Äntligen stod Poeten i predikstolen och det gick ett sus genom publiken. Fjortonåringen på min vänstra sida susade visserligen inte, det gjorde inte de medelålders männen till höger heller.
Fjortonåringen satt i salongen på grund av ett slags kulturutbyte; Taylor Swift mot Bruno K Öijer. Har man upplevt en fullpackad arena med spektakulär scenshow och 50 000 personer som iklädda cowboystövlar skriker i kör, är det inte mer än rätt att man också får uppleva ett fullsatt Cirkus med knäpptyst publik som andaktsfullt suger in vartenda ord som Poeten i hatt yttrar från den mycket sparsamt dekorerade estraden. Effekterna begränsade sig till att strålkastaren växlade färg från rött till blått. Då och då tog Poeten en klunk vatten.
Varför de medelålders männen satt i salongen vet jag inte. De var mest intresserade av om man kunde dricka öl medan man satt på sin plats och av att kolla sina sociala medier på mobilskärmar som lyste som små strålkastare i mörkret.
Fjortonåringen, som vet vikten av att begränsa sin skärmtid, stirrade på scenen. Först misstroget, sedan förbryllat – och så småningom (efter dryga två timmar) lite uttråkat. Där stod en ensam man och reciterade dikt på dikt utantill, om tåg, gräs och stenar.
Att kalla föreställningen för en poesiuppläsning vore missvisande. Det var en performance, ett slags frijazzföreställning utan musik. Textrader som flödade, och just när man trodde att man förstått – hittat en melodi – växlade de spår, slingrade vidare längs en dammig grusväg innan de landade i en liten glänta, for vidare ut genom ett fönster, slingrade om publiken som en kofta.
Disch.
Med en snärtig handrörelse markerade Poeten att dikten var slut och att applåder förväntades.
På Taylor Swifts ”Eras tour” hör det till att man sjunger med i bryggan till ”Cruel summer”. På Cirkus var det ingen som sjöng med. Men det nickades, suckades, gjordes djupa inandningar genom näsan. Och det jublades, visslades, stampades efter hittarna.
Medan Poeten läste en dikt om idioti googlade medelåldersmännen till höger tågtider. Kunde de hinna med tåget som gick 21.55?
Fjortonåringen gick hem, fast bestämd att inom en mycket snar framtid boka biljetter till Sabrina Carpenter.
Läs fler kåserier, texter om poesi eller andra texter av Elin Peters.
