Som barn bodde jag några år i North Carolina på USA:s östkust, en delstat känd för sin konservatism och starka kristna värderingar. Få av mina klasskompisars mammor arbetade utanför hemmet, förutom med små så kallade ”homeparties”, där de sålde Tupperwareburkar, smink och bantningsprodukter.
Den djupa kristna tron var lika kompakt som den röda jorden. Även om vi bodde i en kritvit internationaliserad stad i närheten av Ericsson-kontoret var det tydligt att det inte var samma USA som på tv.
Ola Larsmo beskriver i DN (7/10) hur Donald Trump har återinfört religionen som ett politiskt vapen i USA. Under Trumps andra mandatperiod har hälsopolitiken utkristalliserats i form av Maharörelsen – ”Make America Healthy Again” – ledd av hälsoministern Robert F. Kennedy Jr. Rörelsen förenar populism, alternativmedicin, biologism och puritansk moralisk renlärighet under förevändningen att nationen är sjuk och måste räddas.
Idén att sjukdom är ett straff från Gud återfinns i många abrahamitiska religioner, men blev särskilt stark bland engelska kalvinister på 1600-talet. Sociologen Max Weber visade i sin klassiska studie ”Den protestantiska etiken och kapitalismens anda” (1904–1905) hur en asketisk protestantism, särskilt i sina kalvinistiska former, förordade ett liv präglat av disciplin, där hälsa blev ett tecken på dygd.
Kvinnor ansvarade för den moraliska disciplineringen av hemmet och kroppen, medan män formellt styrde kyrka och stat. Denna ordning motiverades som gudagiven, men var i praktiken ett sätt befästa social kontroll med kroppen som grund.
Bevarade predikningar från 1600-talets England beskriver pestutbrott som Guds straff för dåligt styre. När dessa maktkritiska kristna puritaner till slut fördrevs och landade i New England var målet ett renare samhälle. Värdegrunden de bar med sig anses, som forskaren Sacvan Bercovitch visat, ha lämnat djupa spår i hela den amerikanska kulturen.
I Europa växte en parallell, kompromisslös kroppsideologi fram ur samma teoretiska botten. Medan puritanska ideal betonade själens frälsning genom rening, byggde den europeiska fascismens kroppsideal på en naturvurm där Gud redan var död och räddningen fanns i köttet självt. I denna materialiserade teologi var styrka, skönhet och reproduktionsduglighet tecken på moralisk sanning – renheten fanns i själva blodet.
Egentligen handlade det om två grenar på samma ideologiska träd, båda med målet att legitimera och aktivt bibehålla en hierarkisk ordning baserad på hud, funktionsförmåga, klass och kön. De feministiska teoretikerna Elizabeth Grosz och Judith Butler har båda skrivit om hur kroppen i västerländsk tradition bär en särskild ontologisk status: den upphöjs till bevismaterial och tolkas som sanningens själva källa. Slaveriet och apartheidsystemet vilade på samma idé: den svarta kroppen var oren och tidiga tvålreklamer visade hur mörkhyade barn skrubbades ”rena”.
När smittkoppsvaccinet började spridas brett spridas under 1800-talets första hälft mötte det motstånd från evangeliska grupper i USA, som fortsatt såg sjukdom som en andlig obalans och vaccinet som ett intrång i Guds ordning. Den kristna läkaren John Harvey Kellogg utvecklade sedermera sina frukostflingor explicit för att motverka onani. Predikanten Sylvester Graham uppfann sitt smaklösa kex för att dämpa syndiga drifter. Coca-cola och Heinz ketchup lanserades som hälsopreparat med syfte ersätta alkohol och tygla aptiten. Den puritanska askesen industrialiserades och renheten kapitaliserades. Avhållsamhet kunde köpas för pengar.
Det är ingen slump att en moraliserande hälsoretorik breder ut sig i Sverige parallellt med att allmännyttan monteras ned och välfärdssektorn privatiseras.
