Kristoffer Tamsons vet vad han gör. När Moderaternas regionpolitiker går till storms mot Teater Tribunalen, som anlitat skådespelaren och regissören Richard Turpin i ”Pang i bygden”, blandar han medvetet ihop äpplen och päron.
Att Turpin, vid sidan av teaterscenen, har gjort osmakliga uttalanden till stöd för Putin används nu som argument för att teatern sprider putinism. Därmed bör Tribunalen inte få offentliga medel, menar Tamsons.
Att Tribunalen inte får något stöd av just regionen för den här föreställningen (men däremot från Stockholm stad och Kulturrådet) spelar mindre roll. Fria teatergrupper är tacksamma måltavlor i kulturkriget, vilket redan framgått av utvecklingen på andra håll i Europa. Och om man ändå struntar i armlängds avstånd finns ingen gräns för klåfingrigheten.
Men så här är det: i en demokrati får Turpins åsikter stå för honom, inte hans arbetsgivare. Hur avskyvärt det än är att Turpin anser att Rysslands seger i Ukraina är av ”världshistorisk betydelse”, vilket han framhöll under ett tal på Svensk-ryska vänskapsföreningens årsmöte i fjol.
I ett inslag i SVT (15/10) upprepar Tamsons och Turpin sina respektive ståndpunkter och framstår som varandras sorgliga spegelbilder. Ingen av deras auktoritära reflexer leder rätt.
Om dramatikern Jan Källs nyskrivna ”Pang i bygden”, en musikalisk beredskapskomedi om det omstridda DCA-avtalet, är en ohöljd eller förtäckt apologi för Kreml? Well, det får var och en som vill se föreställningen själva bedöma.
Just eftersom vi i Sverige inte ska ha politiker som förhandsgranskar eller stoppar kultur utifrån de medverkandes åsikter.
För vi ville ju inte ha det som i Ryssland.
Läs mer:
Moderaterna vill stoppa anslag till teater med Rysslandsvänlig regissör
Regissören Richard Turpin hyllar Ryssland
