För tio år sedan togs hen med i Svenska Akademiens ordlista, SAOL. Ur ett språkligt perspektiv var beslutet lätt. Efter att redan på 1950-talet ha föreslagits som könsneutralt pronomen av språkforskaren Karl-Hampus Dahlstedt började hen etablera sig i allmänspråket under tidigt 2010-tal. Det var helt enkelt tillräckligt använt för att platsa i SAOL.
Inom Svenska Akademien var långt ifrån alla förtjusta. Visserligen är det inte ledamöterna själva som arbetar med ordböckerna. Inte heller brukar Akademien ha synpunkter på redaktionens arbete på ordnivå. Ändå fanns hos vissa ledamöter ungefär samma motstånd mot hen som också gjorde det till årtiondets största språkstorm. Någon tyckte att det var för fult, en annan för onödigt, en tredje för ideologiskt.
Då som nu var redaktionens val rimligt. Fram till 2020 ökade dessutom antalet hen i medierna från år till år. Sedan dess har bruket planat ut. Mina årliga undersökningar visar att han numera är runt hundra gånger vanligare i mediespråket än hen medan hon är sisådär femtio gånger vanligare.
För många av dagens unga är inte hen en nyhet utan en självklar del av pronomenfloran
Språkstormen har mojnat med åren. Men hen fortsätter att väcka känslor.
En färsk studie utförd vid Högskolan i Kristianstad och Lunds universitet visar att attityderna gradvis blir mer positiva. Ändå var det 2021 – som var det senaste året i forskarnas material – bara 30,2 procent som gillade hen. När samma fråga ställdes för första gången 2015 var 21,5 procent positivt inställda. Under samma period sjönk andelen negativa från 54,4 till 42,2 procent.
När hen 2015 fördes in i SAOL var det 22,8 procent som använde ordet åtminstone ibland. Sex år senare hade den siffran stigit till 36,9 procent. Trots att användarna blivit fler och motståndarna färre är hen alltså långt ifrån etablerat hos eller accepterat av alla.
Utvecklingen mot större tolerans är väntad. För många av dagens unga är inte hen en nyhet utan en självklar del av pronomenfloran. Dessutom är vanans makt stor när det gäller språket. I takt med att hen dyker upp i fler sammanhang falnar den ideologiska laddning som åtskilliga ville tillskriva ordet i början.
Ungefär samma tendens märks i min mejlkorg. För ett årtionde sedan genererade varje krönika om hen hundratals upprörda mejl. Numera blir det sällan mer än en handfull. Även om den där speciella typen av lustigkurrar som anser sig ha funnit ett tungt motargument i att hen betyder ”höna” på engelska märkligt nog fortfarande inte lyser med sin frånvaro.
