AG: Fortfarande härligt att leta sig upp till den stimmiga matsalen

När Krogkommissionen 2004 för första gången besökte ”stans nyaste, coolaste ställe” – restaurang Allmänna Galleriet 925, eller AG, på Kronobergsgatan 37 – så imponerades man redan i porten av den hemlighetsfulla restaurangen, inhyst i en gammal industrilokal på Kungsholmen.

Just det är kanske inte lika speciellt 20 år senare, när var och varannan restaurang i Stockholm vill ta hit den industriella New York-känslan.

Om man utgår ifrån hur svårt det är att få bord, även för de senaste sittningarna en sömnig julivecka, så är intresset för restaurangen fortsatt stort.

Den industriella looken består i det som en gång var Hallbergs silversmedsverkstad – namnet AG har hämtats från den kemiska beteckningen för silver. Men numera möts de gäster som letat sig upp för trapporna av en köttkyl modell större, i vilken det hänger stora köttstycken.

Det skvallrar om vad som är AG:s stora usp nuförtiden: köttet har tagit över efter den ”länge förutspådda men sällan lagade husmanskosten” som lockade hit folk för 20 år sedan. ”Nuförtiden” förresten – redan för 12 år sedan vann restaurangen för första gången pris som Sveriges bästa köttkrog.

Förutom à la carte får vi in dagens kött-meny, en flera sidor lång lista på olika styckdetaljer, och vilken ko från vilket land som man kan få på tallriken.

Men, vi börjar med förrätterna. Även det en lång lista, med viss slagsida mot det köttiga – som 50 gram eldad japansk wagyu eller lättrökt bacon. Vi inleder med varsitt havsdoftande ostron (65 kr) från Frankrike. Kanske borde vi sedan gått på köttet direkt, men väljer i stället en burratina med pimientos de Padrón och marconamandlar (155 kr). Den krämiga osten och de stora hackade mandlarna är förvisso en bra konsistenskontrast, men någonting skaver i blandningen av smaker, kombinationen av ingredienser känns lite spretig. Löjrom från Bottenviken (325 kr) serveras med en krämig smetana som bryter av mot sältan, och smörig brioche.

Det är inte helt lätt att välja i mängden av styckdetaljer och ursprung – där varje köttbit karaktäriseras på en 12-gradig skala när det kommer till marmorering, smakintensitet och mörhet. Valet faller på en Black Angus-entrecote från Salamanca i Spanien, från en tvåårig kviga, som hängmörats i 60 dagar. Den sägs vara både smakintensiv och mör, och även ha ”smöriga toner”. 700 gram kött på ben att dela på två personer betingar en prislapp på 1 895 kronor.

Den rejäla köttbiten är grillad till perfektion, fint marmorerad och med nästan krispig yta. Som servitrisen råder tuggar vi nära benet där smaken är som störst, och hittar djupt köttig umami.

Tillbehören i form av bakad potatis med vitlöksdoftande smör, små grillade tomater, en ljummen och dragondoftande bearnaisesås och sallad med parmesan passar fint till men är kanske ingenting vi skriver hem om.

Som anstår en köttrestaurang så är även vinet i blickfånget – och förutom hängande köttstycken så är en stor mängd flaskor på display i en glasbur som syns från matsalen. Bland gästerna märks en inte oansenlig mängd turister (kanske på grund av säsongen) tillsammans med köpstarka tonårsfamiljer, dejtande foodies – och rejäl slagsida åt manliga kompisgäng.

En rejäl köttbit kan försätta även den med stor aptit i matkoma – men då missar man en dessert som hade kunnat rädda en hel middag. En ananasring, bakad, med kokosglass och stora kokosflagor i klibbig karamellsås med parfymig smak från bergamott (135 kr) är det godaste vi ätit på länge. Klassikern AG:s kladdkaka med lättvispad grädde (125 kr) är mastig med djup chokladsmak – men så generöst tilltagen att den skulle kunna delas på minst två personer.

Det kanske inte är hit man går på en spontan vardagsmiddag – både på grund av prisnivån och för att man behöver framförhållning för att få bord. Servicen är avslappnat trevlig – om nästan lite 2004-blasé – men den görs med den charm och hjälpsamhet som vi har vant oss vid att få på restauranger av AG:s kaliber såhär 20 år senare.

År 2004 pekade trendanalytikerna, enligt KK, på att generationen ”unga vuxna” hatar själlösa anonyma lokaler och prioriterar relationer. Den generationen har med råge vuxit upp – men fortfarande finns något härligt i att leta sig två trappor upp i en industrilokal i de sömnigare delarna av Kungsholmen och mötas av en stimmig matsal med både bra service och god mat.

Läs mer:

Läs fler av Krogkommissionens tester

Vill du ha mera tips på mat, dryck och krogar? Eller dela med dig av egna tankar och favoriter? Gå med i DN:s Facebookgrupp Snacka om mat och krog!