Att lova stort och brett om jobben är vanskligt, fråga Stefan Löfven (S). Det är nog få utanför Sveavägen 68 som förstår hur den tidigare statsministerns löfte om EU:s lägsta arbetslöshet gick från anteckningsblock till slogan och uttalat politiskt mål.
Att jämföra statistik med andra medlemsländer, som bland annat tagit emot långt färre flyktingar per capita, är att göra det svårt för sig. Drygt tio år senare är Sveriges arbetslöshet en av EU:s högsta, och siffrorna pekar åt fel håll.
Nu är det i stället Ulf Kristersson (M) som får svårt med sitt löfte, om än mindre förpliktigande, att återupprätta arbetslinjen. I praktiken handlar det om att sänka och försvåra tillgången till ersättning för arbetslösa, samtidigt som skatten sänks för de som har jobb.
Det är ett av få Reinfeldtska arv som fortfarande flyger i Moderaterna, men Tidöregeringen har fyllt budskapet med nytt innehåll.
Med SD i regeringsunderlaget har det uttalade syftet varit att göra det svårare för arbetslösa invandrare att gå runt på bidrag i stället för jobb, och att förbättra etableringen på arbetsmarknaden för till exempel utrikes födda kvinnor.
Regeringens egna prognoser visar att politiken inte ger önskad effekt. Men i DN:s kartläggning pekar siffrorna över tid också på något annat. Andelen arbetslösa rör sig på ungefär samma, ganska höga nivåer, oavsett vilken färg det är på regeringen.
Här blottas ett av Magdalena Anderssons största problem.
Jobben är en evig fråga i svensk politik. Och utgör en tydlig skiljelinje mellan höger och vänster. Alla politiker vill kunna ge ett svar.
Men kan det vara så att politiken inte är särskilt bra på att vaska fram arbetstillfällen?
Jobbcoacher, snabbspår och extratjänster har testats. Skatter har sänkts för de som jobbar, arbetsgivaravgifter har blivit lägre. Hela Arbetsförmedlingen har nyligen genomgått en omvandling och privata aktörer bjudits in att hjälpa arbetssökande. IFAU, institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk värdering, beskriver den i efterhand så här: ”Fristående arbetsförmedling gav högre kostnader men inte lägre arbetslöshet”.
Här blottas ett av Magdalena Anderssons (S) största problem. I sitt regeringsunderlag ska hon på något sätt få Centern, arkitekterna bakom den stora reformeringen, att komma överens med Vänsterpartiet, dess allra mest högljudda kritiker.
Länge hade väljarna större förtroende för Socialdemokraterna när det kom till att bekämpa arbetslöshet. Med Alliansen ändrades det.
Inför valet 2026 har alternativen till höger och vänster åtminstone ett jobb. Att visa upp en politik som fungerar.
Läs mer av Annie Reuterskiöld:
Hur länge står Ulf Kristerssons nerver pall?
