Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Under många år har turistparadiset Tanzania varit känt som ett av de fredligaste och tryggaste på kontinenten. Resenärer som velat besöka den världsberömda nationalparken Serengeti, bestiga Afrikas högsta berg Kilimanjaro eller bada på Zanzibars vita stränder, har kunnat göra det i trygghet. Förvissade om att enstaka ficktjuvar är det enda hotet i ett land som annars varit som namnet på den största staden Dar es Salaam – en fredens hamn på den östafrikanska kusten.
Nu vittnar diplomater för BBC om att minst 500 personer kan ha förlorat livet i kravallerna efter årets val, som hölls på onsdagen. Oppositionspartiet Chadema talar om uppemot 700 döda och oron lär hålla i sig åtminstone till söndagen då valresultatet ska spikas. Landet har upplevt politiska sammandrabbningar förut, på Zanzibar under åren efter millennieskiftet. Men dödssiffrorna som rapporteras är på en helt ny skala och regimen är uppenbart pressad av att utmanas från ett helt nytt håll: Gen Z.
Detta var inte vad president Samia Suluhu hade väntat sig. Sedan företrädaren John Magufulis död 2021 har hon lett det socialistiska CCM-partiet, regimen som styrt Tanzania sedan självständigheten. Det här var valet då en kvinna för första gången skulle väljas för egen maskin till landets högsta ämbete. Dessutom en kvinna som velat ge regimen ett mjukare ansikte, villig till dialog, allt annat än företrädaren Magufuli som var känd under sitt smeknamn ”Bulldozern”.
Om han var en bulldozer, vad är då ”Mama Samia”?
CCM hade verkligen försäkrat sig om en smidig process utan hinder. Det största oppositionspartiet Chademas partiledare Tundu Lissu är neutraliserad, åtalad för förräderi med dödsstraff som möjlig påföljd (även om några sådana inte verkställts sedan 1990-talet) efter att han krävt reformer och manat sina anhängare till bojkott. Knappt några utländska medier har fått ackreditering att bevaka valet på plats.
Det mindre oppositionspartiet ACT Wazalendo hade för säkerhets skull förbjudits på valtekniska grunder. I Kenya konstaterade tidningen The Standard inför onsdagens val att grannlandets väljare hade två alternativ: Samia eller Suluhu. Alltså bara en kandidat.
Men redan på valdagen bröt protester ut på flera håll i landet. Inte bara i de traditionella oppositionsfästena i norr, utan även i landets ekonomiska nav Dar es Salaam där demonstranter stormade flygplatsen efter rykten om att regeringsmedlemmar var på väg att flyga ut ur landet.
Gen Z-ungdomarna i Tanzania har inte varit blinda för vad deras jämnåriga har gjort i Kenya i fjol och i Madagaskar bara häromveckan. Nu har de plockat upp stafettpinnen som tappats av den traditionella oppositionen. Och det blir genast svårare att hålla i tyglarna för CCM som framstår som överraskade och ovana vid situationen.
Säkerhetsstyrkorna har likt lojala hundar tränats i många år på att reagera på en typ av motstånd, men nu verkar de vilsna och förvirrade. Och agerar i ren panik när det rasar protester från Dar es Salaam vid kusten, till annars lugna Moshi vid Kilimanjaros fot, i turistnavet Arusha, porten mot savannens högvilt, och i Mwanza vid Victoriasjöns södra strand.
Det är nog många ledare i regionen som betraktar detta scenario med fasa för när det ska bli verklighet i deras egna länder.
Turisterna gör bäst att hålla sig borta – på fredagen gick UD ut med en reseavrådan. Nästa fråga för UD blir vad som ska hända med biståndet. Sverige har varit på plats i landet i princip sedan självständigheten och har länge varit en stark röst i landet. Men nu prövas vår relation som aldrig förr.














