Den här barnboksförfattaren finns inte på riktigt

– Det är ett stolpigt språk och en konkretion som känns enfaldig. Sedan är det helt personlighetslöst, av förklarliga skäl.

Lotta Olsson, redaktör för DN:s bevakning av barnböcker, tittar upp från datorskärmen. Hon har inget gott alls att säga om min första barnbok. Ord som ”vansinne” och ”deprimerande” yttras under vårt samtal i mötesrummet på redaktionen.

Sedan synar hon bokmanuset igen och högläser nollställt en katastrofal exempelmening: ”Med förnyad beslutsamhet satte sig familjen runt surfplattan och började lösa uppgifterna i utmaningen.”

Jo, jag har debuterat som författare. Eller jag och jag. Det blev inget porträtt i Svensk bokhandels höstkatalog, ingen releasefest på Reimersholme hotell och jag kommer inte att ansöka om medlemskap i Författarförbundet.

Men nu finns ”Familjen Nilsson och den mystiska appen” i din närmaste nätbokhandel och ett pliktexemplar är på väg till Kungliga biblioteket. Den har ett ISBN-nummer.

Det är ”en rolig och vardagsnära men äventyrlig barnbok, om en modern svensk barnfamilj, riktad till åldrarna 6–9 år”. Allt enligt min första prompt, med instruktionen till Chat GPT att skapa en ”bästsäljare” (?) lagom till julklappssäsongen.

Den AI-genererade ”Familjen Nilsson och den mystiska appen” är 80 sidor lång och med sin färgglada omslagsbild på mamma, pappa, son och dotter plus hund ser den ut som en helt vanlig barnbok.

Det är den alltså inte. För att hela projektet ska bli så artificiellt realistiskt som möjligt har jag även låtit generera ett passande författaralias. Därför står tack och lov inte mitt eget namn utan pseudonymen Lova Ängsryd på omslaget. Namnet har en ”nordisk klang” och är ”lätt att minnas”, enligt Chat GPT.

Något måste man ta till för att konkurrera på den gryende marknaden för AI-barnböcker. Sedan verktyg som Chat GPT och Midjourney blev tillgängliga för allmänheten har Amazon översvämmats av promptade produkter. Från säljkontot Little believer’s library erbjuds till exempel snarlika bilderböcker om bland andra Taylor Swift, Elon Musk och Cristiano Ronaldo. Inga storsäljare förstås, men alltid lurar man någon.

På Youtube finns otaliga videor om hur man går till väga för att snabbproducera böcker för barn och tjäna sig en hacka. Jag kollar på en från kanalen AI Money Maker som innehåller en enkel steg för steg-guide, där omsorgen om kreativitet eller kvalitet inte står högt i kurs.

Min inspiration till ”Familjen Nilsson och den mystiska appen” kommer dock inte från suspekta säljare på Amazon. För det vore en sak om användningen av artificiell intelligens begränsade sig till genomskinliga bedrägeriförsök.

Men i år har AI-barnboken fått sitt kommersiella genombrott i Sverige.

”Det spökar på äventyrsbadet” ser ut som en helt vanlig bästsäljare i kategorin 6–9 år. Men det är den inte. Författaren Joanna André är mamman i den omåttligt populära ”The Swedish family” på Youtube, som nästan alla Sveriges småbarnsföräldrar känner till (men i princip ingen annan).

Med andra ord är det en sorts barnbok som lätt slinker förbi medial genomlysning, men når fram till sina läsare av andra anledningar. Som ett starkt varumärke i målgruppen, till exempel. ”The Swedish family” har närmare 900 000 följare i sociala medier och det blir förstås extra familjärt när figurerna i boken har samma namn som barnen i Youtubekanalen (det vill säga Joanna Andrés egna barn).

Det som skiljer ”Det spökar på äventyrsbadet” från gängse barnlitteratur är att illustrationerna är gjorda med hjälp av AI. ”Illustrationer: AI-genererade ©Joanna André”, står det på bokens insida. Bakom utgivningen står det etablerade förlaget The Book Affair, som också ger ut böcker av Bob Hansson, Agneta Sjödin och Martina Haag.

Man kan bli dystopisk för mindre, om man tycker att barnkulturen är för viktig för att överlåtas åt robotiserade pastischer. Så varför reagerar ingen?

