Anna Magnusson kunde knappt fatta det själv efter jaktstarten i Östersund i söndags.
Hon som under tio säsonger aldrig slutat bättre än 14:e i totala världscupen ligger tvåa efter den första veckans tävlingar.
Resultatraden nia (distans), tvåa (sprint) och trea (jaktstart) är hennes bästa säsongsöppning någonsin.
– Jag är förvånad, men det är också väldigt kul, säger svenskan inför helgens tävlingar i Hochfilzen (Österrike).
Hon fortsätter:
– Det är en härlig känsla, att man kan lita på sin förmåga.
– Jag tycker ju att jag har känt mig ganska lugn och trygg hela hösten, till freds med skidskyttelivet. Det känns som all träning bara har flutit på.
På bara ett par dagar fördubblade hon antalet individuella pallplatser i karriären. Och det under en säsong som hon sagt kan bli hennes sista.
– Ja, det kan det vara. Men det kan också bli fler. Jag har inte bestämt något, sade den nyblivna 30-åringen till DN under ett försäsongsläger i maj.
– Jag kommer ge allt jag har till OS. Och sen får jag lite grann se efter det. Jag tror också det spelar in ganska mycket för mig hur det går.
Nu finns åkningen där. Dessutom ett sedan tidigare starkt skytte.
– Känslan under hösten har varit ”så här bra har jag nog aldrig varit”, säger hon i dag.
Förlänger det karriären?
– Jag har inte tänkt så mycket på det där faktiskt.
– Jag tänkte ganska mycket i våras på om det är sista säsongen men sen har jag känt att jag bara vill fokusera på varje tävling.
Det är 20 år sedan hon började träna skidskytte, ihop med en viss Hanna Öberg, i Piteå. Världscupdebuten kom 2015, duon slog igenom tillsammans säsongen 2016–17, tog ett skrällsilver i OS-stafetten 2018 och silver i VM-stafetten 2019. Men medan Hanna Öbergs individuella karriär tog raketfart kämpade Anna Magnusson i många år med skador och sviktande resultat. Första individuella pallplatsen, och hittills enda segern, kom för tre år sedan. I OS-stafetten 2022 stod hon utanför guldlaget.
De senaste åren har hon dock tagit tillbaka sin startplats, tagit ytterligare stafettmedaljer, och får anses självklar i truppen till OS 2026.
Med OS runt hörnet ställer hon tillbaka klockan till månaderna före OS-debuten 2018.
– Jag kan faktiskt tänka på det ibland. Det var en helt annan tid, säger hon och skakar på huvudet.
– Och de intervjuerna vi gjorde då… Då var det mer att vi var ett ungt lag som, eventuellt, skulle kunna lyfta. Och sen skulle jag säga att vi har överträffat det.
Hon kom in i landslaget i ett läge där svenskt damskidskytte inte ens hade tagit sig till OS 2014.
Ni visade att allt är möjligt?
– Ja, jag tänker att vi kan inspirera de unga i vårt gäng, säger Anna Magnusson.
Hon skrattar till, tillägger:
– Det är ganska sjukt att känna att man är lite gammal nu.
En veteran?
– En veteran! Jag hatar det ordet!
Varför?
– Det har vi pratat om i gruppen faktiskt. För mig klingar det faktiskt lite dåligt. Jag blev ju 30 efter förra säsongen. Det är ju ändå väldigt, väldig många i världscupcirkusen som kanske levererar på sitt bästa som ”veteraner”. Men jag kan tycka att ”veteran” klingar lite som att man har varit väldigt bra…
Men visst har hon varit med länge, säger hon också.
– Att man är på väg mot sitt tredje OS… det trodde jag aldrig.
Läs mer:
Vinterstjärnor bryter tabun: ”Mens är det mest naturliga som en kvinna kan deala med”
