För en tid sedan kallades Magdalena Andersson (S) och Jimmie Åkesson (SD) till SVT:s ”Agenda” (16/3) för att debattera EU:s roll i det förändrade världsläget.
Efteråt valde tidningarnas rubriksättare ord som ”bråk” och ”strid” för att beskriva vad som hände i studion, men jag hörde något annat. I sak var samstämmigheten mellan ledarna för S och SD närmast total.
Åkesson betonade att unionen inte är en försvarsallians och att det behövs samarbete med Storbritannien för att stärka säkerheten i Europa, och det tycker nästan alla svenska politiker. Mycket till debatt blev det inte.
Det nya var att Åkesson förklarade att ”EU är en självklar spelare” och ”har ett säkerhetspolitiskt ansvar” när Europa försöker fylla det stora hål i stödet till Ukraina som USA är på väg att lämna efter sig. Aldrig tidigare har jag hört SD:s ledare tala så mjukt om EU.
Inte ens gemensamma EU-lån för att finansiera försvarsinvesteringar är någonting att bråka om, tyckte Åkesson. ”Det är helt fine med mig”, deklarerade ledaren för det parti vars existens delvis bygger på EU-motstånd och vars hemsida fortfarande utlovar kamp mot ny ”skuldfinansiering” av EU:s insatser.
Hittills har SD hävdat att gemensamma EU-lån ingår i en listig plan som utarbetats av europeiska federalister som vill ge unionen ständigt mer överstatlig makt och så småningom ta över hela bygget. Nu anses sådan upplåning tydligen inte vara ett steg på väg mot Europas förenta stater.
Aldrig tidigare har jag hört SD:s ledare tala så mjukt om EU
SD verkar inte heller vara ensamt om att ha fått en europeisk uppenbarelse. När Europa kläms mellan Ryssland och USA kompliceras tillvaron för extrema nationalister och plötsligt ser många fördelar med EU-gemensam politik för säkerhet och försvar.
I Frankrike gör Marine Le Pen stort nummer av att hon inte vill ha en europeisk armé, men i Europaparlamentet värnar hennes partivän Pierre-Romain Thionnet om ”europeisk autonomi” och röstar ja till bland annat EU-gemensam upphandling av ammunition.
Tidigare har Le Pens parti avfärdat president Macrons tal om europeiskt oberoende och hävdat att sådana idéer inte tjänar Frankrikes intressen, men nu tolkas orden på ett annat sätt. Också inom SD anses begreppet europeisk autonomi vara användbart för att förklara vad som krävs.
Inte ens Viktor Orbán säger nej till allt. Ungerns premiärminister motsätter sig fortfarande EU-lån, men förklarade nyligen att han står bakom ”gemensamma försvarsinsatser” och vill att Europeiska Investeringsbanken ska ges större möjligheter att göra sådana satsningar.
Italiens Giorgia Meloni fortsätter sin komplicerade balansgång mellan EU och Donald Trump, och försöker hålla viss distans till Bryssel. Samtidigt står hon bakom EU:s plan för militär upprustning och frågan är hur det skuldtyngda Italien, som bara lägger motsvarande drygt 1,5 procent av landets bnp på försvar, skulle klara sitt åtagande i Nato utan hjälp av gemensamma EU-lån.
Det finns alltså frågetecken och oklarheter, men någonting har hänt. När Donald Trump överger Europa uppstår behov av EU-gemensamma lösningar för att stärka försvar och säkerhet på vår kontinent, det inser tydligen också partier som alltid har avskytt unionen.
I det känsliga läge som Europa befinner sig i är det förstås bra om Italiens bröder, SD och andra nationalistpartier blir mer pragmatiska, men omsvängningen har ett pris.
Samtidigt som SD omfamnar EU:s säkerhetspolitik trappar partiet upp sitt motstånd mot unionens klimatlagar. I ”Agenda” förklarade Jimmie Åkesson att delar av EU:s klimatpolitik borde avskaffas.
När Europa kläms mellan Ryssland och USA ser extrema nationalister plötsligt fördelar med EU-gemensam politik för säkerhet och försvar.
Faran är att fler ställer sig bakom sådana krav. När allt handlar om försvar och säkerhet är det uppenbart att klimatfrågorna kan hamna på undantag i EU.
Det vore ett stort misstag, på många sätt. Om det nödvändigtvis måste stämplas ”säkerhet” på allting hör också EU:s klimatpolitik dit. Extrem värme, fler och större översvämningar, mindre skördar, nya sjukdomar…. Människor i Europa vet redan alltför väl vilka säkerhetsrisker den pågående uppvärmningen leder till.
Om Europas extrema nationalister verkligen är på väg att ändra inställning till EU finns det också skäl att bli orolig för unionens framtid på ett mer grundläggande sätt.
Hittills har Marine Le Pen och hennes vänner bekämpat EU:s möjlighet att besluta om gemensamma, överstatliga lagar som ska följas i alla medlemsländer. Men tänk om de byter strategi och försvarar unionens ovanliga befogenheter för att driva igenom sin politik?
När Le Pen nyligen skanderade ”Make Europe Great Again” under ett möte med likasinnade i Madrid fattade alla vilket slags Europa hon drömmer om. Därför är det viktigare än någonsin att påminna om att samarbetet i EU bygger på respekt för grundläggande demokratiska värden och rättsstatens principer.
Det är sedan länge uppenbart att det krävs tuffare regler för att försvara demokratins fundament i EU. Extremnationalisternas omsvängning visar att det är bråttom. Om Nationell samling och liknande partier får möjlighet att styra och ställa skulle annars unionen kunna bli en riktig mardröm.
Läs mer:
Erik Helmerson: En säkerhetsrådgivare ska vara som i ”Gudfadern”, inte en snubblande Chaplinfigur
Isobel Hadley-Kamptz: Regeringen jobbar i raketfart för att kasta ut arbetande människor
