Regeringsombildningar är en chans för en statsminister att byta ut statsråd som lyckats mindre bra, och förändra arbetsfördelningen departementen emellan.
Efter några år i regering brukar väljarnas stöd för regeringspartierna befinna sig i den djupare delen av hängmattan, och lyckade ministerbyten kan ge en välbehövlig energiinjektion inför valet.
Statsministern utser alla ministrar, men Ulf Kristersson (M) råder i praktiken endast över vilka de moderata ministrarna blir. Han har dessutom visat att han inte är ett fan av stora personförändringar. I stället är det punkterna i Tidöavtalet som till varje pris ska genomföras under mandatperioden.
Ett tydligare bevis för det än att Liberalernas rutinerade statssekreterare Johan Britz nu utses till arbetsmarknadsminister går knappt att hitta. Fram till nu har han tillsammans med tre andra i samma roll från M, KD och SD styrt över Regeringskansliets samordningskansli – där varje beslut förhandlas innan det blir regeringens politik.
Johan Britz är lite av en skräll, men en logisk sådan.
Och han är inte bara en maktfaktor i regeringen. Johan Britz har tillsammans med de mer synliga tidigare ministrarna, Johan Pehrson och Mats Persson, tillhört den absoluta toppen som styrt Liberalerna den här mandatperioden.
Han är alltså i allra högsta grad ansvarig för den arbetsmarknadspolitik som redan ligger på bordet. Nu blir han också ansiktet utåt. Som arbetsmarknadsminister har Johan Britz ett år på sig att göra något som faktiskt funkar på de skyhöga arbetslöshetssiffrorna.
Om Britz är en av regeringens politiskt mest erfarna, kompletterar han väl den partiledare som utsåg honom. Liberalernas Simona Mohamsson är en färsking, men har gjort ett smart val.
Den nya L-ledaren blir utbildnings- och integrationsminister, och tar över skolfrågorna från en långt mer rutinerad skolpolitiker, Lotta Edholm. Också det är logiskt.
Det är i skolan Liberalerna vill profilera sig och göra avtryck, och en partiledare får långt mer publicitet än andra ministrar. Nu ska Mohamsson, likt fyra L-ledare före henne, få ordning på skolan.
– Jag kom till en flumskola som styrdes av S, som hon sa i sitt Almedalstal tidigare i veckan.
Men kanske skulle hon börja med att titta inåt. Alla läroplaner under Simona Mohamssons skoltid har skrivits av moderata eller liberala skolministrar. Det har med hennes egna ord vid pressträffen, varit mycket av ”Folkpartiet classic”.
Läs mer av Annie Reuterskiöld:
Om inte Liberalerna lyckas med skolan – vilka är de då?
För Mats Persson fanns inte många andra dörrar tillgängliga
