Varför ville du göra ”Den siste vikingen”?
– I 30 år har jag gjort filmer om människor som skapar sin egen verklighet. De senaste åren har identitetsfrågan blivit alltmer närvarande – i dag omdefinierar alla sig själva, och selfien har ersatt beundran av andra. Att ta en selfie och lägga ut den hade varit galet för 20 år sedan. Jag ville berätta om den här förändringen och därifrån kom idén till filmen, säger Anders Thomas Jensen.
Tror Manfred verkligen att han är John Lennon, eller spelar han bara en roll?
– Det är medvetet tvetydigt. Från början trodde han verkligen att han var John Lennon, men vi landade i att han använder rollen för att få sin pappas kärlek. Så han vill verkligen vara John Lennon, men han vet också
Mikkelsens figur har diagnosen ”dissociativ identitetsstörning” – har du gjort någon research kring psykologiska diagnoser?
– Ja, det har intresserat mig hela livet. Inför ”Den sista vikingen” lät jag också både psykiatriker och psykologer att läsa manuset, men för mig är diagnosen inte viktig. Det handlar mer om olika sätt att se på verkligheten, vilket vi alla gör.
Förutom brödrakomedin med Mads Mikkelsen och Nikolaj Lie Kaas finns en animerad del som handlar om vikingar. Vad ville du med detta?
– Jag har alltid fascinerats av vikingamytologin och deras värderingar kring sanning och ansvar. I små samhällen var ärlighet livsviktigt, till skillnad från i dag när verkligheten är mer flytande. I modern tid kan jag ljuga och bara flytta till en annan stad, men då kunde man inte fly. Så man var tvungen att vara ärlig. Idén om en pojke som vill bli viking handlar om att inte passa in, vilket blev en naturlig del av berättelsen.
Vilka var de största utmaningarna med att göra filmen?
– Att filmen har en ovanlig, flödande struktur utan tydlig mittpunkt – till skillnad från till exempel ”Rättfärdighetens ryttare”, där allt är enligt skolboken. Allt vilar på brödraskapet – fungerar inte deras relation, fungerar inget. Det krävdes mycket arbete för att hitta rätt ton och rytm.
Hur var det att filma i Sverige?
– Fantastiskt! Alla var vänliga och hjälpsamma. Vi danskar såg skogen som vårt eget Grand Canyon, medan vår svenska guide tyckte vi var galna eftersom det finns sådana platser finns överallt i Sverige. Det var en underbar tid med grillkvällar vid sjön.
Varför återanvänder du samma skådespelare, gång på gång?
– Jag växte upp med Mads och Nicolai, så de är bäst för mig. Jag försöker få in nya ansikten, men vi är som ett band. Det är som att fråga varför Lars Ulrich fortfarande spelar trummor i Metallica. Särskilt rollen som Manfred hade jag inte vågat göra med någon annan än Mikkelsen, säger han.
Så vilken Beatlesmedlem skulle du vara om du fick välja?
– Paul McCartney! Han är ett musikaliskt geni. Alla vill vara McCartney eller Lennon, men i verkligheten är de flesta av oss Ringo.
Läs mer:
Mads Mikkelsen: ”Om det krävs att man blir John Lennon för att bli älskad – då blir man det”




