Nästan ingenting är som förut när utrikesministern i år läser utrikesdeklarationen. Till och med diplomaterna på åhörarläktaren har nya uppgifter.
Svenska tjänstemän utomlands ska under Tidöregeringen inte bara få upp andra länders intresse för svenska företag, utan också informera om den strama migrationspolitiken i avskräckande syfte. Det har det gnisslats rejält om i diplomatleden.
En detalj dock, på det stora hela. Och det stora hela har på kort tid vänts upp och ner.
Den viktigaste åhöraren när Maria Malmer Stenergard (M) vände sig till riksdagen och omvärlden satt nämligen inte på läktaren. USA:s president Donald Trump svävade i stället osynligt fram mellan raderna i utrikesdeklarationen.
USA:s nya ledning har skakat om grundvalarna för den demokratiska världen, och satt den regelbaserade världsordningen i gungning. Ändå nämndes den för Sverige allra mest avgörande faktorn inte vid namn.
Trots att Donald Trump på kort tid hotat med militära åtgärder mot Danmark för att kunna ta över Grönland, och lanserat idén om tvångsdeportation av palestinier från Gaza. Tecken på imperialistiska ambitioner snarare än plötsliga infall.
Den amerikanske presidentens inställning till Ukrainas framtid beskrev han nyligen i en intervju med Fox News: ”de kanske tillhör Ryssland en dag, eller så tillhör de kanske inte Ryssland en dag”. Donald Trump väntas nu träffa sin ryske motpart Vladimir Putin och försöka få till stånd en deal, utan Ukrainas president Volodymyr Zelenskyjs närvaro.
Detta verkar Malmer Stenergard inte låtsas om när hon i riksdagen säger att det är upp till Ukraina om, och i så fall när, förhandlingar ska inledas.
Det är en tyst protest, som så mycket annat i svensk utrikespolitik just nu.
I den efterföljande debatten i riksdagen frågade Centerpartiets Kerstin Lundgren varför Grönland inte togs upp i samband med kapitlet om Arktisregionen. ”Där måste vi vara väldigt tydliga att vi backar upp det som är EU:s hållning och stå upp för Danmark” sa Lundgren.
Stenergard försäkrade sin riksdagskollega att ett mycket intensivt arbete pågår på UD med just Arktisfrågorna. Men pekade i stället ut Kina som en stormakt vi behöver hålla ett öga på.
Det är förstås sant. Men att inte nämna USA när Grönlands öde tas upp talade högre.
Den transatlantiska länken är, inte minst med Natomedlemskapet, oumbärlig för svensk utrikespolitik. Problemet är bara att det har blivit tjall på linjen.
Hur Sverige agerar nu, i förhållande till den store och starke, spelar roll.
En röd tråd i årets utrikesdeklaration var folkrätten, en svårt misshandlad patient i dagens värld.
Den innebär att den store och starke inte ska ta sig makt på den andres bekostnad, sa Maria Malmer Stenergard i debatten. Viktigt kan man tycka. Men den störste och starkaste av dem alla ville hon inte vidröra.
Folkrätten, inklusive FN-stadgan, är en hörnsten i Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. Likaså att Sverige står bakom Internationella brottmålsdomstolens, ICC:s, oberoende och integritet, försäkrade ministern.
Men också där syns Trumpadministrationens press mot Sverige och andra länder. Inte i utrikesdeklarationen, men bakom kulisserna i verkligheten.
När arresteringsordern mot Israels premiärminister utfärdades kunde Maria Malmer Stenergard inte svara ja på frågan om Benjamin Netanyahu skulle arresteras om han kom till Sverige. Hon sa i stället att Sverige följer Romstadgan.
Problemet är att det finns olika tolkningar av den bindande internationella konventionen.
En grupp ledande amerikanska forskare har registrerat världens länders hållning i frågan utifrån officiella uttalanden och placerar den svenska linjen i kategorin ”non-committal”, icke bindande.
Det är ingen slump.
Å ena sidan vill Sverige visa stöd för domstolen, men samtidigt hitta ett sätt att arbeta med USA. Republikanerna i USA har hotat med sanktioner mot länder som följer arresteringsordern. Samma parti vill nu ta ett steg längre och stänga ner ICC-domstolens bankkonton.
När svenska UD-tjänstemän vid slutet av förra året var i Haag för att träffa diplomater från de stater som är medlemmar i ICC, var detta deras stora huvudbry.
Folkrätten finns nedskriven i konventioner, men den är också organisk. Olika länders praxis formar förutsättningarna för framtidens folkrätt.
Hur Sverige agerar nu, i förhållande till den store och starke, spelar roll.
Läs mer: Regeringen: Stödet till Ukraina är en moralisk plikt
Läs mer av Annie Reuterskiöld:
Jomshof skapade partiet han nu kritiserar
