Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
När jag vaknar på fredagsmorgonen i Berlin är det minus sju grader. Ett tunt snötäcke ligger över marken.
”Berlin, snön och extremvindarna. Vädret ger oss tillbaka ödeskänslan”, trumpetar Tagesspiegel.
Vindhastigheten ska vara upp till sju meter, vilket betyder måttlig. Det märks åtminstone inte i Tempelhof, där trädens grenar knappt rör sig.
Jag öppnar e-posten och läser ett mejl från barnets skola. ”Skoleleverna har ingen närvaroplikt fredagen den 9.1. Anmäl ditt frånvarande barn på denna adress.”
Det är bara i Tyskland som man först meddelar att barnen inte måste komma till skolan, därefter påpekar att gör barnet inte det ska föräldrarna anmäla det till skolan.
Varför är vi så förvånade varje gång det blir vinter?
Jag frågar en väninna på stallet ifall hon vet något om hur underlaget i manegen ser ut. Vi hade planerat att rida ut senare i dag, men jag har redan fattat att i dessa förhållanden kommer hon inte att sticka näsan utanför manegedörren.
Väninnan svarar att hon inte kommer till stallet alls. Vad ska man göra där i det här vädret?
Jag skulle kunna skicka en video till henne på hur vi under jullovet red ut i Finland i snöyra, utrustade med långkalsonger, öronvärmare under hjälmen och reflexband. Bäst att låta bli. Hon kommer att ta mig för en djurplågare.
I Berliner Morgenpost läser jag att de värsta farhågorna för Berlin och Brandenburg i själva verket inte inträffade. Det förväntade snöfallet har uteblivit i stora delar av regionen.
– Vi ser ingen fara för liv och lem, säger en talesperson för Deutscher Wetterdienst.
Men det är för sent. Berlinarna har redan barrikaderat sig hemma.
Varför är vi så förvånade varje gång det blir vinter? Tyskland är inte unikt, detta gäller även Sverige, där beredskapen för nordiska vinterförhållanden ofta visat sig vara undermålig.
I Västernorrlands län, där vissa skolor stänger, väntas på sina ställen upp till sextio centimeter snö. De faktiska förhållandena är med andra ord betydligt värre i Sverige. Men det borde svenskarna å andra sidan vara vana vid.
Ända sedan Trump blev USA:s president har det talats om vikten av att öka beredskapen i Europa. Från tysk utsiktspost – först ett mörklagt Berlin i fem dagar, nu stängda skolor på grund av litet nysnö – känns det inte som att mycket konkret har gjorts.
I Tyskland lägger man stor energi ned på instruktioner om vad som inte ska göras. Det kostar ingenting.
Att stänga skolor är lätt, att investera i infrastruktur på lång sikt är svårare. Det kostar pengar och är politiskt inopportunt. Men det är nödvändigt. Snö och vind vintertid är fortfarande normalt i norra Europa.
Läs mer:
Tiotusentals Berlinbor utan ström i dagar – nu rasar kritisk debatt




