Jag har ingen hund längre och det gör mig till en sämre människa. När han dog gjorde jag en lista på alla saker jag plötsligt kunde göra. Den blev lång. Där står saker som ”ta sovmorgon”, ”tappa vindruvor på golvet” och ”äta upp hela mackan själv”. Jag skrev också en lista på saker jag numera slipper, som att lägga de sista pengarna på veterinärräkningar eller att försöka tjata ut en sur men kissnödig fralla i spöregn.
Om man bara tittar på den där listan ser den bra ut, öppnar för frihet och nya upplevelser. Men vem lurar jag? Inte mig själv i alla fall. Jag tar ju ändå inte sovmorgon eller slänger vindruvor omkring mig. Vad jag gör av pengarna som jag inte lägger på veterinärbesök, svindyr försäkring och hundmat är oklart, men det blir i alla fall inget över att sätta in på ”köpa ny hund”-kontot.
När jag sitter i soffan på kvällen och tittar på alla roliga hundvideor eller gulliga valpar som algoritmerna tycker att jag behöver se, försöker jag njuta av det faktum att jag slipper gå ut och rasta en hund. Säger det rent av högt till resten av familjen: ”Gud så skönt att slippa gå ut i det här vädret.”
Jag tar ju ändå inte sovmorgon eller slänger vindruvor omkring mig.
Fast när vi hade hund var det sällan jobbigt, och inget man behövde utvärdera känslomässigt varje gång. Lite som att borsta tänderna, något man bara gjorde. Ibland var det härliga vårkvällar och ibland sladdade man runt i slask.
Nu slipper jag det. Eftersom barnet börjar bli stort behöver jag inte ta hand om henne heller så mycket. Maken sköter sig också rätt bra själv, så den enda jag behöver ta hänsyn till när jag går hemma och skrotar är mig själv. Den där uppmärksamheten som alltid låg som en slöja längst bak i huvudet är borta. I vilket hörn av soffan ligger han (det var oftast det vänstra)? Har han fått middag? Nu kommer hissen, då kommer han snart ställa sig vid dörren och skälla.
Hade jag varit en intressantare person kanske jag inte hade tröttnat på mig själv så snabbt. Och av samhällsklimatet att döma är det ganska många som är helt tillfreds med att bara behöva tänka på sig själva.
Men jag behöver tänka på en hund för att världen inte ska bli för liten.
Läs fler texter av Elin Peters, till exempel om hur hon blev en Öijer mom eller om wokegröten.
