Gubbhiphop
Snoop Dogg och Dr Dre
”Missionary”
(Universal)
Ord blir inte mer sanna bara för att de uttalas i högt tonläge. Det gäller för såväl rappare som politiker. Redan på andra spåret på Snoop Dogg och Dr Dres första hela gemensamma album sedan Snoops klassiska debut ”Doggystyle” från 1993 ljuger duon både för sig själva och för oss som lyssnar.
”Shangri-La” inleds med att en kaxig röst högljutt förkunnar: ”we about to rewrite history”. Det som sedan följer är att Snoop lägger en gedigen men ganska trött vers över en produktion som Dr Dre lånat från De La Souls ”Stakes is high”.
Vad kan jag säga? Vi har nog olika sätt att se på hur man skriver om historien, jag, Snoop och Dre. Och hela ”Missionary” bygger på missuppfattningen att det bara har gått typ en vecka, och inte 25 år, sedan de båda rappade om hur yngre förmågor försöker ta deras positioner i hiphoppens absoluta toppskikt (i ”The watcher” från Dr Dres album ”2001”).
I själva verket är det väl ingen av dagens hungriga rappare som är ute efter duons positioner numera? Snoop har på senare dagar allt mer antagit rollen som ett slags allunderhållare, som lika gärna kommenterar OS-sport som rappar på sitt unikt släpiga sätt. Den en gång så inflytelserika producenten Dr Dres största avtryck i musikvärlden de senaste 20 åren är som hörlurstillverkare.
I sina värsta stunder är ”Missionary” bara en förvirrad påminnelse om hur besvärligt det kan vara att bli äldre och förlora greppet om vad som är en bra idé och vad som bara är desperat opportunism. Alldeles för mycket musik av etablerade veteraner tenderar numera att vara fan service i första hand och något som uttrycker något om samtiden i andra hand, men i fallet ”Missionary” hade en rak nostalgitripp för åldrade hiphopskallar varit att föredra framför en del av albumets märkligare infall.
För att ta ett exempel: I Snoops avsked till sin älskade jazztobak i ”Last dance with Mary Jane” tror sig Snoop och Dre kanske återuppliva Tom Petty genom en slö sampling, men i själva verket känns det mer som gravskändning.
Man kan påstå, om så bara för diskussionens skull, att utveckling eller förändring inte är något ändamål i sig. Men kombinationen Snoop Dogg och Dr Dre är inte ett från början ut i minsta detalj fulländat koncept. De är inte The Ramones.
Det finns kanske heller inga rätt eller fel sätt att åldras på som artist eller rappare – men ”Missionary” är främst ljudet av två vilsna västkustveteraner som bara glimtvis, och då mest tack vare gästartister som Method Man och Eminem, närmar sig forna tiders stordåd. Det här är dåsig gubbhiphop utan vitalitet.
Där LL Cool J i höstas sökte ny energi och friska idéer genom att samarbeta med ett på pappret udda val som Q-Tip – ett mod som resulterade i ett av LL:s bästa album – står Snoop och Dre kvar vid samma dörr som de gjorde när Dre först introducerade Snoop för världen i ”Nuthin’ but a g thang” 1992. De borde gå vidare.
Bästa spår: ”Skyscrapers”
Läs mer:
LL Cool J och Q-Tip tar fram det bästa ur varandra
Hasan Ramic: Här är det bästa i hiphopvärlden just nu
Läs mer om hiphop och alla texter om musik
