Modeskaparen Ann-Sofie Back är, vad jag kan bedöma, högst levande. Men hon vill gärna prata om döden. Om stora förluster, futtiga farväl och sakral musik. Det är kanske inte så konstigt, med tanke på att hennes nya utställning kretsar kring en begravning.
– Det handlar om mina personliga upplevelser, men sedan kan man läsa det lite bredare: om en modebransch i totalt fritt fall. Det hålls ju på med innovationer och förändringar, men allt går ändå åt helvete, säger Ann-Sofie Back medan hon guidar oss genom utställningen ”Go as you please”.
I en av museets salar står en upplyst gravsten, i en annan ligger ett femtontal öppna kistor på golvet, fyllda med kläder och accessoarer från Ann-Sofie Backs kollektioner. Hon har under åren blivit omskriven som ”Sveriges mest inflytelserika designer – någonsin”, hyllats för sin avantgardism och vann modepriset Guldknappen 2007. När hon skapade ett par plagg i reflexmaterial i samarbete med ett försäkringsbolag, blev de hett eftertraktade av modeälskare och samlarobjekt som såldes vidare för enorma summor. En mössa med Back-logga fick i princip ikonstatus. Ann-Sofie Backs design är känd för att vara samhällskritisk, humoristisk och till hennes egen förtjusning, ibland fullständigt obegriplig:
– Jag måste göra något som jag inte sett förut, som förvånar mig själv och som känns ärligt. Annars blir jag så himla uttråkad. Det är en ständig kamp mot den stora uttråkningsdöden, säger hon.
Ann-Sofie Backs karriär sträcker sig över tjugo år och utställningen på Liljevalchs har vuxit fram ur viljan att skapa något ur den stora samlingen. Men precis som alltid går hon på tvärs mot konventionerna, så det rör sig inte om någon klassisk retrospektiv med prydligt uppradade provdockor i kronologisk ordning. I stället har hon stajlat dockorna hejvilt och korsat plagg från olika kollektioner och årtal:
– Mitt arkiv, som jag sparat och konkat och flyttat, har ju också varit som ett slags snara runt halsen. Det har varit som ett fängelse att vara fast i mina gamla tankar och designidéer. Så jag tror att jag kommer att känna mig ganska befriad när jag är klar med det här. Att det är över. Ett avslutat kapitel. Det är jätteskönt.
Även ett par nya föremål har adderats – som en dödmask gjuten av hennes eget ansikte och ett par skor och en korsett som är helt täckta med tusentals tuggade tuggummin. I två månader har hon och kollegan tuggat för att få ihop tillräckligt många.
– Det var ett sätt att återskapa tuggummiaccessoarerna från 2008. När jag packade upp de gamla var de täckta av tiotusen myror, så de var bara att slänga, säger den 53-åriga designern, till dagen klädd i t-shirt med svartvitt Marilyn Monroe-foto på bröstet, en kjol som ser ut att vara ett par uppochnedvända chinos och stövletter med klackar som får hennes steg att eka högt när vi vandrar genom salarna.
På dockan intill tuggummikorsetten hänger en kjol gjord av en rad ihopsydda stringtrosor. Den tillhör ”Celebrity obsession” – Backs mest uppmärksammade kollektion som är en kommentar till hur kända kvinnor som Lindsay Lohan, Kate Moss och Amy Winehouse jagades och fotograferades i den brittiska tabloidpressen.
– De liksom körde upp kameran under kjolen och pixlade sedan bilden. Det var ett samhällsfenomen, ett extremt kvinnohat som sedan paketerades och såldes tillbaka till kvinnor. Men det blev en väldigt bra kollektion, säger Ann-Sofie Back som själv bott i England i tretton år och pluggat på prestigefyllda modeutbildningen Central Saint Martins i London.
Hon är uppväxt i Stenhamra utanför Stockholm, i ett typiskt medelklassområde.
– Det var ett estetiskt haveri att bo där. Man får handskas med en fulhet och en tråkighet som är mer än vad man ska behöva ta itu med. Jag växte upp med föräldrar som var estetiska analfabeter och kände att jag måste göra något ingen annan gjort förut. Något spännande. Mode var ytligt och irriterande back then, inget mina föräldrar hade respekt för. Men sedan stöttade de mig.
Ann-Sofie Back tar upp telefonen ur fickan och visar ett klipp från när hon satte eld på en provdocka. Flammorna slukar dockans ansikte och lämnar den sotig och flådd. En snabb blick över salen vittnar om att alla stackars dockor mött samma öde.
– Vi har bränt skyltdockarna, ja. Det har med kremering att göra.
Att Backs utställning kretsar kring ett dödstema är en spegling av hennes erfarenheter de senaste åren. Trots fina priser och internationell medial uppmärksamhet gick ekonomin i hennes företag inte ihop. Till slut tvingades de gå i konkurs:
– Jag var inte ledsen just då, men när det hade gått ett år hamnade jag i sorg. Det var då jag insåg att hela min identitet var min roll som designer. Vem var jag nu? Jag kände: jag finns inte. Jag kan inte ens ringa en kompis, för jag vet inte vem jag är, säger hon.
Konkursen var bara en början på det hon beskriver som ”en hemsk tid med bara massa död” och perioden pågick i tre fyra år. Ann-Sofie Backs förhållande tog slut, hennes pappa dog och hon miste även flera andra närstående personer. Samtidigt blev hon diagnosticerad med bröstcancer. Medan hon låg på operationsbordet dog hennes hund i en olycka.
– Allt var död. Jag var så nere att jag inte kunde gå upp ur sängen, säger hon.
Med hjälp av terapi, familj, goda vänner och medicinering mår hon nu bättre. I dag är Ann-Sofie Back frisk från cancern, jobbar med inredning och har en ny hund i form av en chihuahua som heter Lilla. ”Jag ser chihuahuor på Tiktok som lägger tvätt i mini-tvättmaskiner. Min kan ingenting men är jättesöt.”
Nu ska den hyllade designern begrava sin gamla modekarriär inför Liljevalchs besökare.
– Nu dör den. Nu är det 2.0 som tar vid. Det var psykologiskt nödvändigt för mig att göra den här utställningen, för att summera det jag gjort. Det är svårt att helt gå vidare innan jag fått det överstökat.
Hur tror du besökarna kommer att reagera på det morbida temat?
– Ja… de får känna vad fan de vill. Jag bryr mig inte, säger Ann-Sofie Back och skrattar högt.
– Om någon klagar och tycker det är skrämmande att jag bränt skyltdockor, får de väl tycka det. Jag kan inte jobba utifrån premissen att ”det här ska någon tycka om”. Eller känna sig fin i. Det är inte för deras skull jag gör det. Jag vill bara att det ska bli fint i mitt eget huvud, och hålla ihop konceptuellt. Om jag hade blivit förstådd, hade jag blivit orolig.
Utställningen
”Go as you please – Ann-Sofie Back 1998–2018” är en retrospektiv över den samhällskritiska och konceptuella modeskaparen Ann-Sofie Backs karriär.
Visas på Liljevalchs+ i Stockholm.
Öppnar på fredag den 8 november och pågår till 25 februari.
