Anna Swenn-Larsson: ”För mig är inte VM mitt stora mål”

Hon har varit fyra en gång och femma två gånger.

Senast i våras hade Anna Swenn-Larsson bara fyra åkare framför sig i slalomcupen i världscupen – trots en säsong som började med så svåra ryggproblem att hon tappade kontakten med sitt ena ben.

Ett tag funderade den svenska alpinveteranen till och med på att lägga av. Men när årets säsong traditionsenligt inleds norr om polcirkeln, i finländska Levi i helgen, vet VM-silvermedaljören från 2019 exakt vart hon vill: till pallen i cupsammanställningen, när säsongen summeras i mars.

Längs vägen väntar ett VM i Österrike.

– Men för mig är inte VM mitt stora mål, säger stjärnan när DN träffar henne inför säsongsstarten.

– Jag har drömt om att vara topp-tre i världen i slalomcupen. Det har jag sagt så många gånger, och det är fortfarande mitt stora mål. Jag vill vara konstant under en hel säsong och slåss om de ädlaste platserna.

Så det vore större än en ny eventuell VM-medalj?

– För mig känns det större. Sen så klart, när VM väl kommer är det ett stort mål. Men jag vill vara i lika bra form nu i Levi som i februari.

Fjolårssäsongen inleddes med resultatraden 19:e, kvalmiss, 24:a, 15:e.

Hennes vänsterben var försvagat på grund av en diskbuktning som tryckte mot en nervrot i ryggen. Lösningen fysiskt blev två injektioner, men mentalt blev säsongsstarten tuff:

– Det var väldigt mörkt där. Absolut fanns tankarna ”nu är jag klar”, har Swenn-Larsson berättat för DN.

Runt nyår började dock vändningen.

I februari tog hon karriärens första ”egna” världscupseger (svenskan hade sedan tidigare en delad seger från 2022) och det blev dessutom ytterligare två pallplatser innan säsongen var över.

Hur mår ryggen nu?

– Bättre, säger Anna Swenn-Larsson om årets försäsong.

– Sen ska jag vara ärlig och säga att jag kände av den i Ushuaia (landslagsläger i Argentina tidigare i höstas). Inte nervbortfallet. Men jag har ju även innan haft lite ont i ryggen som inte har varit kopplat till det.

– Men jag är ju 33 och så länge jag inte får nervproblem så är det verkligen hanterbart.

Fjolårssäsongen hade två ansikten, konstaterar hon.

– Mitt ben var ju egentligen katastrof från före Levi till runt jul, men sen fick jag så småningom tillbaka styrkan mer och mer och då stämde också åkningen igen.

– Jag är väldigt stolt över att jag kunde vända det och att jag ändå slutade femma i cupen, det känns otroligt så här i efterhand.

Vad ger det inför den här säsongen?

– Jag känner verkligen att man aldrig ska ge upp, man ska fortsätta kämpa. Att allt kan hända i vår sport.

– Sen är det viktigt att ha människor runtom sig som stöttar en och tror på en, och det kände jag verkligen att jag hade. Speciellt Mattias (sambon och landslagsåkaren Rönngren). Men också många i tränarstaben som fanns där.

Anna Swenn-Larsson avbryter sig själv och skrattar till.

14 gånger har hon stått individuellt på pallen i världscupen. Hon har blivit tvåa i ett hemma-VM, men också drabbats av skador, sjukdom och uråkningar.

– Så det lärde jag mig – men det har jag ju lärt mig förut också! Min karriär har ju varit lite av en berg- och dalbana.

Läs mer:

Landslagschefen om vittnesmålen om tystnadskultur: ”Måste gå till grunden med det här”

Framtidens åkning – gräs och skidhallar: ”Som en hockeyrink på sniskan”

Tufft läge för alpin-Sverige – åkare måste betala uppemot 150 000 kronor för landslagsplats

Anna Swenn-Larsson funderade på att sluta: Tänkte ”nu är jag klar”