Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Europeiska ledare talar ofta om att Europa ska stå enigt inför Trump. Men faktum är att de två största länderna åtminstone just nu har vitt skilda strategier.

Frankrikes president Emmanuel Macron har meddelat att han, precis som planerat, lämnar Davos under onsdagen. Att vänta in Trump är han inte intresserad av.

– Jag har ingen anledning att göra ändringar i min kalender, säger Macron enligt Le Figaro.

Macron har också sagt att han föredrar ”respekt framför brutalitet”. Det är ett uppenbart budskap till Trump, som igår hotade Frankrike med 200 procents tullar på franska viner och champagne. Detta efter att Macron hade tackat nej till att gå med i det så kallade fredsråd som Trump vill stifta (där han själv ska vara ordförande på livstid).

Tyska förbundskanslern Friedrich Merz har valt en helt annan strategi. Till Davos anländer han med en stor industridelegation. Förhoppningen är att han ska få en tête-à-tête med Trump.

Åtta europeiska Natoländer, däribland Tyskland, hotas med strafftullar på tio procent från den 1 februari. Den tyska ekonomin – Europas största – har i flera år haft nolltillväxt. Nu har en svag tillväxt precis börjat skönjas. Strafftullarna kom ytterst olägligt. Merz hoppas av allt att döma att kunna avstyra Trumps hotelser.

Hur den tyska ekonomin mår är i själva verket ingen rent tysk fråga. Det är en fråga för hela EU, eftersom europeisk tillväxt är beroende av sitt ånglok, den tyska industrin. Dessutom är Merz hårt pressad på hemmaplan av Alternativ för Tyskland (AFD). Det högerradikala partiet, tvåa i senaste förbundsval, har skördat stora framgångar på tyskarnas missnöje med den svaga ekonomin.

Därför har Merz inte möjlighet att bränna broar. Macrons rörelseutrymme är större, också inom säkerhetspolitiken. Frankrike har sina egna kärnvapen. Den franske presidenten har råd att smälla litet i dörrarna ibland.

Om Merz lyckas övertala Trump att inte straffa Tyskland med tullar är det ett plus inte bara för tysk, utan även europeisk tillväxt. Men politiskt skulle det se illa ut att Merz prioriterar sitt eget land. Den tyska förbundskanslern blir tvungen att dansa på slak lina.

Läs mer:

Carl Johan von Seth: I Davos ställs spelet om Grönland på sin spets

Toppekonomen: ”Grönlandskrisen en spik i kistan för dollarn”

Share.
Exit mobile version