Anton var bara 15 år gammal när han åkte till olika städer i Sverige för att mörda på uppdrag av kriminella. Tidigare i år greps han i en lägenhet och efter en husrannsakan hittade polisen ett skarpladdat automatvapen i bostaden. I chattforum hade pojken fått instruktioner på hur morden skulle gå till.
– Jag känner att jag har misslyckats men jag har verkligen försökt. Jag försökte göra mitt bästa, bygga upp ett förtroende och en zon där man berättar allt, säger pojkens mamma Anna.
Anton dömdes till 10 månaders ungdomsövervakning. Han var tidigare ostraffad.
– Jag visste att han skulle bli dömd, det fanns ingen annan utväg. Men självklart hoppades jag på att han skulle bli frikänd eller bara bli dömd för grovt vapenbrott.
Anton växte upp i en kärleksfull familj, i en trygg och säker miljö, berättar Anna. Han var skötsam i skolan och hamnade sällan i konflikter. Anton drömde om att bli en snickare, som sin gammelfarfar.
– Vi hade en bra relation, vi pratade mycket och han berättade det mesta för mig. Han är en väldigt öppen person som är lätt att prata med. Vi har alltid haft en god relation.
I december förra året hade Anton skaffat en flickvän och en epatraktor. Han hade jullov, var nykär och allt verkade gå bra för honom. Anna kände ingen oro för sin son.
– Vi släppte lite på honom då. Han och hans flickvän fick sova över hos varandra och han var inte mycket hemma.
Men plötsligt förändras allt. Anton blev kontaktad av en barndomsvän och kort efter åkte han till en annan stad för att utföra ett mord. I ett chattforum fick Anton en bild på den tilltänkta måltavlan och instruktioner på hur han ska mörda honom.
– Det här kan drabba vem som helst. Det är jättesvårt att som förälder kunna hålla koll. Barnen använder flera olika forum, man vet inte ens vad de använder. Att det sker online försvårar allt, säger Anna.
I domen framgår det att hjärnan bakom morduppdraget är en vuxen kvinna som ville hämnas. Två minderåriga tog på sig uppdraget, en av dem är Antons barndomsvän, som i sin tur anlitade honom.
– Jag märkte ingenting. Vi hade byggt upp en tillit och jag kände att han skulle berätta om något händer. Han har alltid skött sig. Vi pratade mycket om tonåren, om alkohol, droger och vänner. Vi pratade inte om kriminalitet för att han inte var i det.
Men Anton ångrade sig, han ville inte längre utföra mordet. Det var dock redan försent att dra sig ur. Han blev bötfälld – antingen gör han det eller betalar en stor summa pengar.
Han upplevde att han just då inte hade något annat val än att utföra gärningen, enligt domen.
Uppdragsgivarna skickade även en bild på maskerade män utanför hans hem. I en chatt skriver Anton att han inte känner sig redo men att han ändå går med på att göra det. Han blir varnad – något mycket värre än böter kommer hända om han backar ur.
– Det är inte ovanligt att barn som tar på sig uppdrag hamnar i en situation där de själva blir utsatta eller pressade till att göra fler saker, säger Hanna Paradis, kommenderingschef för Polisens nationella särskilda händelse Frigg.
Anton bestämde sig för att gå vidare med morduppdraget och han åkte till staden. Han fick ett vapen, en bild på måltavlan och han begav sig till den tilltänkta brottsplatsen. Men måltavlan dök inte upp och en tid senare avbröts planerna.
– Jag känner med min son. Han sa att han inte var redo i chatten. Jag känner för honom och tänker på den rädslan han måste ha känt när han stod där. Han fick bära det själv och hade människor som tjatade på att han skulle utföra ett hemskt brott, säger Anna.
Några dagar senare fick Anton ett annat morduppdrag i en annan stad. Han åkte till en lägenhet, där fick han kläder och ett automatvapen. Han fick ett meddelande i en krypterad chatt om att det snart var dags. Samma dag skickade han en bild till sin mamma Anna och berättade att han var hos sin flickvän.
Men innan det var dags att utföra mordet fick Anton ett samtal av sin farmor. Han erkände allt för henne och hon larmade polisen som kunde gripa honom.
– Jag var glad på ett sätt, han har inte mördat någon. Han behöver inte leva med den erfarenheten. Men det är svårt och jobbigt för att det är inte den människan man har uppfostrat. Men jag är stolt över min son ändå, även om det tog tid så bad han om hjälp. Han är inte död och han har inte dödat någon, säger Anna.
I ett polisförhör berättade Anton att han var tilldelad ytterligare ett morduppdrag som inte heller blev av. Han var häktad i flera månader. Anna upplever att hon inte fick tillräckligt med information av varken polisen eller socialtjänsten.
– Jag blev jättearg, ledsen och frustrerad. Jag förstod inget och ingen berättade någonting för mig. Det var en jättejobbig period på alla sätt och vis. Jag och hans pappa mådde dåligt. Hans syskon undrade var han är. Hans lillebror grät efter honom i flera månader. Det känns som att han har varit död.
Under tiden Anton var häktad fick familjen ha kontakt med honom.
– Jag försökte vara stark och peppade honom. Jag sa till honom ”nu kan vi det här och vi gör inte om det”. Jag gick inte in i hans rum på flera månader för att det gjorde för ont.
Efter domen släpptes Anton på fri fot. Han får dock inte återvända hem, han har blivit en måltavla och det finns en fara för hans liv. Han lever därför gömd.
– Jag tänkte att jag hade fått tillbaka mitt barn men ändå inte för att nu måste jag gömma honom. Han får inte komma hem, de kommer ta honom då och då åker vi alla på det och hamnar i en fara, säger hon och tillägger:
– Jag har alltid den rädslan, om de hittar honom då dör han. Det är fruktansvärt jobbigt, väldigt påfrestande mentalt. Men jag försöker upprätthålla en vardag för hans syskon.
Anna och Anton heter egentligen något annat.
Läs mer:
Elvaåring misstänks ha erbjudits 150 000 kronor för morduppdrag
Kriminolog: Risk för att gängen rekryterar ännu yngre utförare
