– Jag tror inte det blir några större mobiliseringar längre.
Det säger Oleg, en av mina äldsta ryska vänner, när jag frågar vad han gör i Moskva.
Sedan Putin utlyste mobilisering i september 2022 har han inte satt sin fot i hemstaden. Putin påstod visserligen då att bara en begränsad del av reserven skulle kallas in. Men som varje ryss visste Oleg att det inte går att lita på en enda sak presidenten säger.
Nu besökte han sina gamla favoritbarer, träffade vänner, umgicks med sin mamma. (Innan han åkte tillbaka till sin familj på Cypern.)
– Jag hade egentligen kunnat återvända tidigare, men när jag planerade det i fjol blev min mamma fullkomligt hysterisk. Hon är så rädd för att jag ska bli inkallad, säger han.
Ett år senare ser Olegs mamma ingen större fara i att sonen återvänder. Det beror inte på att hon har någon inside information om mobiliseringarna. Utan på att ryssar – speciellt den äldre generationen som levde i Sovjetunionen – har utvecklade känselspröt för vad som ligger i luften.
År 2022, medan jag ännu bodde i Sankt Petersburg, satte stadens myndigheter upp en grotesk installationen: två upplysta hjärtan i närheten av Vinterpalatset med texterna ”Sankt Petersburg” och ”Mariupol”. En morgon hade någon skrivit på dessa hjärtan: ”Mördare, ni har bombat Mariupol.”
Den som vågat skriva detta var en 17-årig skolelev vid namn Darja Kozyreva. Hon var då minderårig och fick böter. I fjol tejpade hon upp en dikt på ukrainska vid Taras Sjevtjenkos staty i Sankt Petersburg. (Sjevtjenko är Ukrainas nationalpoet). För detta har hon nu straffats med fängelse i 2 år och 8 månader.
Domen är absurd. Ändå är den ett trendbrott. För bara ett år sedan kunde Kozyreva ha fått sju eller tio år. Sedan Ryssland anföll Ukraina 2022 var det en tydlig taktik hos Kreml att reagera på minsta protest med drakoniska straff. Rekordet var 25 år för oppositionsledaren Vladimir Kara-Murza år 2023.
Nu får alltså Kozyreva en betydligt mildare dom. Det betyder inte att Kreml har ändrat inställning mot oppositionella. Däremot att man kanske inte ser protester mot kriget som ett lika stort hot längre.
Samtidigt har fyra journalister i Moskva dömts till fem och ett halvt år fängelse. De döms för att ha ”samarbetat med extremistorganisationer” – de har alltså arbetat för Fonden för kampen mot korruption, som grundades av den sedermera mördade oppositionsledaren Aleksej Navalnyj.
En av dessa journalister, Antonina Favorskaja, gjorde den sista videofilmen med Aleksej Navalnyj levande den 15 februari 2024. Det var under en rättegång i Charp, dit Favorskaja reste över 3000 kilometer från Moskva. Tack vare henne vet man att Navalnyj så sent som dagen innan sin död var i god form.
Navalnyj och hans medarbetare ses med andra ord fortfarande som ett hot.
Putin är känd för att alltid spela flera spel samtidigt. Först dödar man minst 36 ukrainska civila i en robotattack mot Sumy på palmsöndagen. Sedan utlyser man gudsnådeligt vapenvila över påsken, bara för att följande vecka döda nio ukrainska civila i Marhanets.
Putin välkomnar Trumps fredsförslag, bara för att dra ut på alltsammans tills Trump förlorar intresset.
Nu hotar USA med att lämna fredsprocessen ifall parterna inte går med på amerikanernas förslag. Enligt förhandsrykten är det ytterst förmånligt för Putin.
Men det är inte säkert att Putin tackar ja. Mer sannolikt är att han gör som sist, säger att förslaget är bra men han vill även ha A, B och C. Ukraina tackar naturligtvis nej, eftersom avtalet är att likställa med kapitulation.
Det passar Putin utmärkt. Då kan han under de följande veckorna fortsätta bearbeta Ukraina med luftanfall, skapa en maximalt gynnsam situation på fältet och därefter se hur Trump reagerar.
Om det skulle gå att få ännu förmånligare villkor?
Putin vill fortfarande ha exakt vad han varit ute efter från början, det vill säga maximal kontroll över Ukraina. Ett sätt är att skapa fait accompli, de facto ta över ukrainskt territorium och låta konflikten frysas ned. Samtidigt göra en deal med Trump, avskaffa sanktionerna mot Ryssland och bygga upp sin ekonomi och sin illa tilltygade armé.
Och vänta på att Ukraina får en medgörligare president. Hur märkligt det än verkar ser det ut som att Putin fortfarande uppriktigt tror att en sådan kan väljas i Ukraina.
