Som migrationsminister kallade Maria Malmer Stenergard (M) till pressträff för att fira nyheten att historiskt många människor lämnat Sverige: Så har det inte varit på 50 år! förklarade hon triumferande.
Och när människor med uppehållstillstånd i Sverige först bad om hjälp att lämna bomberna i Gaza svarade hon att regeringen skulle intensifiera arbetet – med att återkalla uppehållstillstånd för dem som återvänt till farliga områden.
Nu är hon utrikesminister och aspirerar på att bli nästa partiledare, mycket tack vare sitt stenhårda förhållningssätt till invandring.
Kort sagt: Jag förstår att det inte ingår i hennes karriärplaner att rädda palestinier till Sverige. Ändå undrar jag: Finns det verkligen några andra alternativ?
På tisdagen kom alltså varningen att 14 000 spädbarn i Gaza riskerar att dö om de inte får hjälp. Svälten är ett faktum, och sjukhusen ligger – precis som många hem, butiker och skolor – i ruiner. Samtidigt har den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu, påhejad av sina högerextrema ministrar, meddelat att militären ska gå in med ”full kraft”.
Ska Sverige bara se på?
Flera europeiska länder har redan visat vägen. Norge har till exempel evakuerat sjuka palestinier och deras anhöriga, och norrmännens argumentation är enkel: Sjukvården i Gaza har kollapsat. Och Norge har kapacitet att göra skillnad.
FN:s biståndsorganisation har kastats ut av Israel, och de mål mat som – i bästa fall – ska komma in levereras därför av Israels egen matorganisation
Det har även Sverige: Det har vi redan visat genom att ta emot skadade ukrainare. Och i Gaza är bristen på sjukvård inte längre bara ett problem för skadade och sjuka: För många är svälten så akut att till och med ett mål mat kan utgöra en livsfara, om det intas på fel sätt.
Undernäringen gör nämligen att infektioner kan ta sig förbi det försvagade immunförsvaret och att kroppstemperaturen sänks. Samtidigt är barnen uttorkade. Erfarna biståndsorganisationer vet därför att barnen måste behandlas i flera steg för att maten inte ska ta kål på deras svältande kroppar, förklarar Röda korset.
Men sådana organisationer får inte göra sitt jobb i Gaza. FN:s biståndsorganisation har kastats ut av Israel, och de mål mat som – i bästa fall – ska komma in levereras därför av Israels egen matorganisation. Personer som aldrig tidigare arbetat med de här frågorna.
Om Sverige hjälper några av Gazas barn är det långt ifrån ett tillräckligt svar på det som händer nu. Men ska det hindra oss från att göra det vi kan?
Läs mer:
Amanda Sokolnicki: Nationalister hotar Europa – men i Sverige ska de in i regeringen
DN:s ledarredaktion: Sverige är det enda EU-landet som dragit tillbaka nödbiståndet
