Ingen av statsministerns kollegor ute i världen ifrågasätter ”på minsta sätt” att Natomedlemmarna fortfarande är lojala med varandra, påstod Ulf Kristersson i veckan.
Samtidigt förberedde sig JD Vance för att kliva på planet till Grönland, ön som hans president vill stjäla från Natolandet Danmark.
”Man ska absolut inte dra slutsatsen att USA och Europa går skilda vägar”, fortsatte Kristersson.
Samtidigt förklarade Kanadas premiärminister att den tidigare relationen till USA nu är över.
Vår statsminister talar som om tiden stått stilla. Och det är avsiktligt, han vill inte skapa nya konflikter. Han vill inte hamna i blickfånget för mobbarna i Washington.
Men charaden om att allt är som vanligt skapar problem. Den riskerar att få andra att tro på en världsbild som helt enkelt inte är sann.
I fredstid har Sverige varit ett föredöme: Svenskar har varit välmående och lyckliga, jämfört med många andra. Men i samma stund som krigshotet ökade förvandlades vi. Nu är vi ett av västvärldens mest oerfarna länder.
Är vi tillräckligt ödmjuka inför det?
När regeringen säger att Sverige ligger betydligt bättre till än många andra europeiska länder i upprustningen så är det en sanning med modifikation. Vår ekonomi är så välskött att de 300 miljarder kronor som man nu avser låna för att rusta upp inte är ett problem.
Det är bra.
Men sett till de andra länder som ligger nära Ryssland – Finland, Polen, Baltikum, ja nu också Danmark – så blir jämförelserna inte lika uppmuntrande.
Inte ens om man bara mäter i kronor.
Sverige är ett land utan medicinlager – de försvann i samband med apoteksreformen.
Vi saknar vettiga beredskapslager för skyddsutrustning i vården – när pandemin bröt ut visade det sig att regionerna hade lagt ner dem också.
Och när landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) nu får frågan om varför han inte gått vidare med utredningarna om hur Sverige ska bygga upp en livsmedelsberedskap svarar han: ”Behövs det en lag för det, ja då kommer vi troligtvis se till att det kommer en lag.”
Troligtvis? Detta säger han alltså långt efter att utredningen blev klar.
Han menar i stället att det är viktigt att ha rätt ”förväntansbalans” – saker och ting måste faktiskt få ta tid. Och det är klart: När regeringen bara avsätter en femtedel av de pengar som tros krävas för att rusta upp livsmedelsberedskapen, då dröjer det.
Är det här vad Ulf Kristersson menar med att hans regering har ”is i magen”?
Att stå oförberedd hör inte till den vanliga svenska självbilden. Det är spanjorer som ska säga ”mañana”, inte svenska ministrar.
Förhoppningsvis är det här bara en omställningsfas. Hotet har ökat extremt snabbt, och snart måste alla ministrar – inte bara de som är ansvariga för Försvarsmakten – förstå vilken skandal det är att avfärda krav på att öka hastigheten med sådan mättnad som Kullgren.
För regeringen har rätt: Sveriges ekonomiska muskler är en enorm fördel i det här skedet. Men bara om man använder dem till att öka tempot.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Ledare: Trump menar allvar med tullarna – var beredd på veckan från helvetet
Amanda Sokolnicki: Trump kraschar in – och vänstern förstår ingenting
