Jag har nu mycket länge älskat en persisk man. Så snart jag möter en iranier – vare sig taxichaufför eller akademiledamot – berättar jag genast om denna min kärlek. Gensvaret är alltid lika varmt, ögonen lyser upp av förvåning och igenkänning och inte så lite stolthet. Vem älskar inte Hafez – 1300-talspoeten och mystikern – den främste eller i alla fall mest namnkunnige i den persiska poesins guldålder, där det finns många andra namn som Attar, Rumi och Saadi.
Jag inkluderade Hafez – trots att han var man – i min bok om kvinnliga mystiker: ”Guds älskarinnor”. På Södra teatern iscensatte jag och skådespelerskan Marika Lagercrantz år 2005 ”Ikväll Guds Taverna”, med berättelser om och recitation av Hafez tillsammans med iranska musiker. Den iranska diasporan vallfärdade till teatern, några kom kväll efter kväll.
Tavernan är en central symbol i Hafez verk, han som levde i den vackra staden Shiraz, där det berömda vinet med samma namn kommer ifrån. Jag lärde mig mycket om den persiska kulturens oerhörda rikedom medan föreställningen spelades, om den kultiverade staden Shiraz med sina trädgårdar, moskéer och berömda skolor för dans. Om en kultur som var en syntes av det muslimska och det klassiskt persiska, men också med inslag av det hellenistiska, judiska, kristna och indiska.
Hafez själv var allt som mullornas Iran inte är: livsbejakande, extatisk, humoristisk, tillåtande, inkluderande. Vår iranske musiker som spelade tar var mitt i en svår asylsituation och djupdykningen i den persiska guldåldern gick jämsides med ökad kunskap om såväl den avskyvärda islamistiska regimen som med den redan då så bristfälliga svenska asylpolitiken.
Hafez samlade verk – ”Divanen” – är den mest vanligt förekommande boken i ett iranskt hem, berättade vi för publiken och tillade att ett folk som älskar Hafez kommer till slut att bli fritt.
Vad säger vi nu? Kommer det stolta persiska folket att bli fritt? Skall vi slå en Fal-e Hafez, det vill säga ställa frågan och få svaret genom att slumpmässigt öppna ”Divanen”? Att slå en fal är en djupt rotad iransk tradition. Jag tänker att det är många just nu i Teheran och i Shiraz som gör det. Tyvärr gissar jag, att en Fal-e Hafez om denna fråga kommer att ge negativt utfall.
Tragiskt nog pekar mycket på att det iranska folket kommer att förrådas. Än en gång.
Efter den 12 dagar långa bombkampanjen mot Iran i somras, hyllade premiärminister Netanyahu eldupphöret som en ”historisk seger” som ”skulle bestå i generationer
Två ledare vars huvudsakliga angelägenhet är att systematiskt begränsa det demokratiska bålverket i sina respektive nationer, hålla sig kvar vid makten genom att demonisera den demokratiska hemmaoppositionen och tysta den genom att starta krig, kan knappast ha det iranska folkets frihet som prioritet. Efter den 12 dagar långa bombkampanjen mot Iran i somras, hyllade premiärminister Netanyahu eldupphöret som en ”historisk seger” som ”skulle bestå i generationer”. Enligt Trump var operationen en ”spektakulär militär framgång”. Han hävdade att Irans viktigaste kärnanrikningsanläggningar hade ”fullständigt och totalt utplånats”.
Det är ju uppenbart att de ljög då. Vad skall de säga denna gång? Hur kommer det sig att så många välmenande människor även denna gång ger sig in i förhoppningar och spekulationer om diverse optimistiska scenarier? Att de inte först och främst ser krigets oerhörda pris?
Fram till USA:s och Israels attack var Irans största existentiella kris vad hydrologer kallar water bankruptcy. Efter ett femte år av extrem torka varnade landets president, Masoud Pezeshkian, för att Iran ”inte hade något annat val” än att flytta sin huvudstad från det torra Teheran, som nu har en befolkning på cirka 10 miljoner, till fuktigare kustregioner. Ett projekt som skulle ta årtionden och som analytiker uppskattar kosta omkring 100 miljarder dollar.
Giftiga gaser och fina partiklar kan irritera ögon och luftvägar, förvärra astma, lungsjukdomar och hjärtsjukdomar samt öka risken för vissa cancerformer
Nu bevittnar vi hur oljedepåer sätts i brand mitt i storstaden Teheran, med kolossala lågor och rök som väller fram. Sedan regnet kom har landets Röda Halvmåne varnat för att det kan vara surt regn och att kemikalierna kan skada hud och lungor. Giftiga gaser och fina partiklar kan irritera ögon och luftvägar, förvärra astma, lungsjukdomar och hjärtsjukdomar samt öka risken för vissa cancerformer.
Modern krigföring är oupplösligt kopplad till klimatförändringar. Krig släpper lös enorma mängder utsläpp vilka driver dödligare värme, torka, stormar och andra effekter som föröder försörjningen, destabiliserar ekonomier och driver på migration, vilket i sin tur gör ännu fler väpnade konflikter mer sannolika. Att spelet om olja står i centrum för detta krig syns ju som en självklar observation när krigsskådeplatsen är den där hälften av jordens oljereserver finns. Det är odiskutabelt att detta krig inte kunde utkämpas utan olja. Hangarfartygen, jetplanen och de otaliga stödsystem de behöver slukar enorma mängder fossila bränslen.
De brittiska underrättelsetjänsterna MI5 och MI6 varnade i januari för att klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald är stora hot. Om de lämnas okontrollerade kommer de att orsaka ”missväxt, intensifierade naturkatastrofer och utbrott av infektionssjukdomar, förvärra befintliga konflikter, starta nya och hota global säkerhet och välstånd”.
Mitt i detta inferno befinner sig Irans vackra och modiga unga människor med sin längtan efter frihet. Jag tänker på dem och gråter och slår en fal. Och Hafez svarar (i en mycket modern tolkning):
”Kom hem till mig sent på natten / var inte blyg, / Hafez kommer att dansa barfota. / Jag kommer att vara på ett sådant gott och generöst humör! / Kom in, min kära / från den hårda och ogästvänliga världen. / Vi borde skåla för / modet hos / varje själ.”
Läs mer:
Ali Esbati: Angreppet på Iran är inget att fira, krigets fortsättning är döden
