullen. Svenska kraftnäts förslag är att de två ledningar som ska ersätta dessa dras inom korridorerna (i gul färg). Tillsammans med en ny tredje ledning skulle de gå i en båge väster om Gråbo.
Källa: Svenska kraftnät. Grafik: Jenny Alvén, Lars Näslund.
Fram till den 8 november har de som berörs, främst kring orten Gråbo ett par mil nordost Göteborg, på sig att lämna synpunkter. Att de är många blev tydligt när Svenska kraftnät nyligen svarade på frågor i Lekstorps IF:s klubbhus, som de hyrt.
På plats var bland annat Clas Ramert, uppvuxen på en gård där en tredubbel 400-kilovoltare föreslås dras fram.
– Jag vill att det ska utredas alternativet nedgrävning. Annars försvinner hundra hektar skog för all framtid, säger han.
Pensionerade byggnadsingenjören Alf Hansson bor med sin fru Margareta i en gård och har de ålderstigna kraftledningarna som ska bytas ut i blickfånget från köket.
Han är djupt bekymrad över vad som ska hända med hans skog.
– Jag blev scout när jag var tio år och lärde mig känna och vårda naturen, och här finns unika värden. Jag fattar att Svenska kraftnät ersätter oss för skogen, men det här handlar inte om kronor och ören utan att vi blir så överkörda.
Alf Hansson och hans fru Margareta säger att de fattar vikten av elektrifieringen.
– Men här i Gråbo är det tre bara kilometer som är riktigt kritiska, och jag har svårt att förstå varför inte en nedgrävning av ledningarna skulle vara det vettigaste då.
De är också besvikna på den egna kommunen, som de upplever svikit genom att acceptera att de nya kraftledningarna dras i en västlig båge mot att bli av med de som i dag går genom Gråbo samhälle.
Lerums kommun vill nämligen kunna använda den mark som frigörs till att få Gråbo att växa samman med grannbyn Olstorp.
Kommunstyrelsens ordförande Viktor Lundblad (M) var lättad för ett år sedan när de kommit överens med Svenska Kraftnät om kompromissen.
Men den framgången var ändå långt ifrån vad kommunen slagits för sedan 2013 ända upp till regeringen. 2021 sa den slutligt nej till begäran om att ”kraftledningen markförläggs”.
I dag säger Viktor Lundblad till DN:
– Vi förlorade den fighten. Vi fick till oss från Svenska kraftnät att markkabel skulle bli alldeles för dyrt, och att livslängden skulle bli kortare. Men vi ser ju att det går, de gräver ju ner ledningarna till exempel i Stockholm, från Sollentuna till Beckomberga.
Kommunordföranden säger att den oro som vuxit fram kring Gråbo ”inte är lätt för oss att hantera”.
– Det blir förstås en stor olägenhet, för att inte använda ett kraftigare uttryck.
Önskan att flytta från luftledning till markkabel finns på många håll. Där frågan prövats rättsligt har de som velat få markkabel ofta förlorat.
Regeringens ambition att öka takten ledde till beslut i riksdagen den 29 maj i år. Nu får regeringen själv ”meddela föreskrifter om valet av teknik”, alltså om det ska vara luft- eller markkabel.
Men riksdagen var inte enig. Centerns Rickard Nordin och Miljöpartiets Linus Lakso reserverade sig och ansåg att regeringen ”bör ta hänsyn till möjligheterna med marksnål teknik”.
Det håller Uppsalaprofessorn i elektricitetslära Mats Leijon med om. Han är knuten till Ångströmlaboratoriet, ledamot av FOI:s styrelse och tidigare forskningschef vid ABB.
– Jag anser att både regeringen och deras sakkunniga blivit ganska missledda i frågan om att gräva ner högspänningskablar, säger han till DN.
– Svenska kraftnät för fram många olika argument emot markkabel, men det är, menar jag, inte många av dem som stämmer.
Varför skulle de inte vilja gräva markkabel om det har få nackdelar?
– Svenska kraftnät har en affärsmodell där de själva bygger luftledningarna men köper in kablarna. Det vill säga det är lättare att använda för den invanda tekniken. Jag tror att 400-kilovolts kabelsystem kan vara ett mer ekonomiskt alternativ.
Leijon pekar också på säkerhetsaspekten att en ”markkabel är väsentligt lättare att skydda”.
– I markkabelfrågan ser jag Danmark och Nederländerna som föredömen, med färre tekniska fel och höjd leveranssäkerhet. Det indikerar också världsstatistiken för högspänd markkabel. Jag skulle säga att söder om Dalälven behövs inte luftledning.
Svenska kraftnät säger dock att luftledning ”har högre tillgänglighet, längre livslängd, är teknisk fördelaktiga och betydligt mer kostnadseffektivt”.
När det kommer till Gråbo tätort har Svenska kraftnät tidigare i processen sagt att de ser förutsättningar att gräva ner ledningarna.
– Men när vi tittade närmare på teknikvalet, de felkällor som finns och eftersom markkabel i praktiken bara är aktuellt där det inte går annars, föll valet på luftledning, säger ansvarig kommunikatör för projektet Joel Nylin.
Han och Svenska kraftnäts tillståndsansvariga för projektet Filippa Pershagen säger att de förstår att fastighetsägare föredrar markkabel.
– Men vi kan inte kompromissa om driftssäkerhet och funktionalitet. Vi väljer teknik och söker koncession. Sen fattar Energimarknadsinspektionen beslutet, eller i sista hand regeringen.
I Gråbo cirkulerar hemmagjorda kalkyler som säger att fördyringen med markkabel skulle bli liten.
– Vi bedömer att den skulle bli flera gånger dyrare, säger dock Svenska kraftnäts företrädare Joel Nylin och Filippa Pershagen.
– Men kostnaden är inte huvudanledningen, utan tekniska begränsningar. Och exemplet Beckomberga i Stockholm visar väl att vi kan överväga annat när det är motiverat.
De hymlar dock inte om utmaningen.
– Det är en svår avvägning när fler projekt behöver byggas för att möjliggöra elektrifieringen för samhällets behov. Det är där vi står.
Utanför klubbhuset i Gråbo står Marie Malmqvist på väg hem efter Svenska kraftnäts informationsmöte. Hon kikar på kartan, hennes hästgård snuddar vid korridoren för kraftledningarna.
– När de slår ihop ledningen som redan byggs intill vår hästgård blir det kraftiga smällar. Hästarna hoppar högt av ljudet, hästskorna lossnar så jag måste ringa hovslagare och betala 500 kr varje gång, berättar hon.
Vad tänker du om det som väntar?
– Alla vill ha mer el men ingen vill ha konsekvenserna av det.
Fakta.Malmö och Göteborg kräver mer el
En stor del av Svenska kraftnäts förnyelse av det så kallade transmissionsnätet, alltså 400-kilovoltsledningarna, ger i sydväst.
Stora delar av stamnätet på västkusten är ålderstiget och behöver förnyas, inklusive för leveranserna till Malmö och Göteborg.
Sammanlagt ska ca 40 mil stamnätsledningar förnyas där, från Skogssäter utanför Trollhättan ner till Sege utanför Malmö.
Den ena av de två stora kraftledningar som planeras mellan Kilanda och Stenkullen förbi Gråbo (se texten här intill) togs i drift 1956,
Klimatet med sältan från havsvindarna har gjort att ledningarna på västkusten slits snabbare än i övriga delar av landet.
Inom ramen för projektet planerar Svenska kraftnät även att förnya den 400 kV-ledning som går direkt väster om den ålderstigna ledningen. Den byggdes 1966.
Källa: Svenska kraftnät