Jo, Gunnar Krantz, professor i visuell kommunikation och teckning vid Malmö universitet, skrev en kommentar i Sydsvenskan (28/6). Där påpekade han att AI-greppet i ”Det spökar på äventyrsbadet” fått en del olyckliga effekter: ”Deformerad anatomi, antal fingrar som varierar från fyra till sex, en figur med två vänsterhänder, olika långa ben, omvänt perspektiv, skuggor som lever sina egna liv och en märklig blandning av olika stilar och stereotypa uttryck.”

– Det som gjorde boken speciell var att det helt ogenerat stod i kolofonen att illustrationerna var AI-genererade, säger Gunnar Krantz när jag ringer honom.

Han berättar att han gick och köpte boken efter att ha sett några irriterade inlägg i en Facebookgrupp för illustratörer. Det upprörande var bland annat att Akademibokhandeln pushade boken, genom att ”Det spökar på äventyrsbadet” fanns med som en utvald bok i deras säljkampanjer.

Enligt en enkät som Svenska tecknare presenterade i höstas har en tredjedel av medlemmarna förlorat möjliga uppdrag till AI. Samtidigt är det skillnad på reklambilder och konstnärligt arbete, vilket ”Det spökar på äventyrsbadet” trots allt kategoriseras som.

Själv menar Gunnar Krantz att illustrationer som skapas med AI saknar verkshöjd, eftersom de baseras på andras bilder.

– Det vi får tillbaka är en sorts mashup av sånt som redan är gjort. Det finns ingen upphovsperson. Vad är det då? Och vad ska vi ha det till?

Men sedan Gunnar Krantz uppmärksammade tilltaget har ingenting hänt. ”Det spökar på äventyrsbadet” går fortfarande att köpa och låna, med den otillräckliga informationstexten ”’The Swedish family’ älskas på Youtube, och nu kommer den första boken i en serie för barn i åldrarna 6–9 år”. Hcf, skönlitteratur för små barn, gäller som klassificering på biblioteken. Akademibokhandeln med flera bokhandlar sorterar den rätt och slätt i kategorin ”Kapitelböcker”.

Kan det verkligen vara så enkelt att kränga AI-böcker till barn?

Jag bestämmer mig för att stresstesta det litterära systemet. Och när jag skapar mitt Frankensteins monster använder jag ”Det spökar på äventyrsbadet” som referenspunkt. I stället för att bara låta AI ansvara för illustrationerna lägger jag hela skrivprocessen i chattbottens händer. Vad ska boken handla om? Hur många sidor borde den ha? Hur långa kapitel? Chat GPT har svar på allt.

Vips finns Lova Ängsryd. Att denna barnboksdebutant, enligt en kompletterande författarpresentation, har ”en passion för att blanda vardagliga äventyr med en gnutta magi” och ”en bakgrund inom pedagogik och stort intresse för teknik” är skamlöst ljug. Lova Ängsryd är en hallucination signerad en storskalig språkmodell, som techgiganten Microsoft har investerat över hundra miljarder i.

Jag instruerar Chat GPT att skriva en barnbok om en lagom äventyrlig modern svensk barnfamilj, samt addera illustrationer. Sedan gör jag en pdf av allt och laddar upp på Books on demand, en tjänst för så kallade egenutgivare som saknar förlagskontrakt. Ett par dagar senare har boken godkänts och jag får en faktura på 1 199 kronor.

På skärmen strålar det syntetiskt om omslaget med titeln i typsnittet Bebas Neue (”ett kompakt, högst uppmärksammat sans-serif-typsnitt”, rekommenderar Chat GPT).

För min kollega Lotta Olsson räcker det med en snabb blick på ”Familjen Nilsson och den mystiska appen” för att slå fast att hon hade kastat boken åt sidan. Trots hennes sågning är jag själv ganska imponerad. Visst är boken tråkig och livlös, men den har ändå ett narrativt skelett. Och handlingen är väl inte nödvändigtvis mindre avancerad än annat i ålderskategorin?

”Familjen Nilsson och den mystiska appen” följer mamma Anna, pappa Johan, storebror Max (nio år), lillasyster Ella (sex år) och hunden Sigge: ”De lever ett vardagligt liv där föräldrarna jonglerar jobb och hushållsbestyr, medan Max och Ella går i skolan och drömmer om större äventyr. Men snart kommer de få mer äventyr än de någonsin hade kunnat föreställa sig!”

Jag försöker tvinga Lotta Olsson att läsa vidare och hon ögnar igenom ytterligare en boksida.

– Nej, det är fasansfullt tråkigt. Usch, usch, usch. Om det här blir ett vanligt inslag i barnboksutgivningen kommer vi att få stora problem med läskunnigheten.

