Ali Abbasi om sin Trumpfilm: ”Man måste ge sig in i skiten om man vill röra om i den”

Filmmakaren Ali Abbasi sitter bekvämt nedsjunken i en fåtölj på hotell Anglais i Stockholm. Han har luftigt avslappnad klädsel, med långa smala fötter med målade naglar instuckna i ett par Birkenstock. En lugn och samlad man, men mot slutet av intervjun kommer han i gång:

– Man måste ge sig in i skiten om man vill röra om i den, och vi vill i högsta grad röra om i skiten. Jag kan inte vänta i 20 år på att göra en film om Donald Trump, det är ju nu det händer. Sedan får man hantera problemen när de kommer.

Men vi tar det från början.

Ali Abbasi är på kort besök i Stockholm för att göra pr för sin redan vida omtalade och kontroversiella spelfilm om expresidenten Donald Trump, ”The apprentice”. Titeln är genial i sin enkelhet. Dels syftar den på Donald Trumps tv-program med samma namn från tidigt 2000-tal, dels handlar det just om hur Trump gick som inofficiell lärling bredvid den ökända advokaten och maktspelaren Roy Cohn under 1970- och 80-talet. Det är ett slags Fausthistoria där den diaboliske Cohn tar Trump under sina vingar och hjälper honom lyfta mot toppen av den amerikanska eliten – med hjälp av i princip alla fula knep i boken.

Roy Cohn summerade sitt framgångsrecept i tre regler: 1) Attackera, 2) Förneka allt, 3) Erkänn dig aldrig besegrad.

– Det var någon som klippte ihop scenen i filmen där Cohn räknar upp de där råden, med debatten mellan Trump och Kamala Harris nu i september, och det stämde perfekt, säger Ali Abbasi. Trump gick till attack, han förnekade tidigare uttalanden, trots att de finns dokumenterade, och efter debatten, när alla bedömare enades om att Harris hade vunnit, gick han ut till media och sade: ”It’s the best debate of my life! Everybody is saying that I won.”

– Men man kan egentligen reducera de tre reglerna till en: Fabricera din egen verklighet. Verkligheten är ju elastisk. Sanningen subjektiv.

Abbasi menar att ”The apprentice” inte bara handlar om den megalomaniske mannens väg mot framgång utan att den samtidigt ger en bild av hur vårt samhälle har förändrats under decennierna. Att Trump är bossen över den brutna verkligheten.

Hur menar du då?

– Jo, men den dikotomi som fanns förr – det falska och det sanna – finns inte längre. Den började krackelera någon gång på 70-talet, i alla fall mediemässigt, när postmodernismen slog igenom med full kraft och började ifrågasätta begreppet ”sanning”. Verkligheten har flera sidor, flera skikt. It’s not news, jag vet, men det är så våra liv har blivit.

Den danskiranske filmskaparen, som tidigare gjort egenartade och prisvinnande verk som svenska ”Gräns” och iranska ”Holy spider”, använder titt som tätt engelska ord och uttryck, men så har han också levt i en amerikansk filmskaparbubbla ända sedan 2018 då han klev på ”The apprentice”-tåget.

Filmen bygger på journalisten Gabriel Shermans manus som han började skriva på efter valet 2016, då Donald Trump, till mångas chockartade förvåning, faktiskt vann. Sherman hade rest med Trump under valkampanjen och började leta bakåt i tiden för att förstå hur presidenten blivit den han blev. Sherman insåg att relationen mellan Cohn och den blivande presidenten varit helt avgörande.

När Ali Abbasi kom in i projektet tyckte han dock att manusets version av Trump var lite för sympatisk.

– Eller… så här: det handlar om vilken del av ett liv man väljer att skildra. Om du skulle göra en film om Hitler när han var mellan 12 och 15 år, då skulle han mest framstå som en förvirrad tonåring. Det skulle vara ett väldigt udda val, som du skulle vara tvungen att stå till svars för. Det är därför det inte är så många som har gjort den filmen, tror jag, säger Ali Abbasi med ett snett leende och tar en klunk av sin mugg med ”lyxkaffe”: ”Sånt här fint kaffe fick man inte på vår filminspelning.”

