Varför avgår Johan Pehrson?
Opinionssiffrorna har länge talat sitt tydliga språk och de senaste mätningarna har legat på rekordlåga nivåer. Men när den tidigare partisekreteraren Jakob Olofsgård nyligen meddelade sin avgång, samma dag som dåvarande jämställdhetsminister Paulina Brandberg, tog den interna kritiken fart och riktades alltmer direkt mot Johan Pehrson.
Det var inte bara de båda L-topparna som lämnade, på kort tid hoppade dessutom partiets kommunikationschef och kanslichefen i riksdagen av, vilket har lett till intern kritik mot att Pehrson inte har kontroll på sitt parti.
Själv menar Johan Pehrson att han har ”uppfyllt sin politiska plikt” och lämnar i god tid före nästa landsmöte som hålls i november.
Vem tar över?
Kronprinsessan i Liberalerna har länge hetat Romina Pourmokhtari, frågan är om tiden är inne för Sveriges yngsta minister någonsin. Klimat- och miljöministerposten har gett Pourmokhtari mer kritik än något annat statsråd i Tidöregeringen.
Men att regeringens resultat är ökade svenska utsläpp tre kvartal i rad verkar inte ha sänkt aktierna internt i L. Det verkar heller inte ha påverkat den amerikanska tidsskriften Forbes som nyligen satte Romina Pourmokhtari på listan över globala stjärnskott under 30 år.
Veteranen Lotta Edholm är en annan stark kandidat och grundad i den enda sakfråga Liberalerna har en chans att äga – skolan.
Ett annat möjligt namn är Johan Pehrsons parhäst, arbetsmarknadsminister Mats Persson. Men många i partiet ser hans namn som näst intill synonymt med den tidigare partiledaren. Det brukar snarare ligga en partiledarkandidat i fatet.
Vad betyder det här för L?
Johan Pehrson hade egentligen ett enda uppdrag när han tog över efter Nyamko Sabuni – att rädda partiet från undergång. Eller som han själv uttrycker det vid pressträffen: ”mitt uppdrag var att göra Liberalerna till ett relevant parti”.
Med en lågt satt ribba har han rätt i att han har lyckats, trots att partiet ligger långt under riksdagsspärren i dagens mätningar. Liberalerna blev under hans ledning ett regeringsparti och har till exempel fått vara med om att ta Sverige in i Nato.
Men samarbetet med Sverigedemokraterna har också kostat, och rivit djupa sår i partiet. På sina håll växer missnöjet med utdelningen för ministerposternas kostsamma pris, och många liberaler drar sig för valkampanjens dörrknackningar.
Ändå är en ny inriktning inte trolig när en ny partiledare tar vid. Vägvalet är taget och beräknas inte tas upp på nytt i samband med att den nya L-ledaren väljs.
Johan Pehrson ska själv ha liknat Jan Björklunds partiledartid vid ett kalhygge, och Nyamko Sabunis tid som en skogsbrand. Den egna partiledartiden ville han utveckla till en regnskog. Nu får någon annan ta vid. Mer syre lär behövas.
Läs mer:
Johan Pehrson avgår som partiledare för Liberalerna
Läs mer av Annie Reuterskiöld:
”På ett decennium har Ebba Busch förändrat svensk politik”
”Handelskriget hotar Svantessons dröm om ökad tillväxt”