Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Den historiska upplevelsen av att ha levt i ett förljuget system – en starkt ideologiserad stat som inte levde upp till en enda av sina utfästelser – har gjort människor i Östtyskland cyniska.
Cynismen går inte ihop med demokrati. Den viktigaste förutsättningen för demokrati är tillit.
Människor förlorar ofta tilliten på grund av en känsla av förlust. Man har fråntagits något viktigt, och dessutom fått beskedet att det är normalt och i tingens ordning. Som till exempel industriarbetare i utflyttningsorter.
Men det är inte alls bara marginaliserade grupper som röstar på populister. Det handlar också om något annat: det som tyskarna kallar Befremdung. Att någonting för en själv mycket viktigt och grundläggande inte längre är som man väntar sig att det ska vara, vilket inger känslan av upprördhet och svek.
Sommarlovet är för många barn en förtrollad tid, men den aspekten väger lätt i sammanhanget
Jag tror att många av oss som har växt upp i nordiska välfärdsstater ibland har känt av de här smärtsamma ilningarna av plötsligt främlingskap. Vi har till exempel vant oss vid att betrakta det som normalt att posten bärs ut i tid, järnvägarna hålls i skick och bankerna har kontor även på mindre orter.
Nu är det som om många grundläggande funktioner existerar formellt, men inte i praktiken.
Finland är det land jag kan bäst, eftersom jag växte upp där. Därför är jag fortfarande van vid att myndigheter ska svara på frågor när man ringer upp dem. Det är inte normalt att växeln hos finska Livsmedelsverket vägrar koppla mig vidare när jag vill ha svar på en fråga om vacciner för en häst som ska importeras till Finland.
Men det gjorde växeltelefonisten. Jag förbjöds helt enkelt att ställa min mycket enkla och konkreta fråga. Efteråt begrep jag att jag hade talat med en outsourcad växel som troligen inte hade den blekaste aning om vad Livsmedelsverket sysslar med.
Nyligen meddelade Finlands undervisningsminister att sommarlovet ska förskjutas och stympas. Det ska börja och sluta senare och kortas till nio veckor. I stället ska barnen få en extra ledig vecka i april.
Ministern sade att det är för att underlätta planeringen för familjerna. Men vad det egentligen handlar om är att få skolorna att starta senare i augusti och därmed förlänga turistsäsongen. Ett krav som lärarfacket motsätter sig kraftigt, men som näringslivet länge har ställt.
Till saken hör att Finlands största problem är sjunkande Pisa-resultat. En skola som var världens bästa håller nu medelmåttig europeisk nivå.
Det ändrar man inte på genom att justera loven. Men det är vad undervisningsministern nu sysslar med, vilket troligen har en helt logisk förklaring: det är en teknisk fråga, lätt att ändra. Att få undervisningsnivån tillbaka där den en gång var är mycket svårare.
Där hinner man inte göra avtryck som minister.
Det är i dag svårt för beslutsfattare att göra avtryck. De väljer då ofta att driva igenom lösningar som ger en profilhöjning, men som få av de berörda har frågat efter.
Sommarlovet är för många barn en förtrollad tid, men den aspekten väger lätt i sammanhanget. De tårar som beslutet kommer att orsaka i min egen familj vill jag inte ens tänka på, inte heller på att beslutet motiveras med ”familjens bästa”.
Jag vill att min tonåring ska känna tillit för beslutsfattare. Inte att hon ska tro att de ljuger.
Men hon är fullt kapabel att dra sina egna slutsatser. Och det är de flesta väljare också.
Läs fler artiklar av Anna-Lena Laurén
