Ordet kund ska fasas ut ur språkbruket på Arbetsförmedlingen. Det beskedet fick anställda härom veckan. Myndigheten ska nu i stället enbart tala om arbetssökande och arbetsgivare. ”Vi är inte försäljare utan vi är statstjänstemän”, säger generaldirektören Maria Hemström Hemmingsson till Sveriges Radio.

Kund lånades in från tyskan redan på 1600-talet. I ett par århundraden användes ordet ofta i bemärkelsen ”kamrat, vän, kumpan”. I en översättning av Mark Twains noveller från 1870-talet skildrades till exempel hur en viss herr Nickerson ”hyrde en tarflig gammal kund till att spela piano åt sig”. Men numera är det betydelsen ”person som gör inköp eller utnyttjar viss tjänst” som dominerar i svenskan.

På 1990-talet blev kund plötsligt vanligt i myndighetsspråket. Vid samma tid sköljde vågen av new public management, NPM, över Sverige. En bärande idé var att offentliga organisationer skulle bli mer effektiva genom att bli mer företagslika. Ett led i denna filosofi var att betrakta människor som kunder.


Att i stället tala om arbetssökande och arbetsgivare signalerar en återgång till en mer traditionell syn på uppdraget

Den NPM-doftande vokabulären rotade sig snabbt även på myndigheter. Ylva Byrman, språkvetare vid Göteborgs universitet, kunde i en uppsats från 2007 visa att bruket av kund var mer utbrett på Försäkringskassan än på en snabbmatsrestaurang där personalen i stället uppmanades att säga gäst. I intervjuer med anställda på myndigheten var det flera som betonade att det var viktigt att ge god service och att den attityden underlättades av att använda kund. Andra ansåg att ordet var problematiskt bland annat eftersom verksamheten styrs av lagar som dikterar myndighetens skyldigheter.

Tom S Karlsson, forskare i offentlig förvaltning vid Göteborgs universitet, undersökte i flera års tid chefskap på just Försäkringskassan. Han noterade att bruket av kund var så etablerat att det var snudd på uppseendeväckande om någon använde medborgare.

Kanske antyder Arbetsförmedlingens kursändring att myndigheternas vurmande för NPM-språket har svalnat. Att i stället tala om arbetssökande och arbetsgivare signalerar en återgång till en mer traditionell syn på uppdraget och att det trots allt är en hel del som skiljer myndigheter från företag.

Kunden hos myndigheterna har ju alltid lagstadgade rättigheter – men däremot inte alltid rätt.

Frågor om språket

Positiv kärring och negativ gubbe

När jag började jobba i byggsvängen för 45 år sedan sa man att man gjort en gubbe om man gjort en miss, till exempel om man mätte fel och fick spika på en lapp för att brädan blev för kort. Om man behövde ha en funktion för att hålla ett arbetsstycke tillfälligt, till exempel om man skulle skruva en skiva i tak och var ensam, så satte man en kärring. Är det här något allmänt i språket, att man kallar något som är fel och lite klumpigt för gubbe och något som hjälper till för kärring?

Per

Svar: Gubbe används inte bara i byggsvängen utan även på andra områden om en tabbe eller något som blivit fel. I artikeln gubbe i Svenska Akademiens ordbok från 1929 står det att ordet särskilt används i spel, exempelvis i biljard om en boll som man råkar stöta ner i fel hål. Vi har också uttrycket ”göra en gubbe”, som betyder att begå ett misstag eller tabba sig.

Någon motsvarighet där kärring betecknar något som är till hjälp har jag inte lyckats hitta i ordböckerna, men det används uppenbarligen så åtminstone i vissa sammanhang, eftersom du har stött på det. Det ligger nära till hands att tänka sig att kärring är en (positiv) ”motsats” till gubbe. Vi har ju också uttryck bildade av gumma, som klok gumma och hjälpgumma.

Gabriella Sandström

Sovrum gick förbi sängkammare

När slutade vi säga sängkammare och började säga sovrum i stället?

Börje

Svar: Båda orden har varit vanliga i flera hundra år, men styrkeförhållandena har förändrats. En snabb bild kan man få genom att söka på sängkammare respektive sovrum i Kungliga bibliotekets tidningsdatabas. Då ser man att ordet sängkammare var som allra vanligast i svenska tidningar kring förra sekelskiftet, varefter det dalade i användning. Ordet sovrum har långsamt stigit i användning sedan 1910-talet, och användningen har skjutit i höjden från 2014 och framåt (kanske för att fler tidningar började publicera bostadsannonser; där används nog oftast ordet sovrum hellre än sängkammare).

Linnea Hanell

Vill du också få svar på en språkfråga?

Veckans språkfrågor publiceras i samarbete med Språktidningen och Språkrådet.

För att få svar på språkfrågor, ring Språkrådet 0200-295555, måndag och torsdag 10–12. Eller mejla till svenska@isof.se.

Share.
Exit mobile version