– Jag anser att Nationell samling är ett parti som alla andra. Det är inte ett fascistiskt parti. Däremot är det ett parti med inkompetent folk. Jag menar att det är ett socialistiskt parti, ekonomiskt är det ett vänsterparti. Och inkompetens och socialism är mycket farligare för vårt land.
Det säger Louis Sarkozy, som kandiderar till borgmästarposten i Menton på Franska rivieran, nära gränsen till Italien. Han representerar högerpartiet Republikanerna – och har stöd av sin far, Nicolas Sarkozy, som var fransk president åren 2007–2012 och ibland kallats ”högerns gudfader”.
Det har säkert öppnat dörrar.
För tio år sedan skulle det ha varit nog för att garantera en seger i Menton, som länge setts som en bastion för Republikanerna och dess föregångare.
Men nu är det i stället högernationalistiska Nationell samling som har medvind här. Så är det på hela Rivieran.
I stad efter stad rapporteras Marine Le Pens och Jordan Bardellas allierade stå på tröskeln till makten i de lokalval som hålls den 15 och 22 mars. I Nice, Toulon – ja, till och med i storstaden Marseille, är borgmästarposter inom räckhåll.
I Menton, med sina 30 000 invånare, får Nationell samlings kandidat Alexandra Masson drygt 30 procent i senaste mätningen. Louis Sarkozy har bara stöd av 16 procent. Men han tror på ett uppsving i den andra och avgörande omgången, då andra kandidater slagits ut.
28-åringen är stridslysten när DN möter honom vid ett valmöte. Han anklagar Nationell samlings aktivister för att ha rivit ner hans affischer och ha trakasserat hans valarbetare.
– De svarta fåren, de tvivelaktiga, våldsamma figurerna, dyker alltid upp en bit ned på Nationell samlings listor. Det är det som är problemet. Partiet lyckas inte ta avstånd från sitt problematiska förflutna.
Ändå stänger han inte dörren för en framtida allians.
Fadern, Nicolas Sarkozy, skriver i sin senaste bok, som kom ut i december, att Nationell samling nu bör betraktas som ett parti bland andra. Den 71-årige expresidenten öppnar för att släppa fram Marine Le Pen eller Jordan Bardella i en andra och avgörande omgång i presidentvalet 2027. Allt för att uppnå en enad, ”samlad” höger.
Det har slagit ned som en bomb i Frankrike.
Även Republikanernas partiledare Bruno Retailleau vill att Nationell samling ska ses som en del av den republikanska gemenskapen.
Louis Sarkozy nickar när jag frågar om han håller med om det. Han pekar ut vänsterledaren Jean-Luc Mélenchon som det stora hotet mot republiken, inte Le Pen eller Bardella.
– Självklart ska man inte blockera dem, säger han.
Ett par kilometer från teatern där valmötet äger rum ligger ”Villa Gerbert”, det hus som DN:s tidigare chefredaktör Herbert Tingsten (1896–1974) och hustrun Gerd tillbringade sina sista år i.
Tingsten var liberal och antifascist. 1930 riktade han i boken Från parlamentarism till diktatur hård kritik mot Italiens liberaler för att de gett ”flankskydd” åt fascistledaren Benito Mussolini under hans första år vid makten. Enligt Tingsten ledde det till att fascismens diktatur kunde inrättas.
Liknande kritik riktades senare mot den tyska högerns samarbete med nazisterna under början av 1930-talet.
2020-talets radikala nationalister är inte några öppna motståndare till demokratin – men många har en tendens att undergräva rättsstaten, angripa medier och uttrycka beundran för auktoritära ledare. Italiens högernationalistiska premiärminister Giorgia Meloni uppfattas i EU-kretsar som något av ett undantag, i alla fall vad gäller stödet till Ukraina.
Hur ser Nationell samling på Ukraina? Vill partiet fortfarande se ett ”strategiskt närmande” till Ryssland, som Marine Le Pen förespråkade i april 2022?
– Det beror på hur kriget i Ukraina slutar och hur konflikten kan lösas, säger borgmästarkandidaten Alexandra Masson, en smula vagt.
Till vardags sitter hon i utrikesutskottet i nationalförsamlingen för Nationell samling. Ungefär samma undvikande svar ges av Marine Le Pen – som i början av kriget riktade hård kritik mot EU-ländernas stöd till Ukraina och sanktioner mot Ryssland.
