I DN:s ledare ”Har du en skön sommarledighet? Den är ingenting mot riksdagsledamöternas” förs ett resonemang om riksdagens arbete, där flera olika aspekter blandas ihop på ett sätt som förtjänar några kommentarer.

Påståendet att ledamöterna har tre månaders semester dyker upp då och då, men är missvisande. En typisk ledamot är inte ledig i tre månader. Fakta är att kammaren inte har ärendedebatter mellan ungefär midsommar och riksmötets öppnande i början av september. Däremot genomförs interpellationsdebatter (som ledarskribenten efterfrågar) både i slutet av juni och i augusti. Många ledamöter är också aktiva under Almedalsveckan.

Det är vanligt att vissa organ har behov av sammanträden, även om kammaren inte möts. Sommaren 2024 har både utrikesutskottet och EU-nämnden sammanträtt. Min bild är att ledamöterna vanligen återupptar sitt utåtriktade valkretsarbete i mitten av augusti och partigrupperna brukar ha upptaktskonferenser i slutet av augusti. Dessutom genomför många utskott och ledamöter utrikes resor i augusti och början av september. Av riksdagens hemsida framgår att ungefär hälften av utskotten reser nu eller ska resa inom kort.


Ledamöterna ska även under dessa perioder vara redo att infinna sig med kort varsel.

Ledamöterna är i tjänst varje dag, året runt. Förr i tiden pågick riksmötet (”riksdagsåret”) enbart under delar av kalenderåret, och behövde riksdagen sammanträda till exempel under sommaren behövde urtima (extra) riksdag inkallas. Numera pågår riksmötet fram tills nästa riksmöte tar vid. Däremot har riksdagen plenifritt under vissa perioder, vilket innebär att kammarsammanträden inte planeras in då.

Det är värdefullt att det finns perioder när det till exempel går att resa utan att det stör kammarens eller utskottens vanliga arbete. Ledamöterna ska dock även under dessa perioder vara redo att infinna sig med kort varsel, om ärenden behöver behandlas. Senast inträffade det i augusti 2023, när beslut behövde fattas om ett stödpaket till Ukraina.

Ledarskribenten resonerar också om närvaro i riksdagen vid andra tidpunkter och ger några exempel på personer som inte levt upp till väljarnas förtroende. Dessa exempel ledde till att det infördes en möjlighet att förlora arvodet ett kvartal i taget, om man inte deltar i riksdagens voteringar i tillräcklig omfattning. Det är dock partigrupperna som till vardags ser till att ledamöterna närvarar vid voteringar och fullgör andra åtaganden. Det är ett effektivt system, som den absoluta majoriteten av ledamöterna respekterar och ledamöterna är därmed på plats när de ska.

Den nya lagstiftningen tar främst sikte på ledamöter som struntar i partigruppens regler, och jag är glad över att vi nu har möjlighet att dra in deras arvode. Partiledarna är uttryckligen undantagna från närvarokravet. Jag tror inte att någon tvivlar på att de jobbar stenhårt ändå.

Riksdagens ledamöter har betydande frihet att avgöra hur de ska företräda sina väljare, men de har också både lagstiftning och partiinterna regler att följa. Min uppfattning är att ledamöterna i de allra flesta fall arbetar hårt för att leva upp till de förtroende de fått.

Läs mer:

DN:s ledarredaktion: Har du en skön sommarledighet? Den är ingenting mot riksdagsledamöternas

Share.
Exit mobile version