Den som längtade efter att se Stina Wollter måla av nakna kändisar får vänta. Den nya programserien är nämligen uppskjuten på obestämd tid. Det meddelade SVT på fredagen.
Och Wollter, känd för sin kroppsaktivism och allmänt härliga aura, har onekligen en hel del att svara på innan hon borde vara aktuell för mys-tv: hon har spridit fullfjädrade dårpippikonspirationer. Hamas terrordåd den 7 oktober har aldrig hänt, antydde hon i ett inlägg förra hösten. De israeliska ungdomarna blev i själva verket mördade av Israel – en stat som också ägnat sig åt systematisk stöld av organ och hud, förklarade hon för sina hundratusentals följare. Och våldtäkterna? De var också påhittade, påstod den annars övertygade feministen.
Ändå spelade SVT in ett program med henne kort därpå.
Wollter har ju bett om ursäkt! hävdade SVT, som inte ville ge upp sitt program i första taget. Det var ju inte bara fyllt av kändisar, utan något så eftertraktat som nakna kändisar. Dessutom handlar det inte om världspolitik! fortsatte de.
Som om judehat bara var en fråga om händelser långt utanför Sveriges gränser.
Och ursäkten? Den var mest av allt ett försvar. Eller som Aftonbladet beskrev det då: ”ett inlägg där hon tårögt säger att hon inte har uttryckt de saker hon är anklagad för.” Att hon råkat sprida ett par ”felaktigheter” var ett misstag, men en bisak för Wollter. Det var tydligt.
Men nu ändrar sig alltså SVT: Inte heller uppburna kulturkvinnor kan sprida konspirationer om judar och sedan återgå till den gemytliga stämningen i public service. Och det är bra. För SVT var på väg att göra stor skada – inte bara för sin egen trovärdighet.
Och Stina Wollters ursäkt? Den var mest av allt ett försvar.
Debatten i Sverige är nämligen på väg att kantra. Om det tidigare räckte med att krasst konstatera att judehat aldrig är acceptabelt, rör sig offentligheten nu mot någonting annat: ett samtal som hela tiden fokuserar på att någon annan ändå är värre. Titta inte på mig, när ni kan titta på dem!
Några timmar innan SVT kom med beskedet att det inte blir någon naken-tv den här gången publicerade Expressen en debattartikel av Hamid Zafar, under rubriken: ”Stina Wollters judehat är okej – men inte mitt”.
Han var tidigare känd som ”Rektor Hamid” och blev bland annat utnämnd till Årets svensk – sedan avslöjade DN vad han tidigare gett uttryck för om judar och homosexuella under skydd av pseudonym. SVT, som redan hade spelat in ”På spåret” med Zafar, valde då att inte sända det, trots att han påstod att han lämnat de åsikterna bakom sig. ”Ingen programchef från SVT gick då för fyra år sedan ut till mitt försvar och hävdade att det jag skrivit inte hade med ’På spåret’ att göra”, skriver han. Och det är sant.
Men problemet var aldrig att han inte blev uppbackad – utan att Wollter kom så lätt undan.
Han passar också på att läxa upp SVT för att de inte klarar att göra skillnad på judehatande konspirationer och legitim Israelkritik. ”En sådan kunskap borde man kunna förvänta sig av en programdirektör på SVT”, skriver mannen som för fyra år sedan alltså avslöjades ha varit något av en expert på att själv sprida konspirationerna.
Senare på dagen blev SVT uppläxade igen – av 500 debattörer som tyckte att det var fel att ställa in Wollters program. Flera av hennes kritiker är inte perfekta de heller, underströk de.
Tänk om alla var lika klarsynta med sina egna tillkortakommanden som med andras. Vad mycket lättare tillvaron skulle vara för svenska judar då.
De senaste veckorna har det tagit sig parodiska proportioner:
Sverigedemokraterna vill att judehat från Mellanöstern slås ned med kraft. Samtidigt utmålar de själva numera – även öppet – Svenska kommittén mot antisemitism som partiets fiende, efter att ha avkrävts ansvar för judehat i partiet.
SD utmålar SKMA som partiets fiende. Kritiker i V utmålar Judiska centralrådet som motståndare.
Även den öppna striden i Vänsterpartiet handlar om svårigheter att hålla rent mot antisemitism – något som nu resulterat i att partiledningens kritiker också utmålar Judiska centralrådet som en motståndare. Deras kritik är nämligen bara ”ett redskap” i en kampanj där Judiska centralrådet, medier, högerpartier och tankesmedjor har konspirerat mot Vänsterpartiet, förklarar en av fraktionens talespersoner.
Och så har vi då Hamid Zafar, som plötsligt börjar hänvisa till sig själv som en rasifierad man när han vill kritisera SVT för dubbla måttstockar.
Alla vill säga: Men de andra då!
Alla tycker synd om sig själva.
Och alla har problem att hålla rent i egna led.
Vänsterpartiet har fått mycket och välförtjänt kritik de senaste månaderna för hur senfärdig ledningen varit när antisemitism avslöjats i partiet. Men nu har Nooshi Dadgostar till slut bestämt sig för att tala tydligare, och vad händer då? Partiet faller i bitar. Bokstavligen.
Och när tidigare medlemmar bryter sig ut och bildar ett eget, mer extremt parti är ”otydligheten” om Israel en av deras främsta anklagelsepunkter mot V-ledningen.
Men Dadgostar har inget val. Gränser måste dras upp, tydligt. Och det kan aldrig räcka att påpeka att andra också svajar.
Judehatet måste bemötas i varje enskilt uttryck. Inte jämkas.
Aldrig mer jämkas.
Läs mer:
Erik Helmerson: Från antisemitism till naken-tv på elva månader
Isobel Hadley-Kamptz: Kulturkvinnan Stina Wollter ekar samma gamla judehat