Jordan Bardella har varit något tydligare i sitt stöd för Ukraina.
Men i de franska lokalvalen är det andra frågor som dominerar. I Menton diskuteras åtgärder för att minska antalet Airbnb-lägenheter, sedan de drivit upp hyrorna. Även renhållning och trygghetsfrågor engagerar.
Partierna är rätt eniga om vad som behöver göras.
Trots det har Nationell samling övertaget.
Louis Sarkozy försöker profilera sig med ultraliberala förslag, som att avskaffa alla trafikljus och övergångsställen i staden. De inskränker den personliga friheten, menar han. Dessutom talar han varmt om att avkriminalisera droger.
En av hans inspirationskällor är Argentinas ultraliberale president, Javier Milei.
– Jag tycker att det är bra att Louis Sarkozy ställer upp i kommunalvalet. Det ger mer mångfald. Politiken behöver bli mer som på det nationella planet, inte bara handla om lokala frågor, säger 50-åriga Christine Didier, som röstade på Emmanuel Macron i presidentvalet 2022.
Men de flesta väljare DN talar med är antingen osäkra eller säger att de ska rösta på Nationell samling.
– Förr röstade jag i hemlighet på Nationella fronten, som det hette då. Min förra man var vänstersympatisör, så jag låtsades sympatisera med andra partier, säger 75-åriga Judith Andersson.
Hon är ursprungligen från Danmark, men har bott i Menton i mer än 40 år. Nu är hon lättad över att stigmat som tidigare omgett att rösta på Nationell samling är försvunnet.
– Och nästa år kan vi få Jordan Bardella eller Marine Le Pen som president!
Den så kallade ”republikanska fronten” – eller brandväggen mot yttersta högern – är inte helt raserad. Så sent som i parlamentsvalet 2024 taktikröstade många höger- och vänsterväljare och kunde på så vis hindra Nationell samling från att vinna en majoritet i nationalförsamlingen.
Men i 15 års tid har Marine Le Pen anpassat sitt parti till rådande politiska normer. I dag kallar hon och Bardella sig för ”gaullister”, efter den antifascistiske frihetshjälten Charles de Gaulle. De tar avstånd från hennes far Jean-Marie Le Pen och hans antisemitism, och har skrotat alla planer på att lämna euron.
En krypande insikt finns i den traditionella högern och även bland många mittenpolitiker i Frankrike: att det kanske är för sent att hindra Nationell samling från att nå presidentmakten. En del verkar ha börjat positionera sig för det de ser som oundvikligt.
Frågan är vad Herbert Tingsten skulle ha kallat det.
Fakta.Fascinerad av Napoleon
Louis Sarkozy är född 1997, och son till Nicolas Sarkozy, som var Frankrikes president åren 2007–12, och Cécilia Attias.
Efter föräldrarnas skilsmässa 2007 växte Louis Sarkozy upp med modern i USA, där han läst en masterutbildning i internationella relationer vid American University i Washington.
På senare år har han kommenterat amerikansk politik i fransk tv, och gjort sig känd för provokativa utspel med högerpopulistisk prägel. Han har också stark fascination för Napoleon Bonaparte, som han skrivit en bok om.
När han lanserade sin politiska karriär förra året sade han sig vara inspirerad av Argentinas ultraliberale president Javier Milei.
Sarkozy förespråkar liberala vapenlagar, en avkriminalisering av alla droger och ett avskaffande av trafikljus, övergångsställ och en rad trafikregler.
Fakta.Herbert Tingsten
Herbert Tingsten (1896–1973) var journalist och statsvetare, och en av Sveriges ledande intellektuella under efterkrigstiden. Han var Dagens Nyheters chefredaktör åren 1946–1959, och gjorde sig bland annat känd för att ta strid mot fascism och kommunism.
På 1920-talet gjorde han flera besök i Italien, efter att Benito Mussolin tagit makten. Han riktade några år senare skarp kritik mot de italienska liberaler som släppte fram Mussolini, och som samarbetade med hans fascistparti under dess första år i regeringsställning.
I slutet av sitt liv levde Herbert Tingsten med sin hustru Gerd i en grannkommun till Menton på Franska rivieran.
Läs mer:
Erik de la Reguera: Kommer högern att släppa fram Le Pen?
Frankrike utökar antalet kärnvapen – vill öva med Sverige
Erik de la Reguera: Normaliseringen av nyfascisterna går oerhört snabbt
