”Amanda” har alltid varit högpresterande i skolan. Under höstterminen i nian, 2019, fick hon resultatet 1,5 på högskoleprovet – nästan dubbelt så hög poäng som snittet det året. Samtidigt hade hon underkänt i nästan alla ämnen på sin skola på Östermalm i Stockholm, utan förklaring.
– I ett års tid kände jag att jag konstant misslyckades med allting. Jag gjorde mitt bästa och det funkade ändå inte, och jag fattade inte varför.
Stökiga lektioner, otydliga skoluppgifter och dålig kommunikation, var några av de saker som gjorde att ”Amanda” till slut inte orkade gå till skolan alls.
– Jag hamnade i någon slags depression eller utbrändhet. Jag hade svårt att somna på kvällen och att gå upp på morgonen. Jag orkade väldigt lite, framför allt kring skolan men det gick också ut över saker jag gjorde utanför skolan.
Skolan tog aldrig reda på vilket stöd ”Amanda” hade behövt för att komma tillbaka.
Den jobbigaste känslan, säger hon, var att personalen lovade saker som inte hölls och hade möten om ”Amanda” – i stället för att kommunicera direkt med henne.
– Det behövde gå ganska långt innan jag riktigt började fatta att de inte skötte det på rätt sätt.
Kring julen i nian insåg hon att hon inte var själv. Då konstaterade Skolinspektionen att det förekom bristande stöd på hennes skola.
För ett år sedan fick hon hjälp av antidiskrimineringsbyrån Malmö mot Diskriminering, att lämna in en stämningsansökan mot huvudmannen Stockholms stad.
Efter en lång process har ”Amanda” nu fått rätten på sin sida. Stockholms tingsrätt konstaterar att skolan inte följde skollagens krav på att utreda vilket stöd ”Amanda” hade behov av under sin skoltid.
Specifikt gjordes ingen förnyad pedagogisk utredning och åtgärdsplanen uppvisade stora brister, skriver tingsrätten i sin dom. Samtidigt konstaterar tingrätten att skolan stundvis har erbjudit ”Amanda” omfattande och tillräckliga anpassningar.
Stockholms stad som förvaltar den kommunala grundskolan fälls för diskriminering och ska därmed betala drygt 20 000 kronor i skadestånd till ”Amanda”. Men det är inte pengarna som är det viktiga för henne:
– Det känns som en bekräftelse på att det inte bara var vi som var jobbiga och ställde massa orimliga krav utan att skolan faktiskt gjorde fel. Det ska inte behöva hända någon annan.
Disa Nordling, jurist på Malmö mot Diskriminering menar att domen kommer få stor betydelse för fler än ”Amanda”:
– Den här vinsten visar att det kommer bli mycket enklare för elever att driva den här typen av mål i fortsättningen.
”Amanda” drar i sina långa mörka flätor och pillar med sitt halsband, men när hon får höra Disas ord spricker hon upp i ett stolt leende.
– Det gör mig väldigt glad att höra!
2024 prövades ett liknande fall i Högsta domstolen. HD bedömde att skolans bevisbörda väger tyngre än vad många tidigare rättsprocesser hade bedömt.
”Amandas” fall är den första tingsrättsprocessen som utgår ifrån den nya HD-praxisen.
– Den praxisen har varit avgörande för tingsrättens bedömning här: det är inte upp till eleven att berätta vilket stöd man hade behövt utan ansvaret faller på skolan, säger Disa Norling på Malmö mot Diskriminering.
I dag är Stockholms stads grundskolechef Katarina Sweding delvis självkritisk. Hon säger att domen är ”rimlig” och att staden kommer ”dra lärdomar” av ”Amandas” fall, men vill samtidigt påtala att varken skolans rektor eller den dåvarande grundskolechefen jobbar kvar.
– Personalen upplever på många sätt att de har gjort vad de har kunnat bland annat med tanke på den skolfrånvaro som hon har haft. Men vi kan förstå tingsrättens bedömning att vi hade kunnat göra mer.
Men det är ju bristen på anpassningar som har gjort att det har blivit för jobbigt att gå till skolan?
– Ja, precis. Och det är ett felaktigt hanterande. Enligt vår rutin skulle man ha gjort en ny utredning och nya anpassningar. Det är klart att vi tar den här kritiken på allvar. Men vi försöker verkligen jobba regelbundet varje år, med att följa upp de rutiner som skolorna har, för att eleverna ska få det stöd de behöver.
Vissa delar av skolans försvar i rätten kan ”Amanda” förstå. Men trots att Stockholms stad nu delvis erkänner att det blev fel, har hon fortfarande inte fått en ursäkt från skolan.
– Jag fattar inte varför det var så svårt att bara säga ”oj förlåt vi förstår att det blev jobbigt”. En sån liten sak hade gjort så mycket.
Grundskolechefen Katarina Sweding, svarar hon är ledsen för att skolan inte har uppfyllt ”Amandas” behov, och att hon upplever att det har blivit drabbande för henne.
– Det är klart att vi måste ta på oss ansvaret för det och vi är ledsna för att vi har orsakat henne det.
Det har gått över fyra år sedan ”Amanda” gick ut grundskolan med godkända betyg i de viktigaste ämnena. Först nu känner hon att hon kan börja gå vidare. Hon har precis börjat läsa på universitetet, och planerar att påbörja en kandidatutbildning.
– I dag mår jag bra och har gått vidare. Men jag tänker på dem som inte har samma stöd hemifrån som jag har haft. Det är för deras skull som den härdomen känns viktig.
Eleven har valt att vara anonym i denna artikel, för att skydda hennes anonymitet framgår inte heller skolans namn. Amanda är ett fingerat namn.