I boken skapar Nilssons surfplatta plötsligt stor oreda, vilket får familjen att söka lösningen på appmysteriet (som inkluderar en gåtfull figur vid namn CodeMaster). ”Annars kommer den här appen att fortsätta göra kaos”, utbrister den hux flux pratande hunden Sigge.

– Det blir en väldigt mekanisk syn på berättande. Barn är intresserade av teknik, barn vill ha önskedrömmar uppfyllda. Ja, det stämmer, men man vill ha rätt mycket annat också om man ska läsa. Det måste till ett språk som i sig är attraktivt och intressant, säger Lotta Olsson.

Men när jag larmar på om AI-hotet är hon mer nyanserad och förklarar att även tidigare tiders massmarknadslitteratur har lidit av kvalitetsproblem. Lotta Olsson tror inte heller att litteraturens utveckling är hotad, utan menar att det alltid kommer att finnas författare som måste få uttrycka sig själva.

Lova Ängsryd har dock mer gemensamt med den digitala sörja som på engelska kallas slop. På internet är AI-innehåll redan ett väldokumenterat fenomen. De senaste åren har plattformar som Facebook, Twitter, Spotify och Youtube haft stora problem med spam som genereras för att slå mynt av slösurfarens uppmärksamhet, reaktioner och visningar (se ”AI-skräpet tränger undan det som skapats av människor”, DN 6/5).

Men slop existerar alltså också i bokform. Många författare har kritiserat den pågående AI-flodvågen på Amazon, som dränker sökresultaten och vilseleder läsarna. Världens största nätbokhandel har lovat hårdare tag, men på Youtube finns mängder av instruktionsvideor om hur man kan kringgå AI-filtret. Och Amazon säljer fortfarande en barnbok om Youtubestjärnan Jimmy ”MrBeast” Donaldson med den något otympliga titeln ”MrBeast. Children’s story book. Incredible biography of Youtube star Jimmy Donaldson, also know as ’Mr. Beast’. Animated with illustrations to inspire kids. (Kids who dared to dream)”.

I Sverige görs det ingen skillnad på människoskapad eller AI-genererad litteratur. Förläggareföreningen har skrivit under ett upprop mot olicensierad AI-träning, men det finns ingen generell policy för hanteringen av odöda böcker.

Redan förra våren kom den första svenska AI-barnboken, ett egenutgivet bildhäfte med titeln ”Trisse traktor”. På omslaget anges att den är skapad med hjälp av AI, men boken har i övrigt ingen särskild märkning eller klassificering.

Det saknas helt konsumentupplysning i nätbokhandlarna om att illustrationerna i ”Det spökar på äventyrsbadet” är AI-genererade. Akademibokhandelns egen sagotiger Acke rekommenderar den för barn som gillar spöken och spänning. (Det enda undantaget tycks vara Science fiction-bokhandeln, som i säljtexten har lagt till en brasklapp om AI-innehållet.)

Låntagare på exempelvis Stockholms stadsbibliotek är lika oinformerade. Enligt stadsbibliotekarie Daniel Forsman har det helt enkelt inte vuxit fram någon praxis på området ännu, men han säger till DN att behovet av transparens ökar om ”syntetiska inslag” blir vanligare.

Ja, ”The Swedish family”-boken sticker fortfarande ut i utgivningen. Det har inte vällt in AI-genererade barnböcker till BTJ, som vägleder bibliotek kring medieinköp. När BTJ registrerade ”Det spökar på äventyrsbadet” i sitt system noterades också AI-illustrationerna i katalogposten – och deras recensent kallade bilderna ”platta och stereotypa” (boken fick betyget 2).

Men nu finns den på 183 bibliotek och ligger på topplistorna i alla fall. I slutändan har det förmodligen mindre med artificiell intelligens och mer med varumärket ”The Swedish family” att göra.

Som AI-pilotprojekt betraktat känns ”Det spökar på äventyrsbadet” därför som en olustig föraning om framtidens ”litteratur utan litteratur”. Kritikern Christian Lorentzen skrev nyligen en essä i tidskriften Granta (nr 168) om hur litteraturen reduceras till marknadsvara och förlorar sina litterära egenskaper. Han använde ”litteratur utan litteratur” som en ironisk beskrivning av en litteraturvärld där böcker i allt mindre grad existerar som konstverk.

I stället för konstnärlig integritet som definierande kvalitet, begränsas litteraturen alltmer av ekonomiska och kommersiella krav. Tendensen förstärks av litteraturens digitala omställning och upplösning – och om varumärken dominerar framför författare ligger ju fältet öppet för spökskrivande robotar.

