”Räkna med det värsta”, skrev Der Spiegel redan tidigt onsdag morgon, medan Kamala Harris ännu hade chansen att bli USA:s president.
Det värsta skedde – ur tysk synvinkel. Problemet med Donald Trump som USA:s president är inte att han personligen ogillar Tyskland. Sådana saker går att hantera. Det som oroar Berlin är att Trump är oförutsägbar och att han framför allt är mycket ointresserad av Europa på det hela taget. Tysk utrikespolitik vilar på den transatlantiska relationen, och med Joe Biden som president visste Tyskland att man hade en partner att räkna med.
Nu har Berlin ingen alls att räkna med i Washington. Det innebär att Europa måste börja ta ansvar för sina egna affärer, vilket brukar betyda att Tyskland pröjsar för genomförandet. Att Emmanuel Macron redan niotiden på morgonen twittrade om hur han ringt Scholz säger mycket om konstellationerna. Frankrike pushar på, Tyskland behöver mer tid att tänka.
Någon timme efter Macron gratulerade även Scholz Donald Trump till segern.
– Tyskland och USA har länge jobbat framgångsrikt ihop för att stöda välstånd och frihet på bägge sidor av Atlanten. Det ska vi fortsätta med, skrev Scholz.
Olaf Scholz har fullt upp med att rädda sin egen regering. Macron vill att han samtidigt ska ställa sig i ledningen för att rädda Europa. På X skriver Macron att han och Scholz är överens om att de ”i den här nya kontexten ska jobba för ett mer enat, starkt och suveränt Europa.”
Exakt vad det betyder säger han inte, men Frankrike har länge talat för ett mer federalistiskt EU som också kan ta gemensamma lån. Macron vill fördubbla EU-budgeten. Tyskland, som trots ekonomiska problem har den största börsen i Europa, vill se strama finanser och ett minimum av experiment.
Om Tyskland är skakat så finns det flera EU-länder som gläder sig över Trumps seger. Nummer ett: EU:s ordförandeland Ungern.
– Godmorgon, Ungern! På väg mot en skön seger, skrev Orbán på Facebook redan tidigt på morgonen, med ett foto av sig själv där han via en skärm följer med amerikanska valet.
Orbán har tidigare sagt att om Trump segrar kommer EU att tvingas omvärdera stödet till Ukraina. Också Slovakien har upprepade gånger insisterat på att EU måste trappa ned på den militära hjälpen. EU är delat när det gäller stödet till Ukraina – Frankrike talar för det men vill inte betala, Tyskland har plånboken men vill inte längre betala. De nordiska och baltiska länderna vill fortsätta stödet, men deras bistånd är inte ens i närheten av det tyska.
Trump har för sin del kallat Ukrainas president Zelenskyj en handelsresande, och lovat att han kan få fred till stånd på 24 timmar. Det är alltså inte så konstigt att Zelenskyj nu försöker sträcka ut en hand till Trump i ett översvallande gratulationsbrev på X. Han påminner Trump om deras ”fantastiska möte” i september och kallar Ukraina en av Europas ”starkaste militärmakter” – sannolikt ett försök att vädja till Trumps förtjusning för styrka och makt.
Det var lätt för Olaf Scholz att tala för en så kallade Zeitenwende eller radikal kursändring i tysk utrikespolitik så länge Joe Biden satt i Vita huset. Då visste sig Scholz få stöd av världens enda supermakt, han hade dessutom en personlig relation till Biden.
I en situation där tyska industrin hotas av masstrejker, energipriserna skjuter i höjden och ytterhögern och -vänstern går framåt med stormsteg kommer den försiktiga Scholz inte att prioritera Ukraina – i all synnerhet inte om stödet från USA är noll.
Ukraina står inför gigantiska problem.
