Energiminister Ebba Busch (KD) bröt ut i ett plötsligt skratt när regeringen presenterade den kommande budgetens stora skattesänkarpaket. SD:s ekonomiskpolitiske talesperson Oscar Sjöstedt sa sig nämligen inte komma ihåg om han lovat sänkt elskatt eller inte i förra valrörelsen. Det blev en konstig stund.
Sverigedemokraterna gick till val på att elskatten skulle sänkas permanent, planerade skattehöjningar stoppas och både skatt och moms på el helt slopas, redan nästkommande vinter. (Också M, L och KD gick till val på sänkt elskatt, om någon likt Oscar Sjöstedt skulle undra.)
I stället har Tidöregeringen låtit den indexering av elskatten som pågått länge, oavsett regering, få fortsätta. Resultatet har tvärtom blivit höjd elskatt, och många har skällt på energiministern för svikna vallöften.
Kanske just därför tog Ebba Busch till brösttoner när skrattsalvorna lagt sig. Det var ”bra ur ett demokratiskt perspektiv” att politiker som gått till val på en agenda också levererar på det. Resultatet för konsumenterna verkar dock gå på ett ut i ören och kronor, efter att skatten först höjts och sedan sänkts.
Annat är det med resten av valbudgetens skattesänkarpaket.
Nu tar regeringen i från tårna och ger stora väljargrupper lägre skatt och avgifter, till exempel ska förskolan bli billigare. Skattesänkarpaketet ger en genomsnittsfamilj åtskilliga tusentals kronor mer i plånboken, och Socialdemokraterna en molande huvudvärk.
Socialdemokraterna sitter däremot i en rävsax, trots dagens övertag i opinionen.
För trots att ekonomin står och stampar har regeringen något av ett guldläge.
De allra flesta ekonomer är överens om att en injektion behövs för att få igång svensk ekonomi. Det ger regeringen möjlighet att strössla med valfläsk. De allra flesta valstrateger är i sin tur eniga om att frågan ”Har du det bättre eller sämre än för fyra år sedan?” är viktigare än mycket annat när väljarna går och röstar.
Socialdemokraterna sitter däremot i en rävsax, trots dagens övertag i opinionen.
Efter Tidöregeringens förra budget hade vänsteroppositionen lätt att gå till attack, då var fördelningsprofilen en annan och höginkomsttagare fick en större del av kakan.
När Socialdemokraterna i år beklagade sig över Elisabeth Svantessons rekordstora reformutrymme höll LO:s chefsekonom inte med, summan var rimlig, även om det var viktigt vart pengarna gick, som Torbjörn Hållö uttryckte det. Nu lär Socialdemokraternas skuggbudget bli ungefär lika stor, trots att S ekonomiskpolitiske talesperson Mikael Damberg varnat för en regering som ”tappat kontrollen över ekonomin”.
Och även om S-budgeten kommer med sedvanlig kritik mot den borgerliga skattesänkarpolitiken är frågan: vilket jobbskatteavdrag skulle en S-ledd regering rulla tillbaka?
Läs mer av Annie Reuterskiöld:
”Tänk om det inte är Ulf Kristersson som är problemet?”
