Fackboksutgivningen i Sverige minskar, sett till Förläggareföreningens senaste utgivningsstatistik. Facklitteratur inkluderar ett brett spann av sakprosa, såväl det som i tidigare rapporter kallades för ”kvalificerad facklitteratur” som böcker om mat, självhjälp och livsstil. Då kategorierna inte åtskiljs är det svårt att se var tappet skett.
Ser man dock till Bokförsäljningsstatistiken för tryckta böcker har all slags facklitteratur sålt sämre de senaste åren. Vad gäller populär facklitteratur i ljudboksformat är tillbakagången remarkabel – här är minskningen 20 procent.
Överlag sjunker bokutgivningen inom alla genrer, alla kategorier och alla i format. De mest skrämmande siffrorna finner vi dock inom barn- och ungdomslitteratur: här har utgivningen minskat med 17,8 procent. Kanske inte så konstigt när barn och ungdomar använder sociala medier drygt tre timmar per dag.
Förklaringen till att facklitteraturen backar går att söka på många håll, som digitaliseringen och det nya medielandskapet: poddar har tagit över det slags analyser som tidigare varit reserverade för fackboksförfattare; svenskar hämtar life hacks från Instagram och Tiktok. Och de förkovrar sig i antikens kultur och samhällsliv genom att se på HBO, snarare än att bläddra i böcker. Det är synd att amerikanska strömningstjänster fått ta över förlagens roll som kunskapsförmedlare och folkbildare, för till skillnad från dem tar de inte publicistiskt ansvar.
En annan förklaring är globaliseringen, med tunnare språkgränser ökar det globala trycket (se Pelle Andersson, vd och förläggare på Ordfront, DN 24/8). Sverige är ett litet språkområde och den svenska bokmarknaden har alltid varit en importkultur. Men numera är även den översatta utgivningen på tillbakagång. Svenskar har förstås inte slutat läsa utländsk facklitteratur, de gör det bara i originalspråk (läs engelska).
Att påstå att den minskade försäljningen av facklitteratur skulle bero på att svenska förlag inte ger ut ”tillräckligt bra böcker” (Björn Werner SvD 8/11) är nonsens. Ingenting i statistiken pekar på att kvaliteten på sakprosan har gått ned.
Av de tusentals titlar som getts ut av Förläggareföreningens medlemmar de senaste åren finns givetvis böcker som inte gör någon lycklig, men här finns också titlar i världsklass, publicerade av dedikerade förläggare som ger ut dem trots att det innebär förluster.
Det är inte böckerna – utbudet – det är fel på, det är att det inte finns någon efterfrågan. Läsarna saknar intresse och köpkraft.
För att en utgivning av högkvalitativ facklitteratur ska kunna löna sig, måste det finnas förutsättningar för en nischad marknad, där förlag kan sälja mycket av något smalt. Men det gör det inte. Sverige är för litet och har för få vuxna människor som vill lägga tid och pengar på litteratur. Ansvaret för en vital bokbransch måste till syvende och sist ligga på bokläsarna.
Utan ett förändrat läsande kommer en livskraftig försäljning aldrig att kunna ta form.
Läs mer:
Svante Weyler: Nya vinnare och förlorare på den turbulenta bokmarknaden
Den aktuella bokförsäljningsstatistiken
