Peter Carlssons prestigebygge Northvolt kan vara på väg att gå under. Ändå är den avgångne vd:n en av få vinnare i den här historien: Aktieägarna har redan förlorat miljarder, den gröna omställningen är bromsad – och beroendet av Kina ökar säkerhetsriskerna på ett dramatiskt sätt.
Men Carlsson själv har plockat ut uppemot 200 miljoner kronor (Dagens Industri 22/11).
Nu vill Ebba Busch (KD) göra samma sak. Innan regeringens kärnkraftsprojekt kraschar tänker energi- och näringsministern casha in ännu en valvinst på reaktorlöftena.
Men det räcker att titta på batterifabrikören för att förstå hur det kommer att sluta.
För när Northvolts misstag sammanfattas är det samma typ av risker som regeringens nya kärnkraftsplan bär på: man underskattar hur svår och komplex tillverkningen är, drar in investerare med löften som inte går att hålla – och expanderar projektet på ett sätt som inte går att fullfölja.
Northvolt byggde fabrik efter fabrik, utan att först få verksamheten att fungera. Busch nöjer sig inte med det som varit svårt nog för våra europeiska kollegor: att bygga en eller två reaktorer. Regeringen talar om tio.
Dessutom ska regeringen skriva astronomiska avtal för flera decennier framöver, utan att involvera andra riksdagspartier.
När Northvolts misstag sammanfattas är det samma typ av risker som regeringens nya kärnkraftsplan bär på: man underskattar hur komplex tillverkningen är, och drar in investerare med löften som inte går att hålla.
Och visst, karisma och halvlögner – eller om man ska kalla det visioner – kan locka investerare och väljare. Men det går inte att tillverka batterier eller reaktorer med dem.
Nyligen fick Peter Carlsson frågor i SVT:s Agenda om hur det kunde gå så snett: Där konfronterades han med gamla intervjuer där han med ett smittande skratt och glittrande ögon lovade att det skulle produceras många miljoner battericeller varje vecka. Sedan översteg den siffran aldrig 60 000.
Några veckor senare sitter Ebba Busch i samma program: Hennes regering ska bygga fler reaktorer än andra europeiska länder, och snabbare än alla andra. Inga problem! Energiministern avfärdar kategoriskt varje invändning, även de som kommer från hennes egna expertmyndigheter. De presenterar en missvisande ”åsikt”, hävdar hon.
Busch är med andra ord där Carlsson var för några år sedan: Hon tar täten. Lovar stort. Och använder sin karisma till att släta över allvarliga, stora frågetecken.
För vi behöver ny kärnkraft. Men hur ska den bli verklighet? Det har regeringen inte klarat att svara på.
Spola fram några år: Det är inte svårt att se Agendainslaget framför sig när samma redaktion samlar ihop citaten från december 2024, precis som de nu gör med Carlsson. Hur kunde Ebba Busch, med berått mod, välja en väg som så många redan på förhand förstod var en återvändsgränd?
Hur kunde hon behandla svenska företag och väljare så vårdslöst? Och hur kunde regeringen vara så oseriös att den talade om prisgarantier i tiotals år för ett stort antal reaktorer när en, eller i bästa fall två, visade sig vara utmanande nog?
Till saken hör också att Ebba Busch inte är någon dumskalle: hon förstår.
Hon vill givetvis bygga kärnkraft, men vet att den plan hon nu med fast blick presenterar i praktiken inte kommer gå att genomföra. Hon vet att löftena om gigtantiska reaktorsubventioner kommer att ta kål på annan energiproduktion på kort sikt, samtidigt som det kommer dröja 15–20 år innan någon ny reaktor är på plats.
Ändå fortsätter hon trumma på. För om regeringen backar från sina miljardskisser halvvägs in i mandatperioden kommer den inte hinna ge väljarna vad den vann förra valet på att lova: spadtag.
Dessutom gör projektet henne till en huvudperson, i veckan också i internationell press. Eller som hon själv beskriver det: ”Vi hyllas internationellt!” Och sådant är förstås berusande.
Hur kunde Ebba Busch, med berått mod, välja en väg som så många redan på förhand förstod var en återvändsgränd?
Men vad fick henne då att hamna i andra länders blickfång? Jo, att hon är ”vansinnig” på tyskarna för att de fattat orealistiska beslut om sin energipolitik, som svenska skattebetalare sedan får lida för.
Nog låter det bekant?
Grundfrågan för Northvolt var nämligen precis densamma som till regeringen: tror de ens själva att det går att genomföra?
Och däri ligger möjligen den avgörande skillnaden. Peter Carlsson verkar genuint ha trott på sina stora ord och löften om miljontals batterier, han skulle bryta ny mark. Ebba Busch vill vinna nästa val med hjälp av reaktorer. Men innerst inne inser hon nog att regeringen har tappat kontrollen över sitt kärnkraftsexperiment – och att väljarna så småningom kommer få stå för den brutala notan.
Men då har hon redan tackat för sig.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Har Ebba Busch drabbats av storhetsvansinne?
Amanda Sokolnicki: Kärnkraftsplanen är ett enormt experiment – som regeringen kommer ångra