Bercovitch beskrev hur den amerikanska puritanismen bygger på myten om det autentiska subjektet; en inre sanning som alltid hotas av ett yttre, fördärvat samhälle. Maha handlar om att ”make America healthy again”: att återgå till ett påstått oförstört original.
I dag säljs autenticitet som ”clean beauty”, detox och en ”giftfri” livsstil. Det är ingen slump att det är medelklassens kvinnor som står i centrum för denna berättelse. I den puritanska traditionen har kvinnor burit ansvaret för familjens moraliska och fysiska renhet, från hushållets hygien till barnens kost. I takt med att kvinnor vunnit viss ekonomisk frihet har de också blivit den en viktig målgrupp i en konsumtionskultur byggd på renhet.
USA är fortfarande det enda höginkomstland som saknar ett sjukvårdssystem där alla medborgare har tillgång till vård oberoende av inkomst, anställning eller försäkring. I stället för att rikta blicken mot denna orättvisa förklarar Maharörelsen sjukdom som ett personligt moraliskt misslyckande. Det är en disciplinär logik som effektivt flyttar skulden från systemet till individen.
Säljande termer som ”rent”, ”naturligt” och ”autentiskt” kan låta harmlösa men fungerar som gränsdragningar: de kodar kroppen som moralisk mark och definierar vem och vad som hör hemma och vad som måste stötas ut. När renhetskoder en gång har fästs vid mat, kön eller hud kan de riktas mot människor som på något sätt destabiliserar den hierarkiska ordningen. Här blir den AI-genererade video som Donald Trump nyligen postade i sociala medier, där han själv framställs med kungakrona medan han släpper ut avföring på en grupp demonstranter, i sammanhanget pinsamt övertydlig.
I Sverige har den amerikanska puritanismen fått sin mest aningslösa hemvist i en märklig neokonservativ särartsfeminism, centrerad kring idén att kvinnokroppen har en biologisk sann kärna som hotas av en oförstående civiliserad vårdapparat. I denna berättelse blir hemmaförlossningar och ”naturlig” fertilitetskontroll, motstånd mot hormoner, kirurgi och medicinsk intervention, uttryck för en autenticitet som samtidigt döljer en moralisk disciplin. Renhet, naturlighet och omsorg om kroppen framställs som frigörelse, men fungerar i praktiken som en fortsättning på samma ordning med amerikanska antietablissemangsargument om att vaccin eller läkemedel är konspirationer mot naturen.
När hälsa blir dygd och sjukdom skuld förflyttas det politiska ut ur kroppen. Kvar står individen, ensam och besmittad.
Det är ingen slump att en moraliserande hälsoretorik breder ut sig i Sverige parallellt med att allmännyttan monteras ned och välfärdssektorn privatiseras. Genom att förlägga sjukdom och olycka till individen befrias samhället från ansvar. Misstro riktas inte längre mot de hierarkiska ekonomiska strukturer som skapar ojämlikhet, utan mot de myndigheter, organisationer och andra institutioner vars själva uppgift är att begränsa just dessa intressen. När hälsa blir dygd och sjukdom skuld förflyttas det politiska ut ur kroppen. Kvar står individen, ensam och besmittad.
De skönhetsprodukter och kosttillskott som såldes på 1990-talets ”homeparties” marknadsförs numera brett via sociala medier. Tillskott, hälsoretreat, förlossningspooler och detoxkurer är alla produkter med implicita löften om återgång till en renare, sannare ordning. Paradoxalt nog är nästan inget faktiskt autentiskt i ett land så i grunden byggt på puritansk renhet. Det ”naturliga” blir ett Baudrillardskt simulacrum – en spegling som inte längre reflekterar något tilltänkt original.
Jag kan fortfarande känna smaken av Kellogg’s färgglada frukostflingor och de regnbågsfärgade rullar vi skolbarn fick med oss till fruktstunden. Godis var förbjudet, men rullarna innehöll ju hela tio procent äkta frukt.
Läs mer:
Susanne Ljung: Gwyneth Paltrow är kvacksalveriets okrönta drottning
Leonidas Aretakis: Är yoga verkligen en fascistisk konspiration?
