Det rasslar till bland sladdar och prylar som hänger på robotens chassi när den plötsligt tvärstannar. Det har uppstått problem hos en äldre robotkollega: rörelsesensorn i entrén till kontoret ser inte den låga AI-klumpen och Dimitrij Aleshkov måste bromsa roboten tvärt för att inte ramma de stängda glasdörrarna.
– Det är sådant här som man upptäcker med tiden och som vi måste fundera på. Det går alltid att lösa saker, säger han.
Dimitrij Aleshkov, vd på Robot Minds, är den som tillsammans med kollegan Elena Sjödin har skapat roboten som ska lösa sopdilemmat i Oceanhamnen i Helsingborg.
Oceanhamnen är ett modernt bostadsområde i exklusivt läge med järnvägsstationen och staden på ena sidan, och Öresund på den andra. Hela stadsdelen ska präglas av fokus på miljö och hållbarhet och man vill därför undvika tung trafik mellan husen.
Fastighetsägarna och bostadsrättsföreningarna vill dock inte ha på sitt ansvar att inför varje sophämtning rulla ut de fulla kärlen till upphämtningsplatser – och det kommunala avfallsbolaget NSR vill inte behöva parkera sina bilar och hämta sopkärlen till fots varje gång.
– Just nu betalar varje fastighetsägare flera tusen kronor extra per hus för att sopgubbarna behöver gå in på innergårdarna och hämta soptunnorna. Det är sådana här jobb som vi är ute efter, saker som ingen människa vill göra, säger Dimitrij Aleshkov.
Roboten – en vit klump på 120 kilo utrustad med kameror, sensorer och en kraftfull AI-processor från Nvidia – suger åt sig ett sopkärl märkt ”övningskör” och börjar tuffa iväg mot Oceanhamnen.
På vägen passerar vi några sopbilar. De ser normala ut men innehåller en annan av Helsingborgs stads mer omskrivna och framgångsrika AI-satsningar: vägkartläggningen.
Tidigare har staden haft en gatuingenjör som åkt runt och inspekterat vägnätet och noterat potthål, trasiga skyltar och slitage manuellt. Det har tagit nästan ett helt år att se över det nära 60 mil långa vägnätet och kostat 3,5 miljoner kronor. Men sedan sopbilarna utrustades med AI-kameror som ständigt analyserar skicket på vägarna där de ändå ska köra varje dag går det betydligt fortare.
– Nu gör vi det för en bråkdel av kostnaden och vi kan göra det på två veckor. Dessutom kan vi komma ut och laga slitna vägar tidigt innan det blir till riktiga skador. Det är superlyckat, säger Eva Duve Hansen, som jobbar med innovationsprojekten på Helsingborgs stad.
Hon och staden är en viktig kugge i Dimitrij Aleshkovs arbete.
Förhoppningen är att roboten om 3–4 år ska kunna vara stationerad i Oceanhamnen och arbeta självständigt med att hämta och transportera sopkärl till en upphämtningsplats utanför området. Det har den klarat hjälpligt i tester, men än så länge alltid med en operatör som följer arbetet och är redo att stoppa roboten om det behövs.
Det krävs mer av både träning och programmering innan den kan släppas lös.
– Den har väldigt svårt att förstå vissa saker. En kattunge kan uppfattas som en sten, och då kommer den kanske inte stanna. Det blir många sådana etiska frågor att lära sig.
En annan utmaning är snön. Framkomligheten är inga problem för den tunga roboten så länge det inte kommer väldigt mycket snö, men den får svårt att hitta när omgivningen plötsligt byter färg har det visat sig.
– Den tror att den är i ett helt nytt område när marken blir vit, så den behöver lära sig att hitta igen. Men då har vi fokuserat på att försöka lära den navigera med hjälp av andra föremål än marken, som byggnader, stolpar och sådant som den kan känna igen ändå, säger Dimitrij Aleshkov.
Ambitionen är att utrusta roboten med olika moduler för andra uppdrag som den kan utföra när sophämtningen, som tar 10–15 timmar varje vecka, är klar. Avfallsbolaget är enligt Dimitrij Aleshkov redo att betala 5 000 kronor per vecka för jobbet och det räcker inte för att roboten ska bära sin egen drift ekonomiskt.
– Det finns ingen som kommer vilja betala mer än vad man betalar människor för samma jobb bara för att det är en robot. Därför behöver den mer att göra.
En idé är vattentank som monteras på roboten som då kan se till att blommor och buskage i området vattnas. En annan är paketutdelning, så att Postnord och andra paketleverantörer kan hållas utanför området med sina stora bilar.
– Vi har haft kontakt med ett antal aktörer som kan vara beredda att betala 5 000–10 000 kronor i månaden för olika uppdrag. Vi räknar med att roboten behöver kunna dra minst en vanlig månadslön. Runt 30 000–40 000 kronor i månaden, säger Dimitrij Aleshkov.
Hittills har företaget fått cirka 1,6 miljoner kronor från Helsingborgs Vinnovastöd, som är på totalt 2,8 miljoner kronor. Det har räckt till roboten och testverksamheten, men om Dimitrij Aleshkov ska kunna anställa utvecklare och bygga en AI-avdelning behövs mer. Omkring tio miljoner kronor söker han nu bland både privata investerare och olika statliga stöd.
Det kan låta mycket för en enda robot som inte kommer att kunna dra in mycket mer pengar än vad en busschaufför gör på en månad. Men i bakgrunden finns en större vision.
– Jag vill bygga en databas för robotar där de kan dela och hämta kunskap från varandra. Dels sådant som var man får köra och inte i ett samhälle, men också hur man ska interagera med olika föremål. Antalet situationer de kan ställas inför är oändligt och just nu lär alla företag upp sina robotar själva från början, säger Dimitrij Aleshkov.
Läs mer:
Investerarens varning: ”Pannkaka om du sprinklar AI på allt”
Han byggde eget AI-system – för att hitta felplacerade spikar
”Jag är rädd för AI:s framfart – vad ska min son utbilda sig till?”




