Den ena veckan i Jerusalem, nästa i Australien.
Mitt i den aldrig avstannande virveln av Trumprelaterade nyheter är det lätt att glömma var hans utrikespolitiska fokus egentligen var tänkt att ligga. Nämligen på västra halvklotet: i Nord-, Syd- och Centralamerika.
Redan efter att han hade valts, men före tillträdet den 20 januari, chockade Donald Trump världen och väljarna med utspel om Grönland, Panamakanalen och Kanada.
De borde alla tillhöra USA, sade han – och i de två förstnämnda fallen uteslöt han inte att använda militärt våld för att få sin vilja igenom.
Tabloiden New York Post gjorde en förstasida med rubriken ”The Donroe Doctrine” över en leende Trump som med pekpinne visar USA:s kommande erövringar på en karta.
Rubriken var en inte helt skämtsam ordlek med Monroedoktrinen, en idé som härrör från ett tal som USA:s femte president James Monroe höll 1823. Han slog då fast att de amerikanska kontinenterna var en region som USA inte tolererade att utomstående länder – läs europeiska kolonialmakter – blandade sig i.
Den kom med tiden att användas för att motivera allt från stöd till latinamerikanska högerdiktaturer till militära invasioner av karibiska öar. 2013 förklarade Barack Obamas utrikesminister John Kerry att dess tid var över.
Men nu återuppstår doktrinen alltså i en Trump-version.
En symbolisk inledning var att döpa om Mexikanska golfen till ”Amerikanska golfen”. Men några rena erövringar har det inte varit frågan om, än så länge. USA:s gränser är desamma som innan Trump flyttade in i Vita huset.
Flera andra händelser tyder dock på att presidenten faktiskt är i full färd med att driva igenom amerikansk överhöghet i hela Latinamerika.
Han har hotat att sätta in amerikansk militär i Mexiko för att bekämpa knarkmaffian där. Men mest iögonfallande är agerandet mot Venezuela, utanför vars kust amerikansk militär har beskjutit påstådda knarksmugglare i båtar och dödat 37 personer hittills.
Under veckan har ”kriget” mot smugglarna utvidgats till Stilla havet, med attacker som har drabbat medborgare i Colombia och Ecuador. När den colombianske presidenten Gustavo Petro protesterade drog Trump in allt bistånd till hans land och stämplade honom som en ”olaglig knarkledare”.
Tidigare under hösten har stora amerikanska styrkor sänts till Karibiska havet för att sätta press på den venezuelanske presidenten Nicolás Maduro. Bland annat jagare, stridsflyg och en atomdriven, potentiellt kärnvapenbestyckad ubåt. Nyligen gav Trump grönt ljus för CIA att genomföra dolda markoperationer inne i landet.
Venezuela är en vänsterdiktatur och har haft usla relationer även med tidigare amerikanska presidenter. Men Trumpadministrationen sätter nu press även på latinamerikanska länder som normalt är vänligt inställda till USA.
Många av dem har drabbats hårt av att biståndsorganet USAID har lagts ner, och i stort sett samtliga har fått minst 10-procentiga tullar.
Till flera av länderna har utvisade migranter skickats i chartrade plan. Många har varit iförda handklovar, oavsett om det har rört sig om brottsdömda eller inte, som en extra förolämpning mot länderna.
Detta gäller också ett USA-allierat land som Honduras, som samarbetar militärt med Washington och hyser en stor amerikansk militärbas.
Parallellt med detta blandar sig USA i inrikespolitiken i latinamerikanska länder mer oblygt än på flera decennier. När Chiles parlament skulle rösta igenom en pensionsreform i vintras skickade en grupp amerikanska direktörer ett hotfullt brev till landets president. De hävdade att amerikanska investerare missgynnades av de nya reglerna och krävde ändring.
Budskapet var ”vi kommer att tala om det här för Trump, han kommer att bli missnöjd”, säger en hög sydamerikansk tjänsteman till Washington Post. Men reformen gick igenom ändå.
Det enskilda land som presidenten har satt hårdast tryck mot är Brasilien, regionens folkrikaste land och ekonomiska motor. Han har öppet visat sin sympati för förre presidenten Jair Bolsonaro, som i september dömdes till 27 års fängelse för försök till statskupp.
Som straff för domen mot Bolsonaro har Brasilien fått 50-procentiga tullar och de domare som dömde honom har belagts med sanktioner.
Samtidigt har ledare som Trump gillar, bland dem El Salvadors Nayib Bukele och Argentinas Javier Milei, fått positiv särbehandling. Häromveckan gick USA in och stödköpte den argentinska valutan för 20 miljarder dollar för att rädda landet från finansiell kollaps – en summa som väntas fördubblas inom kort.
Är Trumps mål att populistiska ledare som liknar honom själv ska ta över hela Latinamerika?
Självklart skulle han välkomna det. Men ”Donroedoktrinen” är samtidigt en del i ett större geopolitiskt spel, där världens militärt starkaste länder USA, Kina och Ryssland tävlar om inflytande i världen.
Kina har investerat kraftigt i många latinamerikanska länder och inte bara Trump ser detta som ett hot mot amerikanska intressen.
Även Ryssland har intressen i regionen. Nicolás Maduros venezuelanska regim samarbetar exempelvis nära med Putinregimen och har fått både stridsflyg, robotar och luftvärn från Moskva.
Om USA gör allvar av sitt krigshot mot Venezuela innebär det också en upptrappning gentemot Ryssland, något Trump ogärna vill ska ske.
Men även om de tre stormakterna har skilda intressen är Trumps nya Monroedoktrin ett indirekt erkännande av en tanke Vladimir Putin ständigt återkommer till. Den om en ”multipolär värld”.
I praktiken innebär detta att de tre supermakterna har varsin ”bakgård” eller intressesfär där de får agera som de vill utan att andra lägger sig i. I Kinas fall Taiwan och Sydostasien, i Rysslands Ukraina och andra postsovjetiska länder – och i USA:s det västra halvklotet.
När James Monroe höll sitt tal inför kongressen för 202 år sedan var udden riktad mot Storbritannien, Spanien och andra europeiska kolonialmakter. Budskapet var att de skulle hålla fingrarna borta. USA skulle se till att befriade stater i väster fick vara i fred.
I många latinamerikaners ögon har Trump vänt det resonemanget upp och ner. När USA klåfingrigt lägger sig i vad självständiga grannländer får göra och inte göra är det lika med imperialism och leder till utsugning, anser många.
60 procent av jordens reserver av litium finns i Sydamerika liksom 40 procent av kopparfyndigheterna. Venezuela har enorma mängder olja och Brasilien är en stormakt inom matproduktion. För att inte tala om vad som döljs under Grönlands smältande glaciärer.
Är det billiga mineraler, olja och grödor affärsmannen Trump ser framför sig när han lanserar sin doktrin? Att slå ut regionens främsta handelspartner Kina och roffa åt sig tillgångarna för USA:s del?
Bland hans mest trogna anhängare är den nya politiken populär.
– Jag är glad att vi äntligen använder militärt våld i vår egen hemisfär, sa högeraktivisten Charlie Kirk i ett av de sista avsnitten på sin podcast innan han mördades.
Bolivias president Luis Acre uttryckte an annan syn på ”Donroedoktrinen” i ett tal i FN i september:
”Man påstår ännu en gång att Amerika tillhör nordamerikanerna, vilket skapar förutsättningar för en ny era av kolonialism”.
Läs mer:
Michael Winiarski: Varför angriper Trump USA:s vänner?
Trumps CIA-besked kan innebära hemliga operationer i Venezuela