Shermans ursprungliga manus slutade med att Trump öppnade Trump Tower 1983, och var i princip bara en framgångssaga, men Abbasi ville visa den andra sidan också. Hur Trump fortsätter att slå sig fram och använder de där verktygen som han fick av Cohn.

– Jag ser det faktiskt som ett humanistiskt projekt. De här två människorna har blivit behandlade på alla möjliga sätt. Hånats, demoniserats, avgudats, och så vidare. Men de har inte blivit mänskliggjorda på det här sättet.

Trump och hans armé av advokater håller milt uttryckt inte med. De hävdar i stället att filmen är förljugen, ärekränkande, ja till och med att dess existens är ett sätt för främmande makt att påverka presidentvalet. Redan efter premiärvisningen av filmen i Cannes i våras fick filmskaparna ta emot en ”cease and desist”-order, alltså en juridisk varning att lägga av med det man håller på med, annars kan man bli stämd.

Har ni blivit stämda?

– Nej, men filmen har inte gått upp på ordinarie repertoar ännu, så… det är väl först efter biopremiären den 11 oktober som vi vet hur det blir med det.

Det är egentligen inte en självklart ärekränkande film. Din Trump uppför sig ungefär som den Trump vi brukar se på nyheterna.

– Alltså, jag tror att han har kommit till ett ställe i sitt liv där allt som inte är en ren komplimang är ett hot. Men det är ointressant om filmen ger en bra eller dålig bild av honom. Vi dekonstruerar myten Trump, vi visar trådarna som han hänger i, och det är ju det som är det viktigaste. Jag tror att det kommer att vara otroligt svårt för någon att bevisa någon form av ärekränkning.

Förutom kanske den där våldtäkten, då. Filmen visar hur rollfiguren Donald Trump slänger ner sin dåvarande fru Ivana på golvet och våldtar henne. Övergreppet finns visserligen beskrivet i Ivanas memoarer, hon vittnade också om det i rättegången men efter det har hon tagit tillbaka anklagelserna, sagt att hon inte hade menat ordet ”våldtäkt” bokstavligt.

– Hon vittnade först om ett mycket våldsammare övergrepp än det som vi ser i filmen. Om vi hade spelat in scenen som den var beskriven av Ivana… det hade blivit ”unwatchable”, alldeles för brutalt. Vi hade många möjligheter att verkligen ärekränka honom, men vi höll tillbaka.

Har det vältajmade premiärdatumet någonting med det amerikanska valet att göra?

– Nej, verkligen inte. Jag har försökt att göra den här filmen sedan 2018, så… det är faktiskt en totalslump.

Indirekt är det Trumps eget fel att den ordinarie premiären dröjt så länge. Ironiskt nog fick filmen, som berättar om hur Trump lärde sig att stämma allt som rör sig, problem med distributionen i USA – eftersom de stora filmbolagen var rädda att bli just stämda. Det löste sig dock till slut med en mindre independentdistributör.

Ali Abbasi och hans team fick det hett om öronen även i samband med hans förra film, ”Holy spider”, som berättar om en verklig seriemördare i Iran och samtidigt indirekt kritiserar regimen. Det var multipla dödshot och anklagelser om brott mot blasfemilagen, men samtidigt exploderade hela kvinnofridsrörelsen, i samband med mordet på Mahsa Amini, och mullorna fick annat att tänka på.

Ungefär som nu, när Ali Abbasi hoppas att Trump ska ha för mycket att göra med valet för att orka ägna sig åt en liten independentfilm.

Inte för att Abbasi är den som backar. Han är inte rädd för att röra om i den ovan nämnda ”skiten”.

Hur kommer det sig att du efter all konflikt med ”Holy spider” vågade, eller orkade, göra den här filmen? Du måste ha förstått att det skulle bli jobbigt nu också.

– Jo, men det är också jävligt jobbigt att göra en skitfilm. Du vet, någon sådan där halvrisig romcom. Man jobbar på det i tre år och så går kanske några få människor och tittar och så slutar det bara i ett stort blaha. Det är ju ännu värre.

Läs mer:

Abbasis omstridda Trumpfilm får USA-premiär

Ali Abbasi viftar bort Donald Trumps stämningshot mot ”The apprentice”