Det är under natten till den 6 juli som telefonen ringer på polisstationen. En orolig kvinna vädjar om hjälp – någon har smugit sig in i hennes hem. Två polismän skickas till Woodside Township, mitt i den amerikanska delstaten Illinois, och knackar på hos kvinnan. Hon som kikar ut heter Sonya Massey, är en 36-årig tvåbarnsmamma och har bara minuter kvar i livet.
Masseys manér avslöjar att hon inte är helt med i matchen. Hon tittar sig förbryllat omkring och har svårt att fokusera. Det verkar som att hon glömt varför poliserna är där. ”Snälla, gör mig inte illa”, säger hon i dörröppningen. Poliserna skrattar bort kommentaren. ”Du ringde ju oss, varför skulle vi göra det?”
Eftersom varken någon misstänkt eller några tecken på inbrott noteras gör sig poliserna redo att åka därifrån. Men en av dem undrar först om bilen på uppfarten. Masseys svar är osammanhängande och poliserna vill fortsätta diskussionen inne i hemmet. De frågar om hennes id-kort när de upptäcker att en kastrull vatten kokar på spisen.
På inrådan av poliserna flyttar Massey kastrullen. Men när hon lyfter upp den backar poliserna. ”Vart ska ni?” frågar Massey. ”Bort från det kokande vattnet”, säger de. Massey svarar ”I rebuke you in the name of Jesus”, ungefär ”jag tillrättavisar dig i Jesu namn”. En inte ovanlig kommentar bland svarta kristna amerikaner. Den används ibland för att uttrycka ogillande om vad någon gör, säger eller antyder.
Men den ena polisen tar kommentaren som ett hot. Han drar sin pistol, siktar mot Massey och svär att han kommer att skjuta henne i ansiktet. Att hon ber om ursäkt och slänger sig mot golvet räddar henne inte. Samma polis närmar sig Massey och skjuter flera skott mot henne. Hon träffas i huvudet och dör i sitt eget kök. Hanteringen är så katastrofal att polismannen nu står åtalad för mord.
Potentiellt effektiva lösningar pulvriseras till oigenkännlighet i segdragna och i slutändan fruktlösa förhandlingar med republikanerna
Sonya Massey är det senaste namnet på den långa lista av obeväpnade svarta amerikaner som dödats av polisen. Och som blivit en hashtag och ett slagord på demonstrationer mot polisvåld. Den amerikanska polisen dödar hutlöst många amerikaner oavsett hudfärg – omkring tusen varje år, enligt en pågående undersökning av Washington Post – men latinos och framför allt svarta är rejält överrepresenterade.
Precis som med skolskjutningsdebatten har diskussionen om polisvåldet en tendens att blossa upp när en ny incident inträffat, för att sedan glömmas bort i väntan på nästa illdåd. Demokraternas löften är stora när folk tar till gatorna i protest, men potentiellt effektiva lösningar pulvriseras till oigenkännlighet i segdragna och i slutändan fruktlösa förhandlingar med republikanerna. Under tiden läggs fler namn till listan. Fler personer blir till hashtaggar.
Vissa av de nödvändiga åtgärderna är komplicerade. Andra enklare att genomföra. Som att införa striktare bakgrundskontroller vid anställningar, något som Masseys familj nu kräver. Polisen som misstänks ha dödat Massey hade nämligen en bakgrund som borde gjort honom olämplig som polis. 2016 fick han sparken från armén efter sin andra rattfylla, och 2023 blev han beordrad att gå en kurs i stresshantering efter att ha kört nästan 180 kilometer i timmen och krockat med ett rådjur under en polisjakt. Han har hoppat mellan sex polisstationer på fyra år. Och förutom själva skjutningen vittnar filmen från hans kroppskamera om andra tecken på oduglighet. Trots att han vid ett tillfälle säger att Massey fortfarande andas gör han inga försök att hjälpa henne. På ljudupptagningen hörs han i stället kalla Massey för en ”crazy bitch”.
Med hårdare regler för vem som får rekryteras hade mannen som nu åtalas för att ha skjutit Sonya Massey kanske aldrig anställts. Och ett rop på hjälp inte slutat med att den som vädjar dödas. Men av historien att döma är till och med det – denna harmlösa reform – att gå för långt för de polisdyrkande republikanerna.
Läs fler texter av Amat Levin.
