Efter fem år av utredningar, intervjuer och kontroller stod Fanny Widlund och hennes make till sist framför sin 4,5 år gamla dotter på ett barnhem i Thailand. Det var sommaren 2023, och coronapandemin hade gjort deras väntan särskilt lång.
– Jag kände eufori. När jag tog upp henne i famnen första gången så vägrade hon släppa taget om mig. Det var villkorslös kärlek från första stund, säger hon.
Fram till adoptionen hade flickan, enligt Fanny Widlund, levt i sjukhusmiljö och på barnhem.
– Det finns inga oklarheter kring hennes bakgrund. Vi har fått väldigt mycket information.
Familjen Widlund kan vara några av de sista i en över 70 år lång svensk historia av tiotusentals familjer som har fått barn genom internationell adoption.
Nyligen slog Adoptionskommissionen fast att adopterades mänskliga rättigheter har kränkts. Utredaren vill att staten ber de drabbade om ursäkt, och att all internationell adoptionsförmedling till Sverige stoppas.
Adoption är, menar utredaren Anna Singer, ”inte längre en hållbar lösning för barn som grupp”. Hon påpekar att det inte är möjligt att garantera att det inte förekommer oegentligheter i de länder Sverige som samarbetar med.
Slutsatserna fick ett positivt mottagande bland många adopterade som har blivit stulna från sina biologiska familjer eller kommit hit med en förfalskad historia om sin första tid i livet. Andra har mött utredarens förslag med stor tveksamhet och förvåning.
– Att stoppa adoptionerna vore ett förödande beslut för många barn, säger Fanny Widlund.
– Om lagförslagen går igenom finns en risk att svenska staten bidrar till en stigmatisering av alla de individer som redan är adopterade och deras föräldrar. Att de blir bedömda och dömda för missförhållanden som fanns förr.
Hon betonar att hon varken förringar eller ignorerar de oegentligheter som drabbat barn och föräldrar. De förtjänar, säger hon, en ursäkt och allt stöd de kan få.
– Men det finns fortfarande barn som bor på barnhem, som har rätt till ett hem, och föräldrar som de kan knyta an till och som kan möta deras behov.
– Internationell adoption är en sista utväg, om det inte finns något annat alternativ för det enskilda barnet. Varför ska vi inte ge dem den möjligheten?
Det är fortfarande ursprungsländernas ansvar att utreda barnens bakgrund. Kan Sverige lita på uppgifter från diktaturer, svaga demokratier eller länder med utbredd korruption?
– Sverige kan och borde ställa högre krav på rättssäkerheten i samarbetsländerna och vara ännu mer selektiva med vilka vi samarbetar med.
Fanny Widlund är en av många adoptivföräldrar och adopterade som har hört av sig till socialdepartementet med en vädjan om att inte stoppa adoptionerna till Sverige:
– Som en adoptivförälder kan jag inte påverka regeringens beslut, men jag kan göra min röst hörd. Jag hoppas att de tar fler åsikter, inte bara utredningen, i beaktande.
På andra sidan den svenska adoptionshistorien finns Anna Rosenqvist. Hon adopterades till Sverige från Indien för 51 år sedan.
– Jag var fyra år och tre månader gammal vid adoptionen, och flögs hit med en flygvärdinna, sovandes, säger hon.
Anna Rosenqvist minns nästan ingenting från sina första år i livet. Vilka hennes biologiska föräldrar är, eller skälet till att hon adopterades bort, vet hon inte.
– Jag har besökt barnhemmet i vuxen ålder. Det fanns ingen information alls. Jag vet inte ens hur länge jag bodde där, säger hon.
– Däremot fick jag veta att barnen får bo på barnhemmet tills de fyller 15 år. Därefter dyker det upp män och flickorna blir liksom bortgifta. Det är sannolikt vad som hade väntat mig om jag hade blivit kvar, jag hade blivit inlåst i ett indiskt äktenskap.
Anna Rosenqvist ser adoptionen som sin ”guldlott”. Här fick hon två ”fantastiska föräldrar” och andra möjligheter än i Indien. Hon säger att Adoptionskommissionens granskning är viktig. Men, själv landar hon i en annan slutsats:
– Det som har hänt har hänt. Världen kommer aldrig att bli rättvis och det finns fortfarande barn som behöver föräldrar. Jag hoppas att vi fortfarande ska kunna hjälpa dem. Oavsett om det handlar om 1, 2 eller 40 individer varje år.
Adoptionskommissionens förslag har nu skickats ut på remiss till drygt hundra instanser i Sverige. Därefter kommer regeringen fatta beslut om hur de ska gå vidare.
Läs också: Svenska pengar skapade drivkrafter för barnhandel
Avslöjandet om adoptionerna – i fem punkter
Utredaren: Staten bör förbjuda internationella adoptioner
Adopterades biologiska familjer kräver upprättelse: ”De inblandade borde straffas”