Gunnar Krantz, som inte bara är professor utan också själv serietecknare, har tänkt i liknande banor.

– AI blir ett sätt att slippa krav från krångliga upphovspersoner, det är förstås mer effektivt att kontrollera varumärken.

Exemplet ”Det spökar på äventyrsbadet” avslöjar dessutom en slående okunskap om illustrationer, menar han. Motsvarande misstag i texten hade knappast passerat korrekturläsningen.

– Det finns många krav på förlagen, alltifrån branschavtal till att papperet ska vara miljöcertifierat. Då är det märkligt att man kan släppa igen vad som helst i bildinnehållet, säger Gunnar Krantz.

I Sverige finns en stolt tradition av illustrerade barnböcker. Kommer framtidens godnattsagor och spänningsläsning att sakna en upphovsperson? Och vad händer med oss, som Krantz undrade i sin ursprungliga artikel i Sydsvenskan, om det mänskliga subjektet bakom berättelser försvinner?

– Jag tänker oftare på AI som alien intelligence. I dialogen mellan konstnär och publik ska det finnas en vilja att förmedla någonting. Men vad vill en AI-bild mig? Den kommunicerar inte.

När jag skickar honom omslaget till Lova Ängsryds debutbok liknar han resultatet vid en trollning, som bara ”på ett ytligt plan uttrycker professionellt kunnande”. Och själv skulle han inte kunna använda en sådan bild med ett gott samvete eftersom ”resultatet utgår från bilder som tagits utan lov, det vill säga stulits”.

Ingen sätter stopp för ”Familjen Nilsson och den mystiska appen”. Books on demands affärsmodell är att ge ut så många böcker som möjligt och det står inget om AI i deras avtal. Lova Ängsryds debut släpps den 8 november och dyker snart upp på Adlibris, Akademibokhandeln, Bokus med flera nätbokhandlar.

Två veckor efter släppdatum räknar jag till sex beställda exemplar, varav jag och Lövångers bibliotek i Skellefteå har köpt var sitt. Ingen succé som skulle imponera på Youtubekanalen AI Money Maker, men kanske går boken plus på sikt? Man kan hur som helst konstatera att det är lätt att skriva en passabel AI-produkt för barn, men svårare att sälja den. Lova Ängsryd är ingen känd Youtubeprofil och boken saknar marknadsföring från Akademibokhandelns sagotiger Acke.

På inrådan av Chat GPT skapar jag en Instagramprofil för att sprida ordet om boken, porträttet fixar jag med hjälp av en annan AI-tjänst. När jag klistrar in Lova Ängsryds författarpresentation som bildprompt får jag se mitt Frankensteins monster i ögonen: en rågblond kvinna i 30-årsåldern, iklädd blommig blus och hängselklänning, leende i lantlig miljö. En obehaglig buktalardocka som gillar Astrid Lindgren, Roald Dahl, Laleh och Tori Amos – och menar att det krävs ”mycket fantasi, tålamod och kaffepauser” för att skriva barnböcker.

Men eftersom jag egentligen inte vill sälja några böcker får Lova Ängsryds digitala uppvaknande stanna i experimentstadiet. Utan säljkampanj går ”Familjen Nilsson och den mystiska appen” samma bistra öde till mötes som de allra flesta egenutgivna böcker. Men den här gången är den uteblivna succén sörjd av ingen.

Mitt eget häftade exemplar dröjer på grund av den tröga print on demand-leveransen. Jag scrollar igenom bokens 80 sidor av plagierat mischmasch på mobilen, och inser vad ”Familjen Nilsson och den mystiska appen” faktiskt handlar om. Teknikdystopi! Antingen har Chat GPT tjuvlyssnat på den senaste debatten om skärmtid och barns läsning, eller bara snappat upp vårt kollektiva tvivel kring teknikens intrång i våra liv.

Den invasiva ordsalladen är en AI-genererad historia med sensmoralen att vi ska vara försiktiga med apparnas lockelser. Jag frågar Chat GPT om det är som jag misstänker, att boken är chattbottens egen autofiktion. Chat GPT svarar att jag har ”en intressant poäng!” med omisskännlig pepp.

Jag uppdaterar bokens metadata med att den är AI-genererad. Nu återstår bara att ringa till Lövångers bibliotek och berätta allt.

Läs mer:

AI-poesi föredrogs framför mänskliga dikter

Tre kreatörer om sitt AI-användande: ”Som att jag kan fotografera mina drömmar”

Hur rädda ska vi vara för AI-genererad konst?