Komiker som gjort narr av Elon Musk har stängts av från X. Journalister som granskat honom har censurerats. Och när auktoritära styren har klampat in och krävt att obekväm journalistik ska försvinna, så har den också gjort det.
Ändå har plattformens ägare Elon Musk fortsatt att kallas för en ”yttrandefrihetsextremist” i högerkretsar.
En generös beskrivning, får man säga, av en man som köpt en medieplattform och förvandlat den till ett brutalt politiskt kampanjverktyg.
När många – däribland tidningar som The Guardian och DN – nu lämnar X till följd av förvandlingen, möts det av hån från den svenska högern.
Sakine Madon på Fokus beklagar att medierna ”föredrar safe space framför fri debatt”. Skribenten Susanna Birgersson tar det ännu längre: hon menar att det i själva verket är redaktionerna som inte längre vill vara kvar som är problemet: ”Det är så man driver på polarisering”.
Dessutom är det bara mesar som lämnar, fyller moderaten Fredrik Kärrholm i: De gör det ”inte för att de hindras uttrycka sin åsikt, utan för att andra ohindrat tillåts framföra sina”.
När SD:s trollfabrik i våras valde att rikta in sig på Alice Teodorescu Måwe beskrev hon det senare som något hon aldrig tidigare upplevt.
Han avfärdar också påståenden om att debatten har påverkats av Elon Musks intressen, och kan – som den oupptäckta it-specialist han är – slå fast att ”algoritmen genererar den typ av innehåll man klickar på, gillar och vidarebefordrar”. Nyhögerns dominans på plattformen beror helt enkelt på att det här är vad människor vill ha. Det verkar vara nyhögerns egen övertygelse.
Det behövdes alltså inte mer än lite smicker för att göra dem blinda inför att journalister och meningsmotståndare översköljts av nazister, botar och trollkonton.
Men samtidigt som Fredrik Kärrholm killgissar om algoritmer, så har forskare undersökt hur det faktiskt ligger till. Och deras analys visar att plattformen har förändrats i grunden.
Det räcker att titta på valåret för att se att material från Republikanerna har fått betydligt större genomslag än det från Demokraterna. Forskarna visar också hur det eskalerat: I samma ögonblick som plattformens ägare, Elon Musk, gick ut och sa att han stöttar Donald Trump så fullkomligt exploderade genomslaget för konton kopplade till Trumps intressen.
Han köpte helt enkelt plattformen för att skaffa sig politisk makt, och tystade dem som var i vägen för den planen. Samtidigt släppte han lös desinformation och påverkanskampanjer – i yttrandefrihetens namn.
Nu belönas han med en plats i presidentens innersta krets.
Nog är det ändå en fascinerande typ av naivitet? Att svensk nyhöger är så påtagligt obekymrad av vad som händer med samtalet när botar, trollfabriker och algoritmer ser till att göra livet surt för dem som tycker annorlunda. Var de inte nyss alldeles upptagna med tanken på att åsiktskorridorer förstörde länder?
För det är ingen nyhet att det finns aktörer även i Sverige som förstår kraften i de här metoderna. När SD:s trollfabrik i våras valde att rikta in sig på Alice Teodorescu Måwe (KD) beskrev hon det senare som något hon aldrig tidigare upplevt, trots många år i debattens centrum.
För andra är den behandlingen vardag.
Ändå avfärdas alltså de som invänder mot metoderna som mesar som inte tål att sägas emot.
Kan naiviteten möjligen ha att göra med att den nya nätvärlden i så hög utsträckning gynnat just nyhögern?
Statsministern å sin sida understryker gärna att han inte vill se någon ”amerikanisering” av svensk politik. Men när det blir skarpt läge vågar han ändå inte sätta stopp för Sverigedemokraternas trollfabriker, trots att de nu är avslöjade.
Är det inte intressant? Att nyhögern förstår att det är ett problem för det demokratiska samtalet när en minister får tomater slängda på sig i riksdagen, men inte när granskande journalister eller meningsmotståndare översköljs av orkestrerad dynga? Trots att båda aktionerna är till för att få personen att tveka att säga sin mening högt igen. Eller att granska makten lika hårt nästa gång.
Och trots att det alltså bevisligen är politiskt orkestrerat med uppköpta algoritmer, trollfabriker och botar. I vissa fall också med ryska, iranska och andra avsändare som vill Sverige illa.
Kan naiviteten möjligen ha att göra med att den nya nätvärlden i så hög utsträckning gynnat just nyhögern?
Hoppas bara de förstår det Alice Teodorescu Måwe nu vet: Att det bara fortsätter så länge de inte är obekväma.
Så länge de är användbara.
Läs mer:
Erik Helmerson: David Batra förstod det som hans fru och Håkan Juholt missade
Amanda Sokolnicki: Moderaternas ”lärdomar” från USA-valet är skrattretande
