Barnrättsorganisationen Bris noterar över 2 800 stödkontakter med barn under jullovet och liksom tidigare var de vanligaste orsakerna psykisk ohälsa, familjeproblem och olika sorters våld eller övergrepp. En kategori som dock stuckit ut är det höga antalet kontakter som handlat om ätstörningar.
– Vi har märkt att samtalen kring just ätstörningar har ökat. Den trenden har egentligen varit sedan början av pandemin redan, men det är tydligt att det här fokuset på mat och godis i gemenskap under julhelgerna är ett växande problem, säger Jennifer Pettersson, kurator på Bris.
Hon beskriver jullovet som en tuff tid för många fler barn än de som faktiskt tar kontakt med Bris eller andra stödorganisationer. Tankarna på mat blir jobbigare när vardagen med skolgång och andra rutiner avbryts, därmed förklaras ökningen under pandemin.
– Det blir väldigt mycket mer tid med en själv och ens telefon. Med tiden blir det ju också allt lättare att hålla på att jämföra sig med barn och vuxna på sociala medier från hela världen, säger Jennifer Pettersson.
Jämförelserna kan handla om vikt, portioner, utseendeideal och liknande, och Pettersson betonar att eftersom apparnas algoritmer ser till att generera mer av det man tittat på riskerar problemen att tillta. De som kontaktar Bris är i övervägande del tjejer, cirka 70 procent.
– Det gäller sammanlagt för alla kategorier, men för ätstörningar kan nog vara ännu mer. Det är väl en spegling av samhället i stort att killar och män tyvärr har högre trösklar för att ta hjälp oberoende av vad det handlar om, säger Jennifer Pettersson.
Hon förtydligar att ätstörningar är ett brett problem som präglas av många olika faktorer. Några som hör av sig kan ha gnagande oro om att vara ätstörda utan att nödvändigtvis ha utvecklat sjukdomen ännu, andra kan vara så illa däran att de behöver specialistvård.
– Vi pratar med barn med mycket varierande former av ätstörningsproblem. Det är alltid positivt när de hör av sig för att då kan man fånga upp det och ge dem vägledning till hur de kan fortsätta utan att det ska behöva eskalera, säger Jennifer Pettersson.
Läs mer:
Så stöttar du en närstående med ätstörning
För Anna blev träningen ett tvång: ”Jag blev helt instängd i mig själv”
Wilma, 23: ”Min sjukdom vill helst att jag inte ska äta något alls”
