Flera gånger under två veckors tid var 24-åriga Andreas inne på psykakuten i Uppsala på grund av självmordsförsök. Hans familj hade mycket kontakt med vården och ville att Andreas skulle få psykiatrisk tvångsvård. Men det fick han inte.
– Jag sa till dem att han kommer att dö nu. Det var fruktansvärt och bara tio timmar senare var han död, säger hans mamma Susanne.
Varje år tvångsvårdas omkring 11 000 personer i Sverige med stöd av lagen om psykiatrisk tvångsvård, enligt Socialstyrelsen. Ett av kriterierna för att få tvångsvård är att en person har ett oundgängligt behov av dygnet-runt-vård på psykiatrisk vårdinrättning och vägrar den erbjudna vården.
Andreas led av psykisk ohälsa i nästan hela sitt liv. Redan som barn fick han vård via BUP och som vuxen fick han beroendeproblem. Men trots sitt mående försökte han leva som vanligt, han började plugga och drömde om att jobba med musik. Familjen var alltid där för att ge honom hopp.
– Man gick runt med en oro för honom hela tiden. Jag brukade säga till honom att världen är större än skiten han hade fastnat i. Att vi alltid kommer vara där för honom oavsett vad, säger hans bror Marcus.
– Han hade små hopp emellanåt och försökte göra saker men sedan sprack det totalt, tillägger Susanne.
I juni började Andreas må sämre. Han började stöta bort sin familj och hålla sig på avstånd.
– Jag försökte tränga bort oron och bara vara där för honom. Man kan lugna sitt sinne på något sätt men man har en orolig själ, säger Marcus.
Den 10 juni försökte Andreas ta livet av sig men han vägrade åka in till sjukhuset. Hans mamma Susanne plåstrade om honom hemma.
– Jag var så himla chockad. Sedan började helvetet, säger hon.
Under följande två veckor begick Andreas flera självmordsförsök. Han skrevs in och ut från psykakuten flera gånger. Samtidigt försökte hans familj övertyga vården om att Andreas behövde psykiatrisk tvångsvård.
DN har tagit del av Andreas vårdjournal. Där framgår det att han var i kontakt med vården minst fem gånger och skrevs ut varje gång. Andreas ville inte stanna på sjukhuset och vid två tillfällen utfärdade läkare vårdintyg för psykiatrisk tvångsvård. Men dessa intyg gällde bara till dagen efter. Vården bedömde inte att det fanns skäl för att hålla honom längre mot sin vilja.
Den 23 juni var Andreas inlagd på sjukhuset. Han nekade dock till självmordstankar och skrevs ut.
”Suicidrisken bedöms vara låg i nuläget”, står det i journalen.
På morgonen den 24 juni åt Andreas frukost och gick sedan ut för att köpa cigaretter. Men han kom aldrig hem igen.
– Jag ringde honom och han sa ”vi ses snart” men han kom aldrig tillbaka. Jag var så trött och orkade inte ta in någonting. Det hade varit många dygn med så mycket oro och utan sömn, säger Susanne.
Familjen gick ut för att leta efter honom. Men när de såg en pågående räddningsinsats i området förstod de att Andreas hade tagit sitt liv.
– Vi skrek och grät allihopa. Hade lust att slå sönder världen. Vi visste, säger Susanne.
Hade vården kunnat rädda honom?
– Ja, han borde ha fått tvångsvård och inte släppts ut, säger hon.
Nu har en internutredning påbörjats för att undersöka om vården hanterade Andreas på rätt sätt.
– Vi utreder, vilket är rutin vid allvarliga händelser. Utredningen får sedan visa om det finns något som vi kunnat göra annorlunda för att kunna förhindra det som inträffat, säger Fredrik Tjäder, verksamhetschef på 1177 sjukvårdsrådgivningen Uppsala län.
Akademiska sjukhuset vill inte kommentera det enskilda fallet.
”Generellt är det så att när en patient råkat ut för allvarlig vårdskada eller risk för allvarlig vårdskada så görs en intern utredning. I de fall där patienten avlidit behöver vi invänta resultatet av den rättsmedicinska undersökningen innan en utredning kan göras. När denna utredning är klar kan vi ta ställning till om händelsen ska anmälas till Ivo enligt lex Maria”, skriver Tea Sundsten, verksamhetschef vid psykiatrin på Akademiska sjukhuset i ett mejl till DN.
Flera veckor senare hänger Andreas tröja fortfarande i badrummet hemma.
– Det är som om någon sliter bort ens själ ur kroppen. Det finns ingenting kvar mer än sorg, säger Susanne.
Fakta.Hit kan du vända dig för att få hjälp
Akut hjälp: Ring 112
Minds självmordslinje: Telefon: 90101 dygnet runt. Chatt: mind.se – även för närstående
Äldrelinjen: Tel 020-222233
Jourhavande medmänniska: 08-7021680
Jourhavande kompis: Chatt för barn och unga upp till 25 år. jourhavandekompis.se
Jourhavande präst: Ring 112 och fråga efter jourhavande präst. Alla dagar 21-06
Vårdguiden 1177: Sjukvårdsupplysning och information om närmaste psykiatriska akutmottagning. Telefon: 1177
Fakta.Vad krävs för att få psykiatrisk tvångsvård?
Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) innebär att en person kan frihetsberövas om personen har en allvarlig psykisk störning, ett ountgängligt behov av vård dygnet runt på en psykiatrisk vårdinrättning och vägrar att ta del av den erbjudna vården.
Lagen finns för att det ska vara möjligt att ge vård mot den enskildes vilja. Om man är inlagd enligt LPT ges vården som är nödvändig för att behandla den allvarliga psykiska störningen. Tvångsvårdens mål är att vård ska kunna ges frivilligt.
När kriterierna för tvångsvård inte uppfylls så måste vården övergå i frivillig form.
Källa: Tea Sundsten, verksamhetschef psykiatrin på Akademiska sjukhuset.
