Av alla järnvägsprojekt som diskuteras i Sverige är det sträckan Stockholm–Oslo som på senare tid fått mest uppmärksamhet.

Dels har statsminister Ulf Kristersson (M) själv lyft det som ”en mycket bättre idé i grunden” än de numera, av hans regering, skrotade planerna på nya stambanor Stockholm–Göteborg–Malmö.

Dels har säkerhetsläget och Natomedlemskapet förändrat spelplanen där de nordiska transportministrarna nyligen träffats i Helsingfors och diskuterade järnvägsförbindelser i öst-västlig riktning.

Den svenske ministern Andreas Carlson (KD) brukar också peka på att regeringen lagt in sträckan på den så kallade TEN-T-kartan för att öppna för EU-stöd, och Svenskt Näringsliv har pekat ut Oslo-Stockholm som lämplig för privat kapital i så kallad OPS-samverkan med staten.

Samtidigt driver det kommun- och regionägda bolaget Oslo–Sthlm 2.55 på för en uppgradering och delvis nybyggnad av spåren mellan huvudstäderna för att för 76 miljarder nå en restid på under tre timmar.

På tisdagen ger sig alltså en ny spelare in på arenan där förespråkarna räknar med att två av tre av de i dag 1,4 miljoner årliga flygresorna Stockholm och Oslo skulle flytta till järnvägen om restiden blir under tre timmar.

Det finska konceptet siktar dock på något som liknar det som används för höghastighetsbanor i Kina där spåren läggs på pelare i luften och, hävdar man, skulle göra den 46 mil långa resan möjlig på 90 minuter.

I ett brev som företaget Finest Bay Area Development i dagarna skickar till berörda svenska och norska kommuner skriver de att de ”är nu i ett tidigt planeringsskede och vill gärna inleda en dialog med berörda kommuner. Er syn på projektet är av stor betydelse”, de ber också om möten om projektet i september.

Bakom Finest Bay Area Development finns två företagare knutna till den finska riskkapitalmarknaden. De ene är Peter Vesterbacka, kanske mest känd som en av skaparna av mobiltelefonspelet Angry Birds som slog igenom med dunder och brak i början av 2010-talet.

På senare år har rubrikerna om honom mest handlat om planen att bygga en åtta mil lång järnvägs- och biltunnel under Finska viken mellan Helsingfors och Tallinn. Den har dock kört fast där de själva hänvisar till långsamma processer i estnisk poltik och domstolar.

Den andra företagaren är Vesterbackas parhäst, civilingenjören Kustaa Valtonen. Han säger till DN att de lärde känna varandra när de jobbade inom amerikanska it-jätten Hewlett-Packard.

På DN:s fråga hur realistiskt det är för honom och Vesterbacka att hålla ihop ett gigantiskt projekt som Stockholm–Oslo svarar Kustaa Valtonen:

– Efter att ha jobbat med Helsingfors–Tallinn i åtta år är vi väl medvetna om alla krav som finns, som regeringsbeslut. Men fundamenta är att fler snabba transportvägar från Norge till Sverige och vidare till Finland behövs. Vi märker till exempel en stor aptit hos de pensionsfonder vi talat med.

Vad är den avgörande faktorn för att lyckas?

– Att järnvägen måste byggas på ett fåtal år, det är nyckeln för att få ihop ekonomin. Vi tror på tio miljoner resor per år där investeringen betalar sig inom 20 år.

Ni skriver att det går att bygga allt till 2033. Det är extremt kort tid med svenska mått mätt.

– Det är därför det behöver drivas som ett privat projekt.

Peter Vesterbacka medger att de ännu inte har haft kontakt med regeringarna.

– Vi ska förstås söka kontakt med dem, men primärt är att samtala med berörda kommuner.  Jag skulle säga att Sverige är redo för detta.

Även om brevet till kommunerna handlar om Stockholm–Oslo säger Finest Bay Development samtidigt att de ser framför sig en förlängning från Stockholm till Åbo via Åland, vilket skulle kräva en kring 17 mil lång förbindelse till stor del under Östersjöns botten.

Den hisnande tanken är de inte ensamma om. I februari publicerade företagarorganisationen Finlands Näringsliv EK en rapport med uppmaningen att den finska regeringen bör tillsätta en utredning.

På liknande sätt resonerar landskapet Egentliga Finland med bas i Åbo. Landskapsdirektören Jyri Arponen säger till DN att ”en fast förbindelse måste förverkligas” och nämner särskilt säkerhetspolitiska skäl.

– Både statsministern och flera andra ministrar ser vikten av detta, säger Arponen.

Share.
Exit mobile version