Nyligen åt jag lunch med en tysk bekant i Berlin. Hon ville tala om ”en viktig sak”.
– Anna-Lena, nu måste jag fråga dig: Tror du att Ryssland anfaller oss?
Min haka åkte ner på bröstet. Under tiden fortsatte hon:
– Jag funderar som bäst på om jag borde flytta mina tillgångar till ett säkrare land. Du som har bott i Ryssland, tror du att de kommer att anfalla?
Tyskland är ett land av neurotiker. Uppfattning att olyckan ständigt står runt hörnet är vanlig. Ett arv efter katastrofen man ställde till med under andra världskriget.
Detta är också bakgrunden till att tyska socialdemokratiska partiet SPD – ett av Europas viktigaste och mest inflytelserika partier – nu har så svårt att anpassa sig till den nya säkerhetspolitiska verkligheten.
Å ena sidan har partiledningen godkänt miljardlån för att rusta upp den tyska armén. Partiet fördömer entydigt det ryska anfallet på Ukraina. Å andra sidan finns det en växande oro att identiteten som ”fredsparti” ska gå upp i rök.
Arvet efter Willy Brandt och den östpolitik som blev fundamentet i tysk utrikespolitik på 1970-talet vårdar socialdemokraterna ömt. Det blir emellertid allt svårare då man sitter i regering med kristdemokraternas Friedrich Merz, som för en uttalat hårdför Rysslandspolitik. Han har även flera gånger antytt att Ukraina borde få tyska Taurusrobotar.
För några veckor sedan publicerade över hundra prominenta socialdemokrater ett manifest, där de krävde ett slut på upprustningen och fredsförhandlingar i Ukraina. Manifestet talar nostalgiskt om den tid då Willy Brandt och JF Kennedy drog de ”rätta slutsatserna” av Kubakrisen och Michail Gorbatjov och Ronald Reagan förhandlade fram nedrustningsavtal. Det är visserligen inte undertecknat av några ministrar, däremot av riktiga partitungviktare som Rolf Mützenich. Han har tidigare varit gruppordförande för socialdemokraterna i Bundestag.
Kritiken mot manifestet som ”naivt och farligt” lät inte vänta på sig.
– Kära partikamrater, Putin är inte Gorbatjov! rubricerade Spiegel en spetsig kommentar på manifestet.
Rolf Mützenich vidhåller dock att han inte är någon Putinversteher (ett skällsord för dem som försvarar Putin).
– I motsats till många andra har jag erkänt att jag missbedömde Putin, säger han i en intervju med Spiegel.
Men, vidhåller Mützenich: Rustar man ikapp kommer det i något skede att gå galet.
Den här omständigheten oroar många tyskar. Vänsterpartiet Die Linke gjorde en hisnande comeback i förbundsvalet i februari, medan socialdemokraterna backade. En orsak är att Die Linke framgångsrikt lanserade sig som fredsparti, medan SPD framstod som obeslutsamt. Också den stora valvinnaren, högerextrema AFD, kräver fredsförhandlingar med Ryssland.
Det vinner man röster på i Tyskland.
De tyska väljarna är de mest svårflirtade i Europa när det gäller militära insatser utomlands.
De här stämningarna påverkar Europa. Storbritanniens Keir Starmer, Frankrikes Emmanuel Macron och tyska förbundskanslern Friedrich Merz är alla djupt engagerade i Ukraina, men Merz kan inte strunta i de tyska väljarna.
De är de mest svårflirtade i Europa när det gäller militära insatser utomlands.
Vid lunchen med min oroade väninna konstaterade jag att Ryssland just nu har händerna fulla i Ukraina. Och att det knappast är Tyskland som är det mest utsatta landet, om Putin nu skulle få ytterligare en skruv lös och anfalla västerut.
– Ni har ju Polen emellan. Varför skulle just Tyskland vara så utsatt?
– För att de amerikanska kärnvapnen finns här. Och vi ligger mitt i Europa.
