Väderinstitutet uppger att bara ett fåtal år sedan 1990 har haft fler kalla dygn än genomsnittet för perioden 1961–1990.
”Färre kalla dygn påverkar bland annat snötäcke, tjäle i marken och växtsäsongens längd, vilket i sin tur får konsekvenser för jord- och skogsbruk, infrastruktur och friluftsliv”, skriver SMHI i ett pressmeddelande.
SMHI har lanserat nya så kallade klimatindikatorer – för isdygn, frostdygn och sjöis – som på institutets sajt kan användas för att jämföra data som historiskt samlats in från olika mätstationer.
En kartläggning av 38 svenska sjöar visar på en tydlig trend, enligt SMHI: Perioden med is på sjöarna blir allt kortare, med senare isläggning och tidigare islossning.
”Resultaten är tydligast i de södra delarna av landet, där isperiodens längd har minskat med omkring fem veckor jämfört med normalperioden 1961–1990.”
Vintern 2019/2020 lade sig exempelvis ingen is alls i söder.
Ett isdygn definieras som ett dygn där maxtemperaturen ligger under nollan och ett frostdygn som ett dygn där den lägsta temperaturen understiger noll.















