Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Fem minuters feministisk och filharmonisk fullträff!
Så öppnade årets Östersjöfestival, med sång och taktfast fotstamp från gästande tyska Elbphilharmoniker. Så vackert det kan bli när en full symfoniorkester stämmer in med sina röster i sina stämmor. Och ett skönt groove får uppstå av rytmiska musikerfötter.
Anna Clyne fick verkligen till en hit när hon komponerade sin ”Restless Oceans” för kvinnoorkestern Taki och World Economic Forum. Marin Alsop, en ledande feministisk dirigent, uruppförde.
Nu har Alsop spelat in den med den könsblandade och skönsjungande orkestern i Baltimore. En smittande växling mellan rivig rytmik à la ”Våroffer” och en nordiskt färgad lyrik med klang av ”Kristallen den fina”.
Anna Clyne, född 1980, har säkrat en position på topplistan av oftast spelade ickedöda klassiska mästare. Hit har hon kommit genom en kombination av gedigen brittisk tonsättarutbildning och experimentell New Yorkestetik. Det nya albumet öppnar med en sorgesång av stråkar, ”Within her arms”, komponerad vid Clynes mors bortgång. En gripande gråtlåt, en klangbild av stumhet.
”Abstractions” och ”Color field” är orkestersviter baserade på bildkonst. Mest fascinerar de korta abstraktionerna över för mig okänd konst. ”Marble moon” skiner verkligen som en måne av marmor, en alldeles kall och slät musik. Följd av fyra snillrika och rörliga orkesterminiatyrer. ”Color field” syftar på Mark Rothkos ikoniska färgfält. Här har Anna Clyne fångat deras säregna djupverkan och gåtfulla inre liv.
Bästa spår: ”Restless oceans”
Läs fler skivrecensioner och om alla skivor som blivit månadens klassiska.
















